Trött, tröttare, tröttast och trötthet… ”Jag är överläkare här och medicinskt ansvarig”… som om jag och alla andra med vårdbehov skulle anse att det är viktigt..? Lägger de hela sin identitet i sin yrkesroll?

IMG_2439Trött, tröttare, tröttast och trötthet…

Det blir en kaxig vecka. Mycket att ordna med och många människor att träffa och en del möten att hålla koll på…
Jag är redan trött och jag blir psykiskt stressad av det, som alltid.
Innan veckan ens har börjat är jag trött, irriterad och lite trasig…
Jag är mindre bra på att förmedla det, till dem som står mig närmast! Inte ens det orkar jag riktigt… berätta, förklara, ursäkta och säga förlåt…

Efter ett beskt mejl till Psykiatrin och läkaren där, så har jag fått någon typ av ”paniktid” redan under morgondagen Tisdag.
På mitt mejl, som jag skickade till läkaren och som jag delade med mig av här på Bloggen, replikerade fru ”överläkare och medicinskt ansvarig”, det sistnämnda är alltid av yttersta vikt för läkare och ”viktigare” vårdpersonal att poängtera! ”Jag är överläkare här och jag är medicinskt ansvarig”! Det presenterar sig alltid som ”jag är ansvarig sjuksköterska”, eller ”jag är överläkare här och medicinskt ansvarig”… som om jag och alla andra med vårdbehov skulle anse att det är viktigt..? Lägger de hela sin identitet i sin yrkesroll? Ingår det i Studieskulderna att få använda sig av titlar och fina yrkesbeteckningar under sin karriärklättring? Grattis till dem! Av viss betydelse har det tydligen… 

IMG_2516I alla fulla fall, så svarade fru överläkare ordagrant;
”Beklagar verkligen fördröjd kontakt och att jag inte haft möjlighet att kalla Dig till uppföljande möte av rent personliga skäl.
Självklart borde vi ”Psykiatrin” och främst jag som din läkare, tillsammans med din behandlade psykolog ser över dina fortsatt vårdbehov och att se till följ upp måendet!
Jag går ”tyvärr” snart på semester. Därför vill verkligen att vi hinner ses snarast möjligt och före gå på min sommarledighet.
Därför hoppas innerligt på att Du kan komma till mig nedan uppföljningsmöte/tid jag har nu reserverad för Dig. Skickar också SMS påminnelse!
Hälsar dig varmt välkommen…”

Och jag som är förbannad, ledsen, arg och känner mig totalt åsidosatt och dessutom är på krigsstigen, svarade den ”medisinskt ansvariga överläkaren” ordagrant;
”Vi bokar nämnda tid och jag tar med sällskap i form av tillförordnad Boendestöd från Stadsdelsförvaltningen!
Oavsett hur du haft det och har det privat eller på din arbetsplats, så finner jag det märkligt att jag som patient, i mitt mående, ska behöva påminna dig om en uppföljning och kontakt!
Du/ni kanske ska se över era rutiner och använda er av en back-up plan? Jag kunde faktiskt ha varit död nu, om jag inte varit så förbannat envis och fortfarande har en tro på att allt faktiskt ska ordna sig! Men då behöver jag stöd, trygghet och hjälp på vägen”!
I vilket fall… Efter att ha väntat ut läkaren, under knappt ett halvår i hopp om att hon skulle höra av sig, blev det så tid och utrymme för ett möte… Grattis till mig!
Det finns uppenbarligen tid för mig och mina behov!

Trött, tröttare, tröttast och trötthet…

IMG_2517Vidare ska jag till tandläkaren i veckan.
Hurra! Fan vad hemskt! Avskyr tandläkaren!
Och återigen ska jag träffa nya människor..!
Nya människor att lära känna! Nya människor som ska, intimt nog, gräva runt i min mun och nya personer att på något sätt få förtroende för… Stresspåslag! Obehag!

Men det måste göras! Jag måste se över min munhälsa efter all förbannad medicinering, som bara ”fuckat upp” mig fysiskt! Det ska bara göras!
Jag ska äntligen få en tandläkarundersökning och därpå få min dom!

Tandhälsan har inte alls varit bra, efter att jag har provat och experimenterat med Litium, Lamictal, Voxra, Cipralex, Cipramil och Sertralin…
Medicinering, och alla dessa försök att finna bra läkemedel för mig, har inte haft något gott med sig alls. I mitt fall endast fysiska biverkningar i form av viktuppgång, muskelsmärtor och extrem muntorrhet! Således har tänderna blivit lidande av ökenstormarna i munnen! Det ser inte alls bra ut…
Sagt och gjort! Tid är bokad i veckan och jag ska försöka att ta mig till Lidingö och tandläkarens praktik där!
Det är min Boendestödjare som har ordnat med tandläkaren! Just den här tandläkarmottagningen har erfarenhet av patienter med Psykisk Ohälsa och tidigare missbruksproblematik och det är bra! Det känns faktiskt lite tryggt!
För övrigt saknar jag ekonomi för det här, men på just den här praktiken så kan de alltid ordna med en avbetalningsplan och de har dessutom överseende med att avbetalningsplanen kan ta lite längre tid…
Jag är uppriktig tacksam att det blir gjort, för jag känner att munnen och tänderna är viktiga och att det alltid signalerar om en människans hälsa, status och väl och ve…

Yoda i svartvittOch sedan ska jag träffa min vän Psykologen.
Vi har bra och konstruktiva samtal och jag känner att jag kan slappna av och vara mig själv tillsammans med honom.
För ovanlighetens skull så går jag inte till Psykologen med färdigskrivet manus i huvudet, utan låter saker och ting falla på plats när jag väl är där…
Jag uppskattar våra samtal, men oroar mig ständigt för det som sagts till mig redan ifrån början; ”Det är tidsbegränsat! Det finns inte utrymme för samtalsterapi under längre perioder och det är en resurs som fler måste få tillgång till”… Frågan jag ställer mig är när man anses som färdigbehandlad? När man väl är död? När det inte finns så mycket mer att göra? När man själv väljer att avstå?
Jävligt många frågor och inte några bra svar…

Trött, tröttare, tröttast och trötthet…

IMG_1841Och jag blir stressad och jag blir väldigt matt i huvudet. ”Hjärntrött”! 
Jag oroar mig för efterverkningarna av en vecka med mycket göranden… Återhämtning och vila och trötthet och irritation och… Det blir alltid, för mig, konsekvenser av att ha mycket att göra och ordna med…
Trött, tröttare, tröttast och trötthet…
Dessutom vill jag hinna med mig själv! Jag vill träna, meditera och ta hand om alla djuren…
Det reder sig! Allt blir säkert bra! Jag kommer att se till att tillåta mig att gå på sparlåga! Vem orkar ”hålla på”… Jag måste slut upp med att be om ursäkt för mig själv! Gilla läget, liksom… Acceptera på något vis! 
Trött, tröttare, tröttast och trötthet…

Ta hand om dig därute i världen och världsalltet!
På återläsande och tack för uppmärksamheten!
Väl Mött / Arthur

(Foto; Arthur!)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s