Försök att förklara skräcken, gråten och de klösande ångest-krypen under huden, för dem som inte själva har upplevt det! Gör ett försök att förklara den paralyserande situationen för någon du älskar och bryr dig om…

Janne Profilbild

Ibland får jag en vansinnig panikångest.
Det trycker och pressar över bröstet, som om en stor tjugotonsklump landat på min torso och jag får svårt att andas och få luft.
Tankar och känslor övermannar mig och det känns som om jag inte får plats i kroppen och som om rummet blivit för litet.
Jag får inte plats! Kroppen blir för trång! Huvudet blir för litet och väggarna kryper nära, nära…
Det pressas samman, hela tillvaron, som när man suger luften ur en påse, eller när man skapar vakuum, genom kokning, i hemlagade syltburkar.
Det tar slut, allting! Allt är över och slut! Jag är förlorad och döende!
”Jag dör nu! Nu dör jag! Jag är förlorad… förloraren, förlorar och en förlorare! Jag är ynklig, patetisk och en loser”…
Och tankarna vrålar, skriker ut min panik och ångest; ”Jag klarar inte det här! Jag fixar inte detta! Jag går sönder av ensamhet, utanförskap och övergivenhet! Jag klarar inte det här! Jag klarar inte det här… Jag kan inte… Jag orkar inte mer”!
Och under ett ögonblick är jag fullständigt övertygad om att jag lika gärna kan dö nu, att det inte är någon idé att kämpa längre, och jag är alldeles övertygad om att jag inte kommer att kunna leva, orka med att leva, ett enda ögonblick till…


Och så… Ett djupt andetag och ytterligare ett… Andas för fan!
20181104_072344

Och det slår mig, de jag har tagit del av och de jag läst om och det jag fått återberättat för mig, att det flesta självmordsförsöken och självmorden sker i just det där ögonblicket av total livspanik och existensångest!
I det där lilla korta obevakade och ogenomtänkta ögonblicket väljer många att ta sitt liv, eller i alla fall försöka, för att kraften och styrkan i panikångesten och alla svåra svarta tankar är så monstruöst mäktiga och stora, att det blir övermäktigt och svårhanterligt att styra och försöka att vinna kontrollen över!
Situationen blir en balansgång mellan döden och livet! Som att balansera på en lina. Att gå på en knivsegg.
Det blir maktlöst och ohanterligt… Och i ett litet, litet ögonblick, av total ångest-kidnappning av själen, hjärtat, tankarna och existensen, så blir det väldigt lätt att man vid fel tillfälle och fel tidpunkt, och i ensamhet, kliver fel på linan och väljer att göra någonting som är fullständigt ogenomtänkt och fullständigt panikartat…
Att skada sig själv! Att supa till! Att ta droger (Alkohol är alltid en drog!) eller slänga sig framför tunnelbanan, för att slutligen försöka finna lindring och tysthet.
Jag vill få tillägga, i allt detta nattsvarta återberättandet, att det finns anledningar till varför de flesta av oss med Psykisk Ohälsa lider, eller har lidit, av missbruk och självskadebeteende, för man söker tystnad från alla vrålen i själen och man letar efter lugn och ro i hjärtat…

Och när det där obehagliga situationerna övermannar en tom och utkonkurrerad människa, så måste man andas, andas och andas… djupa, lugna och syrerika andetag och bara åka med i bergochdalbanan av skräck och känslor, och försöka att återfå kontrollen över livet och varandet… Man måste hitta tillbaka till verkligheten och förankringen i rummet.
20181107_153857(0)

Försök att förmå dig, om du kan sätta dig in i situationen som återkommer dagligen, att berätta om det här för din partner och bästa vän… Din älskare eller älskarinna…
Försök att förklara skräcken, gråten och de klösande ångest-krypen under huden, för dem som inte själva har upplevt det!
Gör ett försök att förklara den paralyserande situationen för någon du älskar och bryr dig om, utan att det skapar ännu mer skuld, dåligt samvete och ångest, hos dig själv!
För vad tror du att en förklaring och ett erkännande av en slavliknande ångestfylld situation, som just mitt eget erkännande, skrivande och beskrivande här är, skapar hos dina medmänniskor och vänner?
Tror du inte att vi, jag, som lider av psykisk ohälsa vet och kan förmå oss att känna och sätta oss in i vad detta gör med våra medmänniskors tankar, känslor och välbefinnande? Vi vet! Jag vet! Tro mig; Vi vet!
Jag har facit över vilken oro och maktlöshet det skapar hos våra nära och kära, och av den anledningen berättar vi inte! Vi förklarar inte och vi säger inget…
Och det är bara för att bespara, skydda och rädda dem man älskar undan allt det där som väcks till liv hos dem som står en närmast; Oro, ångest, rädslor och ”tänk om han gör det idag”?
Det ger skuld, vånda, fruktan och skräck, hos dem som står oss närmast och det föder i sin tur mer skuld och dåligt samvete för oss som rids av maran och ständig brottas och krigar med Psykisk Ohälsa.
20181107_154919

Och man lämnar människor utanför och man utesluter människor allt mer, för att bespara dem all gegga och alla ohanterligheter, och man blir ensam och lever i ensamhet, många gånger även då man lever i tvåsamhet, för man isolerar sina tankar, sin panik, sin trötthet och sin oro… och man fortsätter att ”leka liv” och skådespela som om allting ändå är ganska okej.
Och man bär ensam på nervositeten och ängslan över livet och över vilka situationer som kan frammana panikångesten, tröttheten och skräcken; Att åka buss, att ta tåget, trängas med andra människor, bli berörd och ”kladdad” på, att gå och handla, att möta människor, vänner och bekanta… Att prata med okända personer, vara social och jävligt ”nice”, härlig och trevlig, hela jävla fucking tiden… Jag blir så trött på det hela! Jag blir så trött på mig själv! Andra tröttnar…
Och jag har facit!
Jag vet hur jag måste styra upp mitt liv och min tillvaro, planera och tänka efter, för att orka med, för att det blir ett stort fett energidränage av att hela tiden ”hålla på”!
”Hålla på” för att undvika hjärntrötthet, oro och utmattning och för att bespara sig själv orkeslösheten och rädslan som det medför att vara en människa som egentligen inte orkar…
Att ”hålla på”… och skydda och beskydda alla andra som finns runtomkring… Att hålla käften, vara glad, tacksam och ”ta sig i kragen och se till allt det positiva och bra i tillvaron”…
”De finns alltid de som har det värre”… Trösterikt som fan!

20181103_123816

Jag är rädd för att leva.
Jag är rädd för att dö…
Jag oroar mig för mig själv och jag är i ständig oro för min hund, mitt liv och mina få vänner och medmänniskor…
Jag är rädd för vad livet gör med mig och för att vara ensam.
Jag är livrädd för att jag aldrig kommer att komma tillbaka och för att jag är slut nu… ”Jaha ja’, nu är du ensam och det här var livet! Grattis till dig”…

Och när man blir uppslukad av panikångesten och skräcken över att man ska dö, och önskan att man ska få dö, för att man inte orkar mer och för att ”det inte är någon idé längre att fortsätta”, då kommer den inre rösten och viskar tyst, tyst, tyst; I morgon kanske är dagen… Morgondagen är kanske dagen då det vänder? I morgon kanske det händer, att livslusten kliver in i livet igen och vrålar; ”Hej du’, ditt pucko, minns du mig? Här kommer jag igen och nu jäklar ska vi leva igen! Leva glada, orädda och livsbejakande”…
Men innan dess, innan den där riktiga vändningen kommer, så ger vänner, familj, partners och medmänniskor upp… Även sjukvården och psykiatrin ger upp, tycks det!
För vem fan orkar vara tillsammans med någon som ständigt geggar, ständigt är ledsen och deprimerad, och som dessutom spelar teater för att skydda, värna om och rädda alla andra runtomkring, för att inte ”störa” deras tillvaron och deras liv!
Och vem fan orkar med någon som aldrig ”pratar” och berättar och förklarar, hur det egentligen ligger till, hur det egentligen är…
Vem orkar?
Jo… Jag måste orka och jag måste stå ut…
En dag till, en dag till och ytterligare en…

”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd.
En ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd.
Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen”.

/ Arthur
(Foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s