… Det där återfallet blev nära nog min död och jag minns inte mycket av det, tack och lov… Jag återpublicerar ett inlägg som jag skrev tvåtusenfjorton… Var rädd om dig därute och på återläsande / Arthur

Idag för fyra år sedan återvände jag till det Stödboende på Östermalm där jag bodde tillfälligt, eftersom jag vid den tidpunkten var hemlös, efter ett självvalt återfall som slutade i total katastrof!
Det var helt planerat.
Det var bara jag som valde. Kan inte och kunde inte skylla på någon eller något annat! Skulden var bara min att bära!

Jag packade en väska, med det allra nödvändigaste som jag kunde tänkas behöva, samt min dator och mobiltelefon, och drog iväg någon dag eller två, före julafton.
Det där återfallet blev nära nog min död och jag minns inte mycket av det, tack och lov… Jag återpublicerar ett inlägg som jag skrev tvåtusenfjorton…
Var rädd om dig därute och på återläsande / Arthur

Förra året (dvs. 2013) vid den här tiden visste jag inte alls var jag var.
Jag kan tacka almanackan, och det jag fått läsa och tagit del av i återberättelser, att jag vet vad som hände och hur det hände.
Eller ja… De skulle ju för all del kunna vara lögner, om det inte hade varit för polisrapporter och sjukhusjournaler.

Det där återfallet jag berättat och skrivit om.
Att jag överlevde, tack vare plusgraderna förra året.
Att jag ändå, trots vädret, var ordentligt nedkyld och händelsevis råkade hamna på Södersjukhuset och akutavdelningen där.
Det blev fyllecell hos polisen och avgiftning på St.Görans Sjukhus.
Kroppen var så sjuk, skadad och skakad, att jag hade svårt att gå och få benen uppför trapporna på stödboendet, Lönnen Östermalm, där jag då bodde.

Det som skedde senare med Ekonomiskt Bistånd och Vuxenenheten på Social Förvaltningen, allt förlåtande, ursäktande och mitt snuskiga geggiga förklarande inför bekanta, kamrater och nyvunna vänner, var vidrigt. Det var rent av generande, smutsigt och förbannat förnedrande.
Jag trillade ner i verkligheten med en jävla smäll.
Hårt och brutalt tog livet tag i mig och fullkomligen klamrade sig fast med näbbar och klor.

Jag har fått betala ett högt pris för det där återfallet.
Det blev sammanlagt ett år på Stödboendet Lönnen, om jag räknar månaderna under sommaren, hösten och den tid som förlöpte efter mitt återfall vid julhelgen…

Sedan dess har det varit några som dött i missbruket.
Sedan dess är det ännu fler som tagit återfall.
Och under mitt år, har jag lyckats med att genomskåda människor, myndigheter och även delar av tolvstegsprogrammet.

Jag har lyckats med att få ett eget boende, en underbar man och kärlek.
Vi har båda fått en katt och vi trivs, umgås och är rädda om varandra.
Sedan kan jag kanske önska mer av relationen, för det ena huvudrollsinnehavaren i den här kärlekshistorien uppskattar inte att tala om känslor.

Jag har även påbörjat Jobb Torg Resurs, fortsatt min DBT terapi och jag har återfått kontakten med min äldre syster. Mina få vänner jag har, de som fanns där redan innan återfallet, de som ser mig för den jag är och uppskattar mig ändå, de har förlåtit…
De är drogfria, givetvis!

Jag har börjat lära mig att säga ifrån, jag kan stå upp för mig och mitt, men jag vet kanske inte alltid hur jag ska göra det, men jag gör det! Försöker!
Jag tänker inte ta skit av någon längre, oavsett!
Jag kan och vet att läsa av människor och jag vet när jag blir bedragen och förd bakom ljuset.
Jag börjar först efter ett år, förstå och se vem och vad jag är…
Och ibland känner jag… Jag är en okej kille!

Jag har haft en fin julafton, med kärleken, han jag alltid vill vara nära, nära, och Katten Doris.
Vi har ätit god Julmat. Vi har skrattat, sett på tv och även stoppat i oss en hel del godis.
Jag är nykter och drogfri! Jag har en man som valt att inte dricka alkohol, så länge vi umgås och spenderar vår tid tillsammans, för jag klarar inte det.
Att gå på middagar och fester där det bjuds och dricks alkohol, är inte att tala om ännu och jag avstår. Jag är glad, tacksam och löjligt förälskad i den här mannen och uppenbarligen gillar han mig med, eftersom han faktiskt väljer att avstå från alkoholen och vara tillsammans med mig istället…

På återläsande! / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s