Oss emellan; Jag är obehagligt trött på livet!
Jag är trött och sorgligt färdig med tillvaron. Jag vill inte mer nu…
Undrar vad som sker efter döden? Ingenting alls? Svart? Tomt?
Är det där med andar och spöken ett påhitt av dem som själva är livrädda för att dö?
”Jag orkar inte leva längre, jag vill inte, men jag vill ju för fan inte heller dö”!
Det pågår en planering i mitt huvud och det kan vara befriande att tänka tanken på döden och att få dö, men andra gånger blir det bara obehagligt och skrämmande… Jag blir rädd! Gärna när jag ska sova!
Du behöver inte vara orolig, inte alls!
Det är, för mig, långt mellan tankar, funderingar och grubblerier, till att verkligen sätta ”planen” och tankarna i verket…
I själva verket så lägger jag dagen idag, till alla de andra dagarna av vemod, sorg, ilska och depression, i högen av alla de andra dygnen som passerat utan någon som helst anledning att leva längre.
Hur det än är, så finns en viss nyfikenhet kvar! Tror jag…
Det måste ju för fan finnas någonting bortom allt det här? Hoppas jag…
Det måste ju finnas en anledning till varför livet och tillvaron är så här jäkla grådassig, svart och brungeggig!? Vad, undrar jag… Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 