Alla sover. Det är tyst och lugnt. Jag dricker mitt svarta kaffe och får sällskap av en varm katt i knät. Varje dag börjar likadant. Det är okej för mig, just nu… Jag sover bort mitt liv.

Varje dag börjar tidigt. Vid fem ungefär. Halv fem ibland. Har jag otur är jag vaken redan vid fyratiden.
Alla sover. Det är tyst och lugnt. Inte ett ljud, inte ens från grannarna.
Jag dricker mitt svarta kaffe och får sällskap av en varm katt i knät. Varje dag börjar likadant.
Det är okej för mig, just nu… Acceptans.

Katterna får mat och vatten.
Det blir en stund tillsammans med dem på golvet. Två katter och jag själv, sittandes på golvet. De lägger sig ner och väntar på husses varma händer…
Smek av varma kattmagar. Kliande bakom öronen och masserande av tunna kattryggar.
Buffande och stångande av små katthuvuden och jag kelar och stryker dem och de spinner och kurrar och älskar mig hur mycket som helst. Villkorslöst.
Jag passar på att utöva Mindfulness när jag sitter på golvet med dem. Känner pälsen, stryker och smeker dem över tassarna och magen. Lyssnar in, blundar, undersöker med mina sinnen och försöker att vara närvarande. Villkorslöst. Kärleksfullt. Tryggt och varmt. Känner in och lyssnar av tillvaron.

Ett inlägg från den 17:e november 2015; ”…Så här långt och så här dags blir det en kortare text och ett mindre inlägg. Jag ska iväg och äntligen möta en nya Handläggaren på Socialpsykiatri… Önska mig lycka till”!

God morgon världen.
Så här långt och så här dags blir det en kortare text och ett mindre inlägg.
Jag ska iväg och äntligen möta min nya Handläggaren på Socialpsykiatri och få lite mer kött på benen.
Just nu är jag mer oroad över färden dit, än själva mötet, men försöker att tänka på det som min terapeut tidigare har sagt till mig; ”Det är ett äventyr! Vilka förutsättningar! Du kan få all hjälp i världen och det kan bli hur spännande som helst”!
Det får vara ett äventyr och en liten resa idag! Jag har tillförsikt och jag tror på det här… Håll tummarna!

Personer med Dystymi nedvärderar sig själva, beskriver sig ofta med negationer och har koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet; ”Aftonbladet eller Expressen”. Det går upp och ner… Man kan bli illamående av det, illamående av sig själv… Spyfärdig.

Jag vill ge dig en bild och en beskrivning av tillståndet ”Kronisk Depression”, eller, som det heter med ett finare namn; Dystymi.

Jag är trött. Oerhört trött… På livet och på mig själv… Mätt och välfylld av mig själv… Man kan bli illamående av det, illamående av sig själv och spyfärdig, och den ständiga frågan är; När det nog?

Dystymi, eller Kronisk Depression, är en ständigt pågående nedstämdhet som inte ger med sig och som konstant påverkar tillvaron. Det går upp och ner. Det går fram och tillbaka. En bergochdalbana av känslor.
Somliga dagar är kladdigare och kletigare, än andra.
En del dagar är det lite trevligare att leva och vardagen är mer friktionsfri. Somliga dagar är det lättare att vara, att göra saker och ”hänga med” i livet och vardagsbruset, emedan andra timmar och dygn blir till ett grått vakuum.
Det finns dagar då sorgen och svårmodet tar överhanden, och hela världen och ens existens blir svårhanterlig och svårstyrd.
Tillvaron rasar samman, krackelerar, och det blir mycket ensam gråt… Jag har beskrivit detta för dig tidigare, det är inget nytt, men det kanske tål att upprepas..?
Depression är egoism och ensamhet.