Det är omöjligt att det endast är de sjuka själva som gödslat grubblerierna kring samhällsnormerna, samhällsidealen och vad som anses vara en duglig, produktiv och ”bra” människa! Det är fanimej inte bara självskapad ångest och skam!

Jag tror att människor ser på mig, betraktar min person, läser det jag skriver och tänker att det är dags för mig att ta av offerkoftan och kamma till mig!
”Ryck upp dig för fan och försök att anstränga dig lite”…
Villfarelser?

Jag tror att mina medmänniskor iakttar mig och ser en schysst, relativt välvårdad och ganska snygg man och anser att jag ser lite för pigg, fräsch och välmående ut, för att må som jag gör… ”Jo men… han ser väl ganska schysst och glad ut ändå”?
Inbillning kanske?

En del som läser det jag skriver blir rädda, oroliga och känner maktlöshet.
Någon blir irriterade för att jag ”bara skriver om det som tynger, skaver och gör livet olidligt”… Slut citat.