Jag blir inte piggare. Jag blir inte mer energifylld. Jag blir inte heller psykiskt stabilare och jag mår inte bättre… Egentligen skulle jag ha givit upp, parkerat i soffan och tröstätit, och struntat i hela tillvaron och skitit i livet, men någonting driver mig fortfarande!

IMG_29572

Förvirrade grubblerier, tankar och funderingar… Lite rörigt kanske..?
Oavsett denna lilla parentes, är du välkommen att läsa!

Det pågår ett ständigt brus i huvudet.
Det gör förmodligen det hos alla människor, mer eller mindre, men somliga har party i skallen hela tiden.
Det är som en stor Autobahn med trafikstockningar, cirkulationsplatser och avtagsvägar överallt i pallet.
Den ena tanken föder en ny, som ynglar av sig och blir till ett par nya tankar, som föder fler och många mer och det blir ett högljutt surr och dån i huvudet.
Många gånger, det allra flesta gångerna faktiskt, är tankarna mest ett stort barnkalas och det är tröttsamt högmält, bullersamt och påträngande.

Och jag har väldigt svårt för att låta somligt bara passera, alltså sila bort sådant som inte alls är viktigt, betydelsefullt eller ens av värde.
Det jag syftar på är till exempel all reklam som finns överallt, människor som samtalar på bussen eller tunnelbanan, ljud från mobiler, väggur, klockor, vattenkranar och förbipasserande trafik utanför på gatan. För att inte tala om Glassbilen!
Färger, musik i butiker, former, människor, barns högljudda skrik och gråt… Det går rakt in i kroppen och huvudet!
Och samtidigt som jag totalt, helt ocensurerat, saknar ett ”psykiskt filter” för allting som pågår utanför mig själv, så stimmar och brusar alla bekymmer, tankar och grubblerier i huvudet. Det är kaos. Det är energidränerande. Det blir alldeles för mycket!
Det blir energiförlust och det blir irritationer. Jag är arg. Jag är så förbannad och jag är, framförallt, trött.

IMG_2976Och det här är inget nytt. Jag har skrivit om det förbannat många gånger.
Jag är trött… Och jag är irriterad… Arg och kanske bitter!?
Jag är förmodligen dum i huvudet, vilket jag ofta säger till mig själv, för hur svårt ska det vara, kan man tycka, att låta saker och ting ”bara vara”?
De som säger att det bara är att låta somligt passera och låta annat ”bara vara”, vet inte vad de talar om! Jag vill inte ha oombedda råd och positiva påhejande livscitat…
Det formar inte mig och det gör inte livet lättare på något sätt! Snarare tvärtom, faktiskt! Mest irriterande…

Och det gör ont i kroppen. Smärtor snart sagt överallt. Det flyttar på sig ibland och det är intensivare somliga dagar och andra dagar är det ganska okej att rulla ur sängen.
Det har ingenting med åldern att göra. Det har ingenting att göra med att jag snart är femtio år och jävligt trött.
Smärtorna i kroppen är psykosomatiska! Roten är psyket och inget annat och det finns ingenting som tyder på någonting annat heller, säger de som vet.
Det skulle kunna vara Artros, dock går det inte att verifiera. Det skulle kunna vara en lättare variant av Reumatism, men det finns inga konkreta bevis för det, på papper vill säga, skrivet av en kunnig doktor.
Det skulle kunna vara förslitningsskador eller ”bara” en ”gammal, värkande, kropp”…
Värken som gnager och äter på min fysiska kropp, har ingen påvisad verklig och mätbar existens! Den finns egentligen inte! Om man inte kan kan påvisa att den existerar med prover, mätinstrument och undersökningar, så är det ”på låtsas”. Således är det inbillning som sagt och det är bara att fortsätta sitt aktiva liv och sin aktiva träning! Psykosomatisk värk… Det sitter som sagt i skallen!

IMG_0340Och jag har läst en del, på nätet förstås, om Artros, Reumatism, värkande leder och träning! Det som ofta återkommer i informativ text är att man ska träna, man ska röra på sig och att det förbygger ytterligare stelhet, smärtor och värk!
Jag har själv fått höra att man ska ta det lugnt, inte överanstränga sig och försöka att vila mycket, för att låta en värkande kropp vila! Det stämmer inte! Det är förlegat och en felaktig föreställning om hur man bör ta hand om sin kropp! Man bör vara aktiv och man ska röra på sig, för att bli rörligare och för att få leder och muskler mer tåliga och starka!
(Behöver jag påpeka att man naturligtvis ska vara försiktig och ta det lugnt?) Oavsett vad man tidigare sagt och trott, så är det av yttersta vikt att röra på sig och stärka kringliggande muskler och senor, för att avlasta lederna och det som värker och gör ont.
Och så får man bara hoppas att det blir bättre och att kroppen piggnar till efter en tid, både fysiskt och psykiskt. Hur som haver…
Psykiskt upplever jag att det egentligen inte spelar någon roll vad jag gör, för jag mår inte mentalt bättre! Inte alls!
Jag blir inte piggare. Jag blir inte mer energifylld. Jag blir inte heller psykiskt stabilare och jag mår inte bättre…
Egentligen skulle jag ha givit upp, parkerat i soffan och tröstätit och struntat i hela tillvaron och skitit i livet, men någonting driver mig fortfarande!
Det har uppenbarligen andra delar av mitt undermedvetna som inte tänker ge upp ännu! Jag är envis som fan, uppenbarligen! Jag vill mer och jag väntar på livet! Väntar tålmodigt och under tiden använder jag mig av egenvård och ”tar hand om mig själv”…

IMG_1874Jag har förvisso alltid rört på mig, gärna tagit promenader, längre powerwalks och försökt att träna musklerna när jag väl varit ute och fått mina dagliga promenader! Allt för ett bättre mående och allt för en bättre fysik! Det senaste halvåret har jag dock varit lite tuffare i min träning, varit lite mer rutinmässig och jag har ansträngt mig för att ”komma i form”…
Jag har själv svårt att se och känna hur kroppen sakta förändras, men jag upptäckte för en tid sedan att det händer saker med den fysiska kroppen och att det är positiva synliga förändringar som skett.
Som tidigare skrivet; Psykiskt sker inga större förändringar faktiskt! Fysiskt? Det händer saker med kroppen om man bara ger det lite tid, tar det lugnt, är envis, metodisk och rutinmässig…
Jag är envis som fan och överlever i dag också!

Ta hand om dig därute i världen! Tack för uppmärksamheten och väl mött / Arthur
(Foto; Arthur)

2 tankar på “Jag blir inte piggare. Jag blir inte mer energifylld. Jag blir inte heller psykiskt stabilare och jag mår inte bättre… Egentligen skulle jag ha givit upp, parkerat i soffan och tröstätit, och struntat i hela tillvaron och skitit i livet, men någonting driver mig fortfarande!

    • Oj… som jag har pratat mig sönder och samman ang Fibromyalgi! Jag tror att det skulle kunna vara ditåt det lutar, med tanke på trötthet och värk, MEN att hitta en läkare som ”går på samma linje” är ungefär lika sannolikt som att finns vatten på månen… och då är det några läkare som jag rådfrågat och bett on hjälp hos genom åren! Just nu får det vara med det där, vem orkar ”hålla på”? Men jag misstänker och jag tror, även jag!
      Tack och ta hand om dig! 🌹

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s