Kom för fan inte och tala om för mig att jag ska veta min plats, att jag ska vara glad och tacksam för den hjälp jag får och tala inte om för mig att jag är speciell, utvald och ”en av de få” som får den hjälp jag får… ”Jag blir uppriktigt ledsen när du säger så här till mig”…

Slutligen ett uppföljningsmöte med chefen, hon som är medicinskt ansvarig och överläkare på Rosenlund… Det tog bara sex månader…

”Jag är chef här och jag är ansvarig för båda avdelningarna. Jag känner alla patienter och jag känner till dem och alla deras behov. Medicinskt är jag ansvarig och jag har kunskap om alla patienterna och jag blir uppriktigt ledsen när du säger att jag inte bryr mig om dem som behöver hjälp och att de inte får tillgång den hjälp de behöver”…

Vad sjutton är det? Vad var det egentligen hon sa till mig?
Vadå skuldtrippa sina patienter?

Jag berättade för läkaren, hon som är chef, medicinskt ansvarig och överläkare på Rosenlund, att hon har sagt och lovat att hon ska höra av sig till mig och att hon sagt att hon bryr sig om mig och att jag är viktig!
Hon har proklamerat att hon önskar ha kontakt med mig och genomföra uppföljningsmöten, höra hur jag mår och hur jag har det, vilket hon inte alls har kunnat hålla och göra verklighet av, och så sitter hon mittemot mig och säger att alla är viktiga, så även jag. Vilket skitsnack!