Jag blir inte piggare. Jag blir inte mer energifylld. Jag blir inte heller psykiskt stabilare och jag mår inte bättre… Egentligen skulle jag ha givit upp, parkerat i soffan och tröstätit, och struntat i hela tillvaron och skitit i livet, men någonting driver mig fortfarande!

IMG_29572

Förvirrade grubblerier, tankar och funderingar… Lite rörigt kanske..?
Oavsett denna lilla parentes, är du välkommen att läsa!

Det pågår ett ständigt brus i huvudet.
Det gör förmodligen det hos alla människor, mer eller mindre, men somliga har party i skallen hela tiden.
Det är som en stor Autobahn med trafikstockningar, cirkulationsplatser och avtagsvägar överallt i pallet.
Den ena tanken föder en ny, som ynglar av sig och blir till ett par nya tankar, som föder fler och många mer och det blir ett högljutt surr och dån i huvudet.
Många gånger, det allra flesta gångerna faktiskt, är tankarna mest ett stort barnkalas och det är tröttsamt högmält, bullersamt och påträngande.

Och jag har väldigt svårt för att låta somligt bara passera, alltså sila bort sådant som inte alls är viktigt, betydelsefullt eller ens av värde.
Det jag syftar på är till exempel all reklam som finns överallt, människor som samtalar på bussen eller tunnelbanan, ljud från mobiler, väggur, klockor, vattenkranar och förbipasserande trafik utanför på gatan. För att inte tala om Glassbilen!
Färger, musik i butiker, former, människor, barns högljudda skrik och gråt… Det går rakt in i kroppen och huvudet!
Och samtidigt som jag totalt, helt ocensurerat, saknar ett ”psykiskt filter” för allting som pågår utanför mig själv, så stimmar och brusar alla bekymmer, tankar och grubblerier i huvudet. Det är kaos. Det är energidränerande. Det blir alldeles för mycket!
Det blir energiförlust och det blir irritationer. Jag är arg. Jag är så förbannad och jag är, framförallt, trött. Fortsätt läsa