”Det är alltid som mörkast och svartast innan det ljusnar”. Dumheter! Jag är så trött! Jag är så genomledsen och jag är fullständigt orkeslös! Jag vill inte och jag har verkligen ingen lust!

21314786_1957208671203271_7542123305142671120_nJag tänkte att jag skulle skriva några rader, för att jag behöver det och för att jag känner att jag vill.
Och jag tänkte att jag skulle försöka lämna vemod och depression för en stund och bjuda på glada tillrop och faktiskt skriva att livet är helt okej.
”Idag har det minsann vänt! Idag har det blivit bättre och det är ljusare att leva och gladare att finnas till”!
Förlåt… Men det blir inte så och det känns inte alls så.

”Det är alltid som mörkast och svartast, innan det ljusnar”. Dumheter!

Jag är så trött! Jag är så genomledsen och jag är fullständigt orkeslös!
Jag vill inte och jag har verkligen ingen lust!

21463339_1957208664536605_2165702749239953921_nOch flytten till nya bostaden är ett enda kaos!
Och jag vet att jag kan ta det lugnt och att ingenting behöver vara städat, i ordning och färdigt på några dagar, och att allting kan ske i lugn och fin takt, för jag har ju inte bråttom, egentligen! Men jag vill ju så gärna…

Och jag eldar på mig själv, stressar mig själv tyvärr, för jag vill ju ha det fint omkring mig och jag försöker att skapa ordning och reda i lägenheten, men det hela resulterar istället i att jag blir apatisk och sitter mest rakt upp och ner och gör ingenting.

De här två veckorna som passerat har blivit för mycket för mig! Jag klarar inte av allt som måste ordnas med, för jag orkar inte!
Jag fixar inte, just nu, att hålla ordning på människor, möten och vardagliga göranden.
Och jag har svårt att upprätthålla mina små ”självhjälpsmetoder”, för att komma på fötter, för det är alldeles för mycket runtomkring mig.
Och jag är trött på människor. Jag är trött på mina löjliga försök att ”låtsas som om” och jag är jävligt uppgiven och less.
Men som alltid… ”En dag till! Bara en dag till och försök lite mer”…
Och det är väl det sistnämnda som är så bra med mig, att jag tar en dag i taget och ändå hänger kvar i tillvaron. Men det borde vara bra nu! Det borde räcka med svärta och sorg, för mig, för lång tid framöver!
När är det nog, frågar jag mig? Gud-djävel!

21371204_1957208667869938_3358711830481038447_nJag står knappt ut med meningslösheten och tomheten.
Jag står knappt ut med sorgen och tyngden i bröstet och det retar mig att det inte blir bättre och att jag fortfarande göder mitt dåliga samvete för att jag inte alls orkar eller ens vill umgås med människor! Jag vill inte och orkar inte vara tillgänglig och trevlig mot mina få vänner, och jag har till och med svårigheter att vara följsam, snäll och mjuk, emot min kärlek och man!
Jag orkar fanimej inte just nu! Jag vill bara få sova bort värken i kroppen, både den fysiska och psykiska, och jag vill få vakna upp en dag och känna att; ”Nä, nu fan räcker det! Livet är förbannat härligt och jag får vara med”…

Det var väl ett positivt och trevligt inlägg för dagen!?
Det här kändes väl glädjande att läsa på en Söndag?

Och veckan som kommer bjuder på fler måsten och fler saker som skall ordnas för att vardagen skall rulla på… Grattis till mig och Grattis till livet!
Grattis till livet, som inte behöver bjuda mig på någon som helst form av matnyttig glädje eller ens ett uns av livskärlek. Livet kan spara och hushålla på det, och bjuda in dem som behöver livsglädjen bättre än jag… Bittert som fan, jag vet!

”Gode Gud, ge mig sinnesro att acceptera”…

Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

1 tanke på “”Det är alltid som mörkast och svartast innan det ljusnar”. Dumheter! Jag är så trött! Jag är så genomledsen och jag är fullständigt orkeslös! Jag vill inte och jag har verkligen ingen lust!

  1. Råkade mest bara snubbla på din blogg precis just nu. Har inte läst nåt mer än denna post. Har själv inga så kallade bokstäver utan ”enbart” kraftig utmattning och nedstämdhet. Har haft det i 15 år. Har haft mycket ångest men inte så mycket längre. Hur har du det med musik är min tanke? Musik har hjälpt mig mycket. Både att finna min ilska som kan ersätta ångest och rädsla och att – faktiskt – finna hur meningslöst livet egentligen är. Det förlänar (ger) frihet. I alla fall för mig. Om livet är meningslöst missar man ingenting. Snarare ger det en kick att kunna inse det.

    Musiktips för aggressionsförlösning: Skinless – Trample the Weak, Hurdle the Dead: https://skinless.bandcamp.com/album/trample-the-weak-hurdle-the-dead
    Såg dom live i Göteborg. De är skittrevliga allihop. Trots att musiken är tyngre än en noshörning på steroider. Blanda inte ihop musikalisk tyngd med verklig elakhet vilket många icke-metal-heads verkar göra.
    Craft – Fuck the Universe: https://youtu.be/MCuPnKpSk8E?t=12m24s

    Musik för den trösterika meningslösheten: Skepticism – Nothing: https://youtu.be/tVEgC5b1fSk
    Evoken – Embrace the Emptiness: https://youtu.be/MnB2AI_-Fu8?t=3m22s
    Dolorian – Voidwards: https://youtu.be/Ppsd7IEtbNg

    Om du inte gillar mina förslag är det såklart helt okej eftersom konst är något subjektivt. Fast alla som inte håller med mig har fel. 😉

    Glöm inte heller läkemedel. Precis som med andra organ kan hjärnan ha svårt att klara sig ur en obalans på eget bevåg.

    Mangan

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s