I morse läste jag med oro, skräck och rädsla, om det som sker med oliktänkande människor i den Ryska Federationen och då i synnerhet Tjetjenien. Att få älska en människa, är väl ändå en mänsklig rättighet?

Somnade tidigt igår, och det även om gårdagen bestod av många timmars vila och sömn.
Vi sov på soffan en stund, jag och min härliga man, framför teven.
I vårt land får man göra det, sova på soffan med den man älskar, oavsett kön.
Jag älskar min man! Jag kommer inte att dö av den anledningen i alla fall.
Inte nu och inte idag…

Och så vaknade jag tidigt i morse med huvudvärk och gräsliga smärtor i nacken.
Stress. Psykisk stress. Det slår sig ner i den fysiska kroppen.
Jag har skrivit om det förut, men mycket av den fysiska smärtan, tror jag, har sina rötter i det mentala och själsliga måendet.
Någonstans måste det ju ta vägen, själens trasighet, och ventilen blir förmodligen kroppens fysik. Det gör förbannat ont. Jag känner mig gammal. Det är så jäkla sorgligt.