Det är en väldigt märklig känsla som infunnit sig, vad gäller Psykiatrin. De får säga vad de vill, men de har givit upp och de hörs inte av! Inte alls! Inte ett ljud! Jag är över och förmodligen ”färdigbehandlad”…

SumatriptanJaha, grattis till mig.
Attackerna av huvudvärk har återigen avlöst varann under några dagar… Men jag har medicinen, sprutorna, att tillgå! Det är en fantastisk lättnad!
Det är oerhört skönt att ha dem nära, när man tror att huvudet ska spricka och gå i två delar, eller när man har sådan smärta att man allvarligt funderar på att slänga sig ut genom fönstret!
Det är tacksamt, oerhört tacksamt…

Och jag tänker på om jag varit född i en annan del av världen, där dessa potenta läkemedel kanske inte finns, eller där det inte finns kostnadsskydd för mediciner av det här slaget och där man får betala allting själv! Och då är jag oerhört glad för att jag får bo i det här landet!
En laddning med sprutor, som är beräknad att räcka i närmare fyra veckor, om man är i ett skov med återkommande attacker, kostar i runda svängar runt sjutusen kronor! Jag skulle aldrig ha råd att hämta ut dem, om det inte varit för subventionerna från staten och samhället!
Och det som slår mig är att det i många delar av världen är kostnader av det här slaget som man får stå för själv och att det inte finns någon typ av statliga skyddsnät som vi har i Sverige.

Jag tänker ibland på min ”kompis” i tunnelbanan, hon från Rumänien, hon som sitter där dag ut och dag in och ber om pengar till sin familj, om hon skulle bli drabbad av Hortons Huvudvärk eller migrän, då skulle hon aldrig ha möjlighet att köpa eller hämta ut den här typen av hjälpmedel.
Hon skulle få rida ut perioderna av huvudvärk ensam och lära sig att stå ut med dem, så som jag själv gjorde under några månader i våras, och hon skulle förmodligen aldrig få veta att den här typen av medikament finns att tillgå.
Det är tacksamt att bo i den här delen av världen.
Oavsett allt gnäll, från mig själv och resten av samhället, så är det ett förbannat bra land vi bor i…

Arthur i svartFrån det ena till det andra…
Det är en väldigt märklig känsla som infunnit sig, vad gäller Psykiatrin.
Ensam, ensammare, ensammast…

De får säga vad de vill, men de har givit upp och de hörs inte av! Inte alls! Inte ett ljud!
Jag är över och förmodligen ”färdigbehandlad”…
Borta, borttappad och lagerförvaring…

Så… Jag har själv börjat se mig om efter privata terapialternativ. Jag söker dock terapiformer som samarbetar med Försäkringskassan, landstinget och/eller kommunen, så att jag kan hålla kostnaderna nere, för som du vet vid det här laget så saknar jag ekonomiska möjligheter att betala det själv!
Jag skall be min nya Boendestödjare om hjälp och även tillfråga min assistent på Socialpsykiatri om hon känner till någon eller något bra alternativ för mig, för jag behöver den ”kryckan” i tillvaron och jag känner att jag inte kan hantera den här depressionen ensam!
Hur stark och stöddig ska man behöva vara, för att vara en överlevare?

För mig räcker inte promenader, motion, träning och olika meditationsövningar.
Jag behöver samtal. Jag behöver prata.
Jag söker någon form av ventil, där jag kan få vägledning och bryta mina mönster av destruktivitet och negativitet.
Jag klarar inte detta ensam…
Och det finns inga mediciner som hjälper mig, det flesta är redan provade, så jag får hela tiden söka och leta efter lösningar och andra vägar att gå, för att kunna lösa ”problemet Arthur”…

Känslorna spretarMen… det som är bra med mig, är att jag inte ger upp!
Det som är så bra med mig, är att jag vågar be om hjälp, oavsett hur det känns, numer!
Det som är så jäkla bra med mig, är att jag har blivit bra på ”problemlösningar” och att jag hela tiden strävar efter att bli och vara en bättre version av mig själv och att jag alltid strävar efter att få leva, njuta och vara behaglig, och det även om jag själv befinner mig i mörkrets innersta kärna.

Var rädd om dig där ute i världen!
Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid!
På återläsande och ta hand om dig…

Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s