Jag har medmänniskor i min omgivning, som jag känner lite sporadiskt på ett eller annat sätt, och som hela tiden lägger sitt eget elände på alla andra, och inte kan se eller ta sitt ansvar för hur livet utvecklar sig. Skuldbördan ligger alltid på omgivningen…

Man kan sitta ute på balkongen och suga musten ur de sista sommarsol-strålarna. Jag gjorde det igår… Lät solen värma mig och kroppen. Mitt enda sällskap var barnens skratt och vrål, från skolgården, och de älskade katterna!
Djuren, min räddning och min livlina!

I dag är det dags igen. Psykiatrin. Jag, läkaren och kuratorn.
Jag frågar mig vad det kommer att ge?
Återigen ska jag försöka att berätta hur det är! Hur livet, för mig, ser ut och vad det är som felar… Livet är galet, mörkt och snedvridet!
Nya mediciner? Läggas in på avdelning? Hur är det tänkt att jag ska få hjälp och stöd i allt det här som blir för mycket för mig? Fortsätt läsa

Jävla skit! Ursäkta uttrycket! De senaste dagarna har det bott stress i den här kroppen. Med stressen föds huvudvärken vid namn Horton. Välkommen! Det har inte varit några regelrätta attacker… tack och lov!

IMG_0979Det kändes, för första gången vill jag påstå, höst i luften i morse.
Jag öppnade balkongdörren, hemma hos min man i Alby, och det var klar, ren och kylig luft som fyllde vardagsrummet.
Kallt. Klart. Hög luft och kristallkyligt.
Det är höst nu. Hela sommaren har gått och jag… Jag har varit deprimerad den här sommaren också.
Jävla skit! Ursäkta uttrycket!

De senaste dagarna har det bott stress i den här kroppen. Stress i form av små skuttande elefanter, i hela min lekamen.
Med stressen föds huvudvärken vid namn Horton. Välkommen!
Det har inte varit några regelrätta attacker, den där sorten som skulle kunna få mig att köra en ishacka genom ögat, men smärtorna har hörts av och de ligger liksom och lurar bakom ögat och tinningen.
Jag har inte tagit någon smärtstillande medicin, för jag har inte upplevt att det har behövts, men jag har väntat på ett vulkanutbrott av värk och vidrigt pinande plågor.
Det har uteblivit, tack och lov, och jag har varit ytterst nöjd med det! Jag har potenta läkemedel att ta till om värken hugger mig! Fortsätt läsa

Jag uppskattar inte när beslut fattas utan att jag får vara med! Jag gillar inte att planeringar görs, angående mig, min person och min situation, utan att jag blir tillfrågad eller ens diskuterad med! Problemet Arthur! ”Det är en spricka i tillvaron”.

IMG_0974Att laga sig själv. Bli hel igen. Att vara en del av livet. Att göra sig själv hel och samla samman alla delarna och få allt detta till att bli ett acceptabelt helt, det är svårt.
Det är ett arbete som pågår i det ständiga.
Det är många gånger en daglig fråga om hur mycket och hur lång tid det ska ta och vad meningen är? Syfte? Finns ett sådant? Mening, mål och syfte?
Och finns Gud? Finns det en universell kraft och styrka som hör, lyssnar in och bär en människa framåt, när människorna själva inte orkar?
Varför överlever somliga tilltufsade människor trasigheterna i livet och andra inte? Hur kommer det sig att just jag tar mig ur sängen varje morgon, även då kroppen vråla nej?
Och varför fortsätter jag framåt, när syret egentligen tagit slut?
Hur kommer det sig att just jag ännu är i livet, när så många andra krackelerade människosjälar väljer att dö?
Det tål att tänka på, för mig…

”Det är en spricka i tillvaron”. Fortsätt läsa