Det är en väldigt märklig känsla som infunnit sig, vad gäller Psykiatrin. De får säga vad de vill, men de har givit upp och de hörs inte av! Inte alls! Inte ett ljud! Jag är över och förmodligen ”färdigbehandlad”…

SumatriptanJaha, grattis till mig.
Attackerna av huvudvärk har återigen avlöst varann under några dagar… Men jag har medicinen, sprutorna, att tillgå! Det är en fantastisk lättnad!
Det är oerhört skönt att ha dem nära, när man tror att huvudet ska spricka och gå i två delar, eller när man har sådan smärta att man allvarligt funderar på att slänga sig ut genom fönstret!
Det är tacksamt, oerhört tacksamt…

Och jag tänker på om jag varit född i en annan del av världen, där dessa potenta läkemedel kanske inte finns, eller där det inte finns kostnadsskydd för mediciner av det här slaget och där man får betala allting själv! Och då är jag oerhört glad för att jag får bo i det här landet!
En laddning med sprutor, som är beräknad att räcka i närmare fyra veckor, om man är i ett skov med återkommande attacker, kostar i runda svängar runt sjutusen kronor! Jag skulle aldrig ha råd att hämta ut dem, om det inte varit för subventionerna från staten och samhället!
Och det som slår mig är att det i många delar av världen är kostnader av det här slaget som man får stå för själv och att det inte finns någon typ av statliga skyddsnät som vi har i Sverige. Fortsätt läsa