Jag har en mamma som är sjuk.
Hon lider av Alzheimer.
Hon fostrade mig och mina nio syskon. Ibland lyckades hon kanske, andra gånger inte alls…
Somliga säger att hon var kärleksfull, att hon älskade alla sina barn och att hon var rättvis, schysst och att hon alltid ställde upp…
Somliga skulle säga att hon var där för alla och att hon gjorde ett sjutusan till jobb som kvinna och mamma…
En del skulle förmodligen tillskriva henne, denna underbara kvinna, ett aktningsvärde, en enorm värdighet och ett synnerligen stort tålamod, med alla sina ungar. Hon kämpade, hon arbetade och ”hur orkade hon”…
Någon skulle tillerkänna henne storvulna ord och svulstigheter, som godhet, kärlek, ömhet och tillgivenhet…
Och allt det där var hon kanske? Hon var förmodligen bra och hon var säkert rättvis? Och hon var kanske en bra kvinna och moder. Hon var en stammoder och en ”urmoder” och alla de superlativ som attribueras henne… för somliga är det sanningen…
För andra kanske hon var, och ännu är, det fullständigt motsatta, till allt det som idag tillskrivs henne? Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 