Och det stör mig… Mediciner, depressioner, läkare och… till vilken jävla nytta?

IMG_0875 (2)I snart två veckor har jag levt utan de mediciner som skulle hjälpa mig, och mitt trasiga mående, på rätt köl igen, att vinna lite liv…

I snart två veckor har jag försökt och ansträngt mig, för att göra om, göra nytt och göra annorlunda, för att ensam försöka få ordning på allting som surrar i huvudet och allt det som är så jävla sönder i själen.
Jag anstränger mig lite till och försöker lite mer. Jag har kämpat och krigat på för att livet, och de få människor omkring mig, önskar, och ibland också kräver, det utav mig!

Medicinerna har inte hjälpt!
Jag har provat en hel djungel med preparat! Jag har plöjt igenom apotekets medicinhyllor, utan resultat! Och läkare, en mindre armé som jag mött genom dessa dryga trettio månader, har suckat, titta konstigt på mig och undrat; “Vad är det för fel, när ingenting biter på dig”?

IMG_0887Och jag har promenerat och fått frisk luft, oavsett väder och vind!
Jag har försökt att motionera, för att hålla huvudet klart och själen på plats, och inte heller det har räddat mig! Och inte en enda jävel kan, för övrigt, komma och påstå att jag inte har försökt och att jag inte har ansträngt mig! För DET har jag gjort! Och jag har sett till att se, möta och försöka föra konversationer med mina medmänniskor, för att; Det ska ju vara så jävla bra för dem som mår skittaskigt att vara social, möta människor och ta itu med vardagen, oavsett!
Ett konstaterande; Fan vad fel de har, de som “vet” och “kan sin sak”!

I över två år har jag varit deprimerad.
Trettio månader, drygt… Från och till har jag befunnit mig i ett så vidrigt svart, att jag inte orkat komma ur sägen ordentligt, inte orkat sköta hygienen och börjat gråta, i smyg förstås, när jag blivit ombedd att ordna med vardagliga göranden, och dessutom se till att komma iväg till Kurator, Psykiatri, Socialpsykiatri och andra “möten” som involverat mig och min “o-botbara psykiska ohälsa”.
Resultatet; Kroniskt deprimerad och någon bot tycks inte finnas! Det är bara att hacka i sig och det bara att försöka att finna acceptans i detta faktum. Det blir inte bättre än så här… Kroniskt Deprimerad!

“Vill du må bra, eller vill du se bra ut”, insinuerade min läkare på Rosenlunds Affektiva Mottagning, när jag besvärades av biverkningarna av medicinerna.
Vill jag må bra eller vill jag se bra ut?

IMG_0885Biverkningarna av Antidepressiva läkemedel är nästan alltid viktuppgång, håravfall, vätskeansamlingar i kroppen, värkande muskler och konditionsnedsättning.
Har man riktigt jävla otur kan de även ge ångest, panikattacker, självmordstankar, meningslöshetskänslor och värdelöshetstankar, som om den typen av tankar inte redan bebor en sprucken och prövad människa ändå? De flesta biverkningarna går över, säger de som är belästa! Somliga andra biverkningar; Inte alls!
Och slutligen kände jag själv att det får räcka nu! Det är bra nu! Jag vill inte mera, för det ger INTE önskat resultat! Jag mår bara ännu sämre av att inte orka ta mig framåt fysiskt, att tappa mängder med hår och gå upp i vikt! Biverkningarna har varit värre, än vad de positiva resultaten har varit, så jag fick nog! Jag blev så trött på kroppen som inte längre är min, jag blev så jävla ledsen för att medicinerna inte gav den effekt som det var tänkt att de skulle, att jag gav upp!
Och jag blev så förbannad för att jag kände mig misstrodd inom psykiatrin och vården och för att jag började känna mig besvärlig, svår och o-hanterbar! Jag är besvärlig numer! Jag blev, och är för övrigt, förbannat trött på menande blickar och förvånade uttryck från låtsad förstående insiktsfulla läkare, när de allra bästa och senaste medicinerna inom psykisk ohälsa, inte fungerar!
MEN, tilläggas bör, jag hade kanske inte sagt så mycket om det hela, med bilringar, andfåddhet, svullna leder och muskelvärk, OM medikamenterna jag provat, fungerat som de skulle och om de hade fått mig att se lite ljusare på tillvaron! OM det hade givit mig lättare steg, enklare syn på livet och en något ljusare tillvaro, då hade jag förmodligen kunnat stå ut med alla dessa fysiska komplikationer? Det hade kanske inte gjort så mycket då? Men om det inte ens ger det, frisk luft och lite glädje i hjärtat, då kan det ju för fan kvitta!

FullSizeRender (6)Efter snart två veckor vill jag påstå att jag inte mår sämre utan medicinerna, än vad jag gjorde med dem!
Jag känner ingen skillnad! Och nu ljög jag också! För fysiskt känns det bättre! Det är enklare att ta sig framåt och det är betydligt mindre värk i musklerna och kroppen! Utsättningen av dessa “undermediciner” under den första veckan var vidrig, med kräkningar, illamående, fruktansvärd yrsel och mindre attacker av Hortons Huvudvärk, men nu är det okej! Jag är okej nu! Fysiskt!
Jag har också varit oerhört trött, om man nu kan vara tröttare än vad jag vanligtvis är, mer lättirriterad och arg och jag har tappat tålamodet och min vänlighet, konstant!
Och vad som sker härnäst vet inte jag, inte heller läkaren eller kuratorn på Rosenlunds Affektiva Mottagning! De har en aning! De vet inte längre vad de ska göra! Det enda jag säkert vet är, att det bara är för mig att ta en dag i taget. Gråta lite mer och lite till och dra på mig offerkoftan och vara rädd om mig!

Och hur det än är med allt detta, så tänker jag INTE låta depressionen få ta livet av mig! Jag är starkare än så! Annars jävlar! Det måste gå!
En dag till, en dag till och ytterligare en vecka, läggs till högen av obrukbara förlorade dagar…

Och det stör mig, det gör det, att mitt liv blev så här! Och jag har så svårt att svälja det och finna acceptans i det här jävla skitlivet, men uppgivenheten, livsledan och meningslösheten ska inte få vinna det här, jag MÅSTE kriga vidare… Jag bara måste det, för livet kan inte vara slut ännu? Det måste ju för fan finnas en anledning till varför just jag är här…

/ Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s