Knepiga, knasig funderingar en Onsdag morgon… Och alla kommer att minnas mig, Arthur, som fet, ful, bedrövlig och jävligt gnällig, när jag väl är stendöd! Sveriges fetaste man, som inte hade ett uns av självkontroll, disciplin och självbehärskning.

FullSizeRenderKnepiga, knasig funderingar en Onsdag morgon…

Kaffe. Morgonsol. Katter och påbörjad diet.
Jag måste gå ner i vikt. Jag vill gå ner i vikt.
Jag är trött på att väga för mycket och att ha svårt att knyta skorna.
Å, ja… SÅ många kilon är det inte, men det är tungt att vara tung. Det är tungt att inte få på sig sina kläder! Och när ingenting passar längre, i klädväg, då är det absolut dags att gå ner i vikt. Igen!
Dessutom är det farligt att väga för mycket, i min ålder, och för övrigt kan jag inte sitta och gnälla och känna mig charmlös och inte göra någonting åt det…
Det är ett I-landsproblem. Självklart! När jag väl dör, så är det ingen som kommer att bry sig i alla fall.

Myran och TussMan kanske kan fortsätta att tröstäta? Bli Sveriges fetaste man, och vara med i teve och Biggest Looser och räknas till de hopplösa fallen, som alla anser är totalt tröstlös och misslyckad?
Och alla kommer att minnas mig, Arthur, som fet, ful, bedrövlig och jävligt gnällig, när jag väl är stendöd!
”Sveriges fetaste man, som inte hade ett uns av självkontroll, disciplin och självbehärskning. Han kvävdes av sin egen dubbelhaka”!
Nåväl… Jag vill trivas och jag mår absolut mindre bra av att väga för mycket, så på det igen, börja ta långa promenader, äta sundare och ta hand om sig.
Om inte annat, så kanske man kommer att få dö lite snyggare, lite smalare och smärtare?
Frågan är om det är viktigt?
Och ja, det är det väl? Ska man leva sin tid här på jorden så kan man väl åtminstone göra det med trivsel och lite smidigare? Det vore väl för jävligt om man dör av för högt blodtryck och andningssvårigheter, bara för att man är fet?
Ja, eller överviktig i alla fall…

IMG_0658Från en sak, till en helt annan fundering…

Jag borde inte vara rädd och orolig längre, för det allra värsta i livet har jag redan överlevt.
Det borde vara bra nu!
Det borde vara enklare att leva nu, när man känner till livets förgänglighet och vad livets jävlighet kan bjuda på.
Jag borde vara starkare och modigare.
Jag borde ha förmågan att låta saker och ting bero, inte bry mig så mycket.
Men jag bebos av ständig nervositet, ångest och oro. Jag vill få bo kvar i sängen, men väljer att kliva upp varje morgon och försöka att angripa dagen med någon typ av entusiasm!

Livet är ett jävla skämt.
Gud finns inte! Omöjligt!
Jag skriver som Stephen Frey sa i en intervju; ”Gud har en hel del att förklara och be människorna om förlåtelse för! Varför ska så många människor lida runt om i världen och vad är syftet med det? Gud, om Gud nu finns, är inte särskilt schysst”!
Livet är ett hån och förbannat orättvist. Skriver jag beskt och bittert!
Somliga av oss får skotta igenom mängder med svårigheter och skit, emedan andra tycks glida igenom tillvaron utan större åthävor!IMG_0635
En del människor, inkluderat jag själv, gör felval i livet och som sedan, när de där misstagen är gjorda, tydligt visar att vi valde katastrofalt fel.
Det blev väldigt galet och livet föll samman och kraschade totalt och brutalt!
Och ur detta skall vi ta lärdom och lära oss att förstå livet, som det så vackert står i alla Självhjälpsböcker… Men vad är det vi ska ”se” och lära oss?
Kunde inte människorna ha fått den kunskapen och den insikten ifrån början, vad som är rätt och riktigt och vad som är totalt jävla galet!?
Varför måste vi göra felval om och om igen, förvänta oss andra och nya resultat, och sedan försöka finna insikterna om livets vara eller inte? Man ska lära sig något bra av alla misstag! Lära sig att leva med felvalen och sedan försöka att stå för dem?
Förlåta och bli förlåten! Bli en bättre version av sig själv!
Korkat! Jävligt dumt! Och varför? Livet är ju så jävla kort och fort går det!
Kunde människorna inte ha fått det där med sig, ifrån början, lärdomarna och insikterna? Livet och tillvaron skulle ha blivit så mycket smidigare och snällare! Människorna skulle förmodligen ha varit snällare emot varann också… Mindre giriga och mer respektfulla emot varann! Snällare…
En tanke bara. En av många andra…

13599804_10208221208142592_7690747593221711145_nOch jag är trött, som alltid. Så fruktansvärt vidrigt trött!
Om tröttheten och livsledan bara kunde ge vika, så att det blev trevligare att leva!
Kronisk depression.
Jag är trött fysiskt, i kroppen, och jag är utmattad och dåsig i själen.
Jag är trött på att vara sömnig. Jag är trött på huvudvärken och jag är urless på mediciner och på att hela tiden ”låtsas som om” allting i tillvaron är okej!
Jag är tröttkörd på Försäkringskassan, Psykiatrin och på mig själv.
Jag känner att jag försöker och anstränger mig och gör det jag kan för att få mer fart och komma ut ur min nedstämdhet, men misslyckas…
Kronisk depression. Den typ av nedstämdhet som vara i över två år, läste jag mig till.

Ta hand om dig!
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!
Jag ska vila en stund, låta teven och katterna göra mig sällskap och jag sover förmodligen bort den här förmiddagen.
Jag ska ta en promenad, lite senare idag, och försöka njuta av solen och sedan… Sedan är det dags att vila igen och återhämta energi…
Vad är det här för ett liv? Ska det vara så här? verkligen?

Väl Mött / Arthur
(Foto; Per Lundström och Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s