Varje morgon, klockan 05.00 är det bara att dra på sig kläderna och ge sig ut, oavsett om det snöar, är minusgrader eller ösregnar. Ja, det kan föralldel vara vackert väder också…


IMG_1203Det är nya rutiner i tillvaron.
Varje morgon, klockan 05.00 är det bara att dra på sig kläderna och ge sig ut, oavsett om det snöar, är minusgrader eller ösregnar.
Ja, det kan föralldel vara vackert väder också, men det har blivit en ofrånkomlig nödvändighet att ta med den nya familjemedlem ut och promenera. 

Och jag som bara vill ha mitt kaffe så dags på morgonen.

Det blir många och långa promenader och det blir mycket frisk luft. Det ska ju vara bra för mig och min psykiska ohälsa, har jag hört!

Jag blir lite stressad och får lätt ångest när jag vet att alla husdjuren skall ha det bra, må gott och få uppmärksamhet.
Mängder med kärlek vill de ha! Ovillkorligt!

Två katter och en hund, har det blivit!
Ja, och så en man och kärlek som inte vill växa upp.
Det sistnämnda är bra för mig, eftersom jag gärna blir lite tillknäppt och ”vuxen”! Det ger mig mer lek, skratt och spontanitet, att ha sällskap av en man som är fylld av barnsligheter! Spontanitet tillhör inte riktigt de egenskaper jag kan tillskriva min person, men ibland får jag bara hänga på och säga JA! Något motsträvigt förstås, men dock…
Han, min kärlek, är en bra motpol till mitt lite mer stela och osällskapliga jag!

FullSizeRender (3)Det har blivit en del fina bilder på vår nya familjemedlem; Hunden Yoda! Jag bjuder på dem idag…
Han är en riktigt lien godbit. En liten pralin.
Han är oerhört snäll och vill ha mycket kärlek och uppmärksamhet.

Jag kommer att vänja mig!
Jag kommer att känna att jag valde rätt som bestämde mig för att ta hand om honom, men ibland funderar jag på om det kanske blir för mycket?
Jag fick som sagt ångest och kände att jag tagit mig vatten över huvudet, men det handlar nog mer om att jag inte uppskattar att bryta gamla vanor och gamla mönster. Jag vill ha mina rutiner och får lite svårt att acklimatisera mig till allt det som är nytt. Lite tråkigt kan tyckas, men jag är väldigt bunden till att veta hur mina dagar ser ut och jag uppskattar inte nya rutiner och nya åtaganden.
Man kanske skulle kunna kalla det för anpassningsångest?
Eller, när det kommer till att ta hand om andra och synnerhet djur; Omvårdnadsångest?

Det väcker en del skuld och mycket grubblerier, som sagt, för tänk om det inte blir bra? Tänk om det inte är bra och tänk om någon av dem, alla dessa djur, inte får allt det som de behöver?
I alla fulla fall… Jag behöver mer tid och innan jag har ”landat” i allt det nya och alla nya måsten, så är det bara att ta koppel, hund, klä på sig ordentlig och gå ut…
Han är bra för mig, säger de som vet och allt blir bra, så småningom…
Jag hinner med mitt morgonkaffe.

Må gott där ute och var rädd om dig!
Tack för din uppmärksamhet!

Meningen med livet kan ibland vara att göra rent kattlådan, eller se till att hunden kommer ut på morgonen och sedan sover middag tillsammans med en på soffan, framför teven…
Väl Mött / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s