Min Blogg är en enda stor idisslande upprepning… En publikation från den 6:e november 2015; ”Varje dag, från det att jag vaknar tills sömnen når mig, bebos jag av en ständig oro! Jag oroar mig för det allra minsta lilla”…

Varje dag grubblar jag över livet. Att leva, vara levande och över livet självt.
Varför lever vi och varför strävar vi efter så mycket, stressar, jäktar och vill ha mer och mer, när det ändå bara finns en utgång för oss alla; Att dö!

Varje dag filosoferar jag över döden. Att dö, vara döende och döden i sin svarta helhet.
Människor dör överallt. Hela tiden. Vi sitter hemma i soffan med Fredagsmys, ser på teve och nyheterna och människor dör i världen och vi äter Tacos och chips… Fullständigt och tillsynes avskilda och frånskilda döden och dödandet.

Jag funderar och tänker på de människor som i min direkta närhet, inte finns längre. Jag har frågor som varför, var de är och hur ser döden ut? Är man beredd och infinner sig ett lugn när det väl är dags!?
Undrar, när jag dör, om jag dör tillsammans med någon som kan hålla i handen, eller om jag dör en dag på väg till ett möte och får en stor sten, vid en byggarbetsplats, i huvudet? Ensam? Dör på fläcken? Dör kanske under svåra smärtor? Fortsätt läsa