Jag vill bara gråta! Jag vill bara skrika! Håll käften! Hjälp mig! Sluta prata på, som om du tror att du vet! Jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, maler på i huvudet.

blood-splatter-red-splashHerregud vad hon pratar, tänker jag och ser mig omkring i hennes enorma mottagningsrum på Rosenlunds Affektiva Mottagning.

Konversation, samspråk, diskussion, småprat…
Det här skulle väl handla om mig?

Hon pratar och maler på så pass mycket, att jag slutat lyssna för länge sedan!
Jag tappar fokus i samtalet! Jag famlar bort mitt intresse och med det ansätter ledsamheten mig. Jag vill bara gråta! Jag vill bara skrika!
Håll käften! Hjälp mig! Sluta prata på, som om du tror att du vet!
Jag är överläkare här, fortsätter hon! Titlar är viktiga inom sjukvården! Är det ett försök att hålla mig som patient på plats? Att skrämmas lite, med auktoritet?

Jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, jag skiter i vilket, maler på i huvudet. Fortsätt läsa