Jag uppskattar inte när beslut fattas utan att jag får vara med! Jag gillar inte att planeringar görs, angående mig, min person och min situation, utan att jag blir tillfrågad eller ens diskuterad med! Problemet Arthur! ”Det är en spricka i tillvaron”.

IMG_0974Att laga sig själv. Bli hel igen. Att vara en del av livet. Att göra sig själv hel och samla samman alla delarna och få allt detta till att bli ett acceptabelt helt, det är svårt.
Det är ett arbete som pågår i det ständiga.
Det är många gånger en daglig fråga om hur mycket och hur lång tid det ska ta och vad meningen är? Syfte? Finns ett sådant? Mening, mål och syfte?
Och finns Gud? Finns det en universell kraft och styrka som hör, lyssnar in och bär en människa framåt, när människorna själva inte orkar?
Varför överlever somliga tilltufsade människor trasigheterna i livet och andra inte? Hur kommer det sig att just jag tar mig ur sängen varje morgon, även då kroppen vråla nej?
Och varför fortsätter jag framåt, när syret egentligen tagit slut?
Hur kommer det sig att just jag ännu är i livet, när så många andra krackelerade människosjälar väljer att dö?
Det tål att tänka på, för mig…

”Det är en spricka i tillvaron”.

IMG_0962Psykiatrin har sammankallat ett ”samverkansmöte” för alla iblandande parter i ”mitt fall”, för att läkaren vill finna en lösning på ”problemet Arthur” och för att Psykiatrin inte själva har funnit någon effektiv behandling och metod, för att jag ska må bättre.
Jag har inte blivit tillfrågad.
Jag har inte fått del av just den här planeringen.
Jag har inte heller hunnit med att ha ett ”uppföljningsmöte”, efter sommaren och avslutad medicinering, med läkaren och träbocken till kurator, på Affektiva Mottagningen, innan dessa beslut fattades.
De skedde lite över mitt huvud!
Läkaren tyckte att det var en god idé och sammankallade ett möte med alla inblandade senare i höst.
Alla = Försäkringskassan, läkaren själv, kuratorn, Socialpsykiatri, och ytterligare någon ansvarig höjdare inom Psykiatrin, eventuellt min nya Boendestödjare förstås!
Jag uppskattar inte när beslut fattas utan att jag får vara med!
Jag gillar inte att planeringar görs, angående mig, min person och min situation, utan att jag blir tillfrågad eller ens diskuterad med!
Och den här typen av möte kommer naturligtvis att handla om mig!
Problemet Arthur! Jag har blivit ett problem att lösa!IMG_0944
Under den här typen av ”sammankomst” med myndigheter och sjukvård, kommer det att fokuseras på min person, mitt mående och min situation. Naturligtvis!
Och jag som älskar uppmärksamhet och att stå i centrum! Jag älskar ju att få vara mittpunkten i olika sammanhang och få vara blickfånget för andra människor! Jag uppskattar ju oerhört mycket att få vara betittad och studerad av andra medmänniskor!
NOT! Inte alls!
Jag uppskattar verkligen inte att vara den som ska föra samtal framåt, eller vara den som skall stå i sökarljuset av andra människor!
Jag vill inte vara ett villebråd framför strålkastarljuset, på en framrusande bil!
Och jag gillar inte alls att vara den som skall hålla tal, berätta och förklara hur mitt jävla liv ser ut inför andra och dessutom utsättas för någon typ av frågestund för att kunna försvara hur jag har det, vem jag är och varför inte min tillvaro går ihop längre!
”Hur ser egentligen Problemet Arthur ut? Hur har du det egentligen”?

IMG_0960Och jag blir stressad och arg.
Det hade liksom varit skönt om en diskussion och ett samtal hade förts med mig, INNAN den här typen av beslut fattades och jag hade fått en möjlighet att framföra mina tankar och funderingar kring detta!
För… jag vet hur dessa möten fungera, hur de är tänkta, utformade, och hur de går till! Faktum är att det är JAG som kommer att få ”hålla i mötet” och det är JAG som kommer att få svara på frågor, berätta om mina ”svårigheter” och genera mig själv, för att uttrycka det milt, inför andra, när det kommer till mitt psykiska mående, mina innersta grubblerier och mina mindre ”tvångstankar”!
Mötet kommer att handla om MIG och om hur alla de andra ska finna en lösning på ”problemet”!

IMG_0972Och jag frågar mig hur Försäkringskassan och Socialpsykiatri skall kunna ha några som helst konstruktiva lösningar på mina svårigheter och min psykiska ohälsa, då inte ens psykiatrin har det, som dessutom skall vara experter på området mental hälsa och psykisk sjukdom?
Jag vill inte, återigen, sitta ner och genera mig själv, berätta om mina innersta tankar och om hur svårt livet är!
Jag vill inte, återigen, förnedra mig och börja förklara varför mitt yttre inte stämmer överens med mitt inre, och jag vill inte heller berätta och förklara om skammen, genansen och känslan av värdelöshet och meningslöshet, när andra människor skall lyssna och försöka förstå mig och min livssituation! Det är fortfarande stor skillnad på de talade orden, kontra det skrivna!

Det blir nog bra! Det ordnar sig alltid! Allting har sin tid… Här och nu, och låt det hela bero!
Ett steg i rätt riktning kanske? Vad vet jag? Floskler…
Frustrerande är det och jag känner inte att jag blir en mer hel människa av detta… Det känns än mer ledsamt och enerverande och tillvaron faller samman ytterligare…

”Det finns en spricka i tillvaron”…

Jag frågar mig; Vad är meningen och syftet med livet?

Ta hand om dig och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s