Det hopplösa är att jag glömmer att påminna min omgivning om vad det är jag går igenom, att utsättningssymtomen blev värre än vad jag trott, och de behöver påminnas om att jag är förbannat ”svajig” just nu! Mer än vanligt!

Det blev jobbigare med utsättningen av mina Antidepressiva mediciner, än vad jag hade tänkt!
Det blev, och är, väldigt tröttsamt med humörsvängningar och ett tålamod som inte håller måttet.
Arg, ledsen, illamående, trött och ordsvulten.
Det finns någon typ av apati hos mig just nu och en ännu större önskan om att få vara ensam och lämnad ifred.FullSizeRender
Det hopplösa är att jag glömmer att påminna min omgivning om vad det är jag går igenom, att utsättningssymtomen blev värre än vad jag trott, och de behöver påminnas om att jag är förbannat ”svajig” just nu! Mer svajigt och labilt, än vanligt!
Min förhoppning är ju att det kanske kan bli lite bättre, lite mysigare och härligare att leva.
Jag känner ju, och har känt under ett par år nu, att jag är levande död och bara gör alla dessa vardagliga måsten för att de måste göras!
Det sistnämnda är inte alls så bra, att anstränga sig till det yttersta för upprätta hålla någon typ av livsstruktur, för det är oerhört energidränerande att ”bolla bollar” och konstruera en fungerande vardag!
Oftast vill jag bara somna om och be allt och alla att dra åt helvete, men det går ju inte!
Och det var ju här som mitt Boendestöd skulle vara mig behjälplig, eftersom jag behöver återhämtning och eftersom jag och min själ, behöver tid för vila, lugn och ro.
Men Boendestödet har uteblivit!
Ingenting har fungerat! Det har lovats runt och det har garanterats hjälp ifrån Boendestödets sida, men det har dessvärre varit mer prat än handgriplig hjälp och stöd från hennes kant.
Besviken! Trött! Uppgiven!

I alla fulla fall…
Jag har som sagt fått lov att ordna med det som kan ordnas, själv och ensam, och jag har fått finna skiftande lösningar på mina olika ”tvångstankar” och ”fixa idéer”, för att kunna kommunicera med alla de olika instanser som kräver att jag står i förbindelse med dem.
Och oftast blir det problem med sekretess och tystnadsplikt från samhällets olika myndighetsinstanser, och även inom sjukvården, och just då skulle jag behöva ett boendestöd som kan föra min talan och bland annat ringa de där telefonsamtalen som jag inte kan, eller ens orkar för all psykisk stress, ordna själv, men jag har verkligen försökt att kommunicera med alla inblandade så gott det går. Mejl är en lösning, och sms!
Och det är Försäkringskassan som vill ha fler kompletteringar i form av intyg och skrivelser.FullSizeRender (2)
Och det där med att studera blev ett helt företag för sig självt! Jag har letat betyg, ansökt om en kurs och sedan försökt att ta reda på alla de frågor som uppstått på vägen; Huruvida min sjukersättning påverkas av Studiebidrag och får man studera när man uppbär sjukersättning? Vad blir ersättningen i så fall och hur får jag till ett samarbete med F-Kassan och CSN? För de alls en dialog med varann? Jag begriper inte hur systemet fungerar, med Komvux, poäng, hel eller deltid och vad som krävs för att man skall ha behörighet! Och jag känner mig jävligt dum och korkad, som inte förstår vad det är jag läser!
Dessutom fick jag lov att ordna med nytt Bostadstillägg, vilket dröjer ytterligare en månad att få i hamn, och det i sin tur gör att jag måste låna pengar till hyran som blivit dyrare, i och med den nya bostaden och det kostar på!
Jag har inte råd! Jag har inte ekonomi för detta! Dessutom har jag ordnat med flytthjälp via Stadsmissionen och även det skulle mitt Boendestöd ha hjälpt mig med, men icke! Det blir en del att ordna med… Det blir det, och även Stadsmissionen skall ju ha betalt! Pengar, pengar och pengar!
Och jag ångrar att jag planerade att börja studera, för jag kommer inte att klara av det som jag mår!

544902274-things-todo-today-is-get-up-survive-and-go-back-to-the-bed-very-funny-quote-black-quotes-about-life-and-death-930x827 Och jag ångrar att jag drog igång allt det där med Komvux, CSN och Studier, för jag kommer inte att fixa det just nu!
Det finns ingenting som hindrar att jag lägger det där åt sidan under en tid, tänker till och försöker ”komma upp på banan”, innan jag drar igång den här typen av projekt, men det känns lite surt och förargligt!
Jag orkar inte! Jag är trött! Jag har inte koncentrationen att läsa och förkovra mig! Jag måste vänta och jag måste ta hand om mig själv, innan jag spänner musklerna och visar mig duglig, nyttig och ”produktiv”!

Vad fan är meningen med livet, frågar jag mig!

Och jag fortsätter att kriga för mig, mitt och mitt välmående!
Jag jobbar på och försöker att förbise allt det där som förstör, förgör och får mig att sjunka än med nedåt… Jag är bara jävligt trött på att vara deprimerad och ledsen! Och jag är urless på att hela tiden spela clown, för att alla andra omkring mig ska må bra och slippa oroa sig!

Ta hand om dig och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur

(Foto; De två första bilderna; Per Lundström! Den sista bilden i inlägget, är hämtad från Google och ”Bildsökning”!)

 

2 tankar på “Det hopplösa är att jag glömmer att påminna min omgivning om vad det är jag går igenom, att utsättningssymtomen blev värre än vad jag trott, och de behöver påminnas om att jag är förbannat ”svajig” just nu! Mer än vanligt!

  1. Detta m boendestödjareen som uteblir trots att hon lovat hjälp och stöd; hon är väl tjänsteman och bör omfattas av tjänstemannaansvaret som regleras i brottsbalken. Har för mig att ni gjort en behandlimgsplan som ska följas. Det är dags att hon hör det jobb hon har betslt för. Arbetsledaren ska underrättas om denne inte vet det. DU HAR RÄTT TILL
    HJÄLP.

    Gillad av 1 person

    • tack för ditt stöd och förståelse! Och ja! Det är en ny ”utförare” på väg som skall ersätta den gamla och jag blev, dessvärre, tvungen att berätta för samordnaren på Socialförvaltningen hur det blivit och att hjälpen och stödet uteblivit, så jag ska få någon annan som hjälper mig! Men det har tagit tid och så kom sommaren och så ska det till möten och samtal och ett ny plan ska utformas… Det tar lite tid, som alltid, men det blir säker bättre!
      Tack för dina ord! Känns bra för mig, som hela tiden tror att jag är ”besvärlig” och måste visa mig på ”styva linan”… Tack ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s