Jag fick en helt ny och nyanserad bild av henne, Fru Göranzon, som skådespelare och människa; Jordnära, kunskapshungrig och själsmedveten. ”Somliga saker är inte så viktiga längre”, som hon sa i intervjun.

Bilden är hämtade via Svt.se

Jag såg, på kunskapskanalen, en inspirerande och uppfriskande intervju med skådespelaren Marie Göransson, för några dagar sedan.
Det gav mig matnyttighet om livet.
Jag kände att den här kvinnan har levt sitt liv och låtit sig inhämta medvetenheten och insikterna om livets storhet. Hon har tagit till sig av livets betydelse och inte kört fast i bitterhet och beska…

Att leva är svårt, att låta sig bli eftertänksam och självmedveten, kan vara ännu svårare.
Jag fick en helt ny och nyanserad bild av henne, Fru Göranzon, som skådespelare och människa; Jordnära, kunskapshungrig och själsmedveten.
”Somliga saker är inte så viktiga längre”, som hon sa i intervjun.

Jag tänkte bjuda hem dig till mitt nya hem. Efter ganska mycket tid, och förbannat mycket städning, så är det så gott som färdigt. Mitt eget krypin. Min vrå i världen. Min självvalda ensamhet och min trygghet…

Jag tänkte bjuda hem dig till mitt nya hem.
Efter ganska mycket tid, och förbannat mycket städning, så är det så gott som färdigt. Mitt eget krypin. Min vrå i världen. Min självvalda ensamhet och min trygghet…

Det har tagit mycket tid i anspråk.
Jag brukar vara bra på att ordna, fixa och få till det ganska snabbt, när jag väl flyttat in i ett nytt boende, för jag önskar ordning och reda och jag vill ha det fint, men den här flytten har verkligen tagit musten ur mig och det har tagit sådan tid att komma på plats.
Det är tröttheten och ledsamheten som styrt mig och varit dominerande, och jag har försökt att vara lyhörd inför det, och därmed har det tagit väldigt mycket tid, väldigt mycket ork och kraft att komma i ordning…
Men nu är jag så gott som färdig.
Lite krokar som ska upp i hallen, för ytterkläderna.
Jag letar badkar och köksbord och det är lite småfix kvar… Ja, du vet, sladdar, någon tavla och några lampor som jag inte vet var jag ska göra av…
Och sovrummet är en mindre ”katastrof”! Hemsk färg och väldigt smutsiga väggar och därför har jag placerat sängen mitt på golvet, syns dock inte på bild, och inte intill någon av väggarna.
Ett nytt projekt att ta itu med; Att måla sovrumsväggar och snygga till det slitna parkettgolvet, samt jaga bord och stolar till köket…
Det har blivit väldigt fint, rent och mysigt…
Nu saknas bara katterna!

Välkommen hem till mig och mitt lilla bo!

”Jag är Arthur! Jag bär på en kronisk depression, jag har ADD och är bipolär! Jag är inte mina diagnoser, men de är en del av mig! Jag upplever att det definierar mig som människa och man”!

”Jag är Arthur! Jag bär på en kronisk depression, jag har ADD och är bipolär! Jag är inte mina diagnoser, men de är en del av mig! Jag upplever att det definierar mig som människa och man”!

Det är lätt att tappa bort sig själv, i allt det som hugger och sliter i själen.
Det är väldigt enkelt att förlägga hela sin identitet i vemod och förtvivlan, när det är sinnesstämningen av djup och tyngd som håller en sällskap under dygnets vakna timmar.
Man blir som uppslukad och bergtagen av de själsliga skavsåren, man blir till en del av mörkret…
Och man blir som absorberad och försvunnen i allt det som river, krafsar och malar, i ens inre väsen.  Går vilse på något sätt… Det allra värsta är att det infinner sig en viss acceptans. Det är så här det är! Det är bara att stå ut! Det är bara att fortsätta…