… och varför upplever jag att det han säger, psykologen, är den enklaste förklaringen till mitt mående. ”Det sitter i ditt huvud”, säger han… ta-da! Ja, inte sitter det i röven…

IMG_1917”Det sitter i huvudet! Det sitter i ditt tänkande och ditt sätt att hantera livet, motgångarna och ditt mående! Du har för bråttom”! 
Psykologen säger så…
Några bekanta upplever mig så…

Det sitter i huvudet… Ja, var skulle det annars sitta, tänker jag?

Och varför blir jag irriterad när han säger så? Varför känner jag att det är den ”enklaste utvägen” och smidigaste ”problemlösningen”, det sitter i skallen, och varför upplever jag att det han säger, psykologen, är den enklaste förklaringen till mitt mående.
”Det sitter i ditt huvud”, säger han… ta-da!
Ja, inte sitter det i röven…

Det är själen som är tung!
Det är mitt själsliv som har sorg och befinner sig i ett marinerat mörker.
Det är mitt sinne och mitt innersta väsen som inte vill som mitt intellekt vill.
Det är min ande som bär på ångest och svårmod, inte huvudet! Inte själva intellektet!

IMG_1919Jag har ett fullt fungerande intellekt och jag har ett sunt förnuft och förstånd. Punkt!
Jag är bra på att intellektualisera och jag kan rapa upp klyschor och plattityder om livet och hur livet egentligen är, borde levas och hur det borde vara.
Men, jag har skrivit det så många gånger tidigare, mitt förnuft och mitt känsloliv samarbetar inte! Förnuftet och själen är inte samma sak!
Hjärta och hjärna kommunicerar inte alls.
Min själ och mitt sinne, kopplar inte med hjärnan och mitt fullt fungerande förnuft. Jag vet, som sagt, hur det egentligen är och hur det egentligen fungerar, livet och tillvaron, men själen har tyngd, vill något annat och söker sig nedåt mot botten av själslivet.
Han säger så, psykologen på psykiatrin och jag instämmer naturligtvis! Jag vet hur det i själva verket är och att jag är en klok man och människa, insiktsfull och medveten, men jag stressar, tappar fokus och har svårt för att finna lugn och ro i allt mitt sökande efter ett svar och en vettig problemlösning och därmed hinner inte huvudet med att rota sig i alla nya idéer och intryck!
”Skynda, skynda och snabba på, för livet går undan här och du måste ju för sjutton vara med”! Det är på något sätt känslan jag känner! Livet rinner iväg och jag är inte delaktig längre, på grund av utmattningen, tröttheten, grubblandet, sorgen och vemodet som bebor mig!

Och jag upplever att själen gärna glöms bort inom psykiatrin och att det alltid är ”quick fix” man söker och i och med det är det medicinering som gäller! Olika piller för att skapa balans i hjärnans olika substanser och så glömmer man bort det som egentligen är ”problemet”; Trötta, sargade och utmattade själar och människor i sin helhet! Det handlar inte alltid om huvudet och skallen…

IMG_5089För övrigt saknar jag tålamod och jag saknar tillåtelsen att ge mig själv tid och utrymme att finna mig själv igen och att finna ett schysst tillvägagångssätt att må bättre.
”Det är okej att må dåligt! Det är okej att vara ”under isen” och allting måste få ta den tid det tar”!
Och jag motsätter inte det han säger och jag argumenterar inte emot honom på något vis, men jag upplever själv att jag minsann har tålamod! Jag menar, det har faktiskt gått över tre år nu…
Och jag är bra på att söka och prova nya saker och alternativ till den traditionella psykvården och sjukvården. Jag är inte alls främmande att prova nya saker, för att kunna lösa upp mina själsliga knutar, men det fungerar ju inte! Det är någonting som är kapitalt fel med mig! För jag ”håller ju på” så att jag blir spyfärdig ibland…
Och jag känner att jag är bra på att få kontinuitet i till exempel träning, meditation och ”positivt tänkande” och jag tycker att jag gör bra saker för att komma vidare i min strävan att finna ett bättre mående, men att det är fullständigt resultatlöst. Det är som förgjort att hitta svar och lättnad!
Och kanske är det faktiskt så att jag grottar runt för mycket, att jag inte ger mig mer tid att låta somligt fästa vid i kroppen och att jag kanske måste skala bort somliga saker för att finna mer fokus och sluta leta, söka och krysta fram något som kanske kan fungera för just mig.
Fungera; Att finna ett bättre mående och vägen ut ur livsledan och tröstlösheten.

Ta hand om dig därute i världen!
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!
Väl Mött / Arthur

(Foto; Arthur och Per-Erik Lundström)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s