”Det är alltid som mörkast och svartast innan det ljusnar”. Dumheter! Jag är så trött! Jag är så genomledsen och jag är fullständigt orkeslös! Jag vill inte och jag har verkligen ingen lust!

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader, för att jag behöver det och för att jag känner att jag vill.
Och jag tänkte att jag skulle försöka lämna vemod och depression för en stund och bjuda på glada tillrop och faktiskt skriva att livet är helt okej.
”Idag har det minsann vänt! Idag har det blivit bättre och det är ljusare att leva och gladare att finnas till”!
Förlåt… Men det blir inte så och det känns inte alls så.

”Det är alltid som mörkast och svartast, innan det ljusnar”. Dumheter!

Jag är så trött! Jag är så genomledsen och jag är fullständigt orkeslös!
Jag vill inte och jag har verkligen ingen lust!