… och varför upplever jag att det han säger, psykologen, är den enklaste förklaringen till mitt mående. ”Det sitter i ditt huvud”, säger han… ta-da! Ja, inte sitter det i röven…

”Det sitter i huvudet! Det sitter i ditt tänkande och ditt sätt att hantera livet, motgångarna och ditt mående! Du har för bråttom”! 
Psykologen säger så…
Några bekanta upplever mig så…
Det sitter i huvudet… Ja, var skulle det annars sitta, tänker jag?

Och varför blir jag irriterad när han säger så? Varför känner jag att det är den ”enklaste utvägen” och smidigaste ”problemlösningen”, det sitter i skallen, och varför upplever jag att det han säger, psykologen, är den enklaste förklaringen till mitt mående.
”Det sitter i ditt huvud”, säger han… ta-da!
Ja, inte sitter det i röven…

Det är själen som är tung!
Det är mitt själsliv som har sorg och befinner sig i ett marinerat mörker.
Det är mitt sinne och mitt innersta väsen som inte vill som mitt intellekt vill.
Det är min ande som bär på ångest och svårmod, inte huvudet! Inte själva intellektet!