Psykiatrin fungerar inte och de som hamnar i kläm och åt sidan är sådana som jag, där ingenting hjälper och där inga mediciner är räddningen för en trött själ. Om det inte går att medicinera bort, så finns ingen bot…

Jag är så jävla trött på Psykiatrin!
På ren Svenska är jag förbannat trött på hela skiten! Jag avskyr det och jag uppskattar inte att känna mig maktlös!

Jag är så förbannad och ledsen för att de faktiskt inte bryr sig om…
Det bryr sig inte det minsta! De skiter i vilket… De skiter i mig och andra patienter som de inte kan hjälpa eller ”rädda”!

Den patetiska klyschan; ”Man måste vara någorlunda frisk, för att kunna vara sjuk”, stämmer dess värre och det är oroväckande att Psykiatrin inte bryr sig om sina patienter och att de behandlar oss som besvärligheter och o-bekvämligheter… ”In med nya patienter, tjäna pengar på dem och när det börjar kosta mängder med kronor, avhyser vi dem för att ge plats åt nya stackars krakar”!
Jag anser att det är vedertagna ord och rader jag skriver, och att det är tillvägagångssättet de arbetar efter!
Det är förbannat osmakligt!

En ny familjemedlem… Hunden Yoda! Så nu bor det två vuxna män, två katter och en hund tillsammans… Håller tummar och tår att det ska fungera! Väl Mött / Arthur

Den nya familjemedlemmen Yoda! Jag/vi har ”lånat” honom under en tid och får hoppas att allt ordnar sig till det bästa… Utmärkt medicin för trötta själar… Foto; Per Lundström

Underbara Katten Myran… Foto; Per Lundström

Katten Tuss, eller ”Tanten som hon får heta ibland… Foto; Per Lundström

Med ny-nykterhet och nystart i livet, kommer det förflutna ifatt en och det blir mycket grubblerier och tankar kring vad man gjorde, hur man gjorde det och vilka val man gjorde… Hur levde jag livet egentligen? Ensamheten var värst!

Jag fann, i mina datorgömmor, en text som jag skrev för över tre år sedan.
Texten är en blandning av dikt och vardagsprosa. De skrivna orden är av vardagliga och triviala uttryckssätt, i en obunden form.

Jag hade vid tillfället varit hel, ren och nykter i nästan ett år och bitterheten, ensamheten och skulden kom ifatt mig…
Ensamheten var värst! Ensamheten är det allra värsta…

Med ny-nykterhet och nystart i livet, kommer det förflutna ifatt en och det blir mycket grubblerier och tankar kring vad man gjorde, hur man gjorde det och vilka val man gjorde… Hur levde jag livet egentligen?
Dessutom skuldbelägger man omgivningen och dem som övergav och inte orkade med längre…

När jag läste texten i morse, sköljde minnena över mig och jag kände ända in i benmärgen hur det var, hur jag uppfattade tillvaron och hur oerhört svårt det var att försöka att komma tillrätta i tillvaron.
Ibland är det bra att påminna sig själv om hur det såg ut… Ibland måste man minnas varifrån man kommer, för att se hur långt man faktiskt kommit!

Jag har omarbetat och reviderat texten något, men ursprunget är detsamma…
Väl Mött / Arthur