Jävla skit! Ursäkta uttrycket! De senaste dagarna har det bott stress i den här kroppen. Med stressen föds huvudvärken vid namn Horton. Välkommen! Det har inte varit några regelrätta attacker… tack och lov!

Det kändes, för första gången vill jag påstå, höst i luften i morse.
Jag öppnade balkongdörren, hemma hos min man i Alby, och det var klar, ren och kylig luft som fyllde vardagsrummet.
Kallt. Klart. Hög luft och kristallkyligt.
Det är höst nu. Hela sommaren har gått och jag… Jag har varit deprimerad den här sommaren också.
Jävla skit! Ursäkta uttrycket!

De senaste dagarna har det bott stress i den här kroppen. Stress i form av små skuttande elefanter, i hela min lekamen.
Med stressen föds huvudvärken vid namn Horton. Välkommen!
Det har inte varit några regelrätta attacker, den där sorten som skulle kunna få mig att köra en ishacka genom ögat, men smärtorna har hörts av och de ligger liksom och lurar bakom ögat och tinningen.
Jag har inte tagit någon smärtstillande medicin, för jag har inte upplevt att det har behövts, men jag har väntat på ett vulkanutbrott av värk och vidrigt pinande plågor.
Det har uteblivit, tack och lov, och jag har varit ytterst nöjd med det! Jag har potenta läkemedel att ta till om värken hugger mig!