Jag har blivit oerhört bitter. Jag har blivit till en cyniker och känner att hela min person kokats ner till en illusionslös karaktär. Och jag är väldigt ensam numer…

Arthur och HöstenMötte en ”gammal vän” för några dagar sedan. ”Du är väl nykter”?
Det stör mig fortfarande, att frågan ställdes.
Vi pratar aldrig med varann. Vi träffas aldrig. Vi umgås inte.
Vi springer på varann, någon gång, vart femte år ungefär…
”Dricker du? Du är väl nykter”.
Jag svarade inte…

Jag har blivit oerhört bitter.
Jag har blivit till en cyniker och känner att hela min person kokats ner till en illusionslös karaktär. Och jag är väldigt ensam numer…
Jag kan dessutom vara ganska elak och jag har blivit till en sådan där människa som retar sig på allt och alla; Jag är avundsjuk och avundsam!
Jag är arg. Jag är jävligt arg. På allt, alla och mig själv, framför allt! Livet gör mig så jävla förbannad…
Jag känner mig utanför och jag upplever att jag ensam får ta hand om min Psykiska Ohälsa och hur jag mår. Jag blir inte lyssnad till…
Jag erfar att jag är ensam. Jag har blivit väldigt ensam…
Ilskans rot sitter fastnaglad i min kropp och dess essens består främst av illusionslös ogenomförbara drömmar och löften om ett bättre liv och en mer hel själ. Jag tror ingenting längre. Jag hoppas inte längre… Desillusionerad.
Jag har slutat med det, att hoppas och tro, och med det kan vi alltid hoppas att jag blir positivt överraskad, vilken dag som helst nu…

Arthur och resultat.jpg

Jag tränar regelbundet. Ser till att jag får frisk luft. Äter ganska bra, det kunde dock vara bättre och jag ser till att träffa människor, vara social och ordna med alla mina göranden i olika etapper…
Jag kan faktiskt tillskriva mig själv att jag är bra på att ta hand om mig och se till att göra allt det som ska ”vara bra för mig och mitt psyke”, men jag finner ingen lättnad! Jag finner ingen bot! Och ändå fortsätter jag…
Jag krigar, strider och är jävligt arg för att ingenting fungerar!
Och med min egen förvirring och min egen jakt och strävan efter en bättre tillvaro, blir jag dessutom ensam, ansedd som egoistisk och förbannat självcentrerad.
Allt handlar om mig, mitt och jag själv. Och jag blir ensam…
Andas ensam, lever ensam och är bara… Jävligt ensam numer…
Och jag är arg på livet. Jag är väldigt besviken på tillvaron och jag är övertygad om att Gud inte existerar!
Och jag blir arg för att ingen hör mig och för att jag är en ilsken stridspitt som krigar ensam emot dem som inte lyssnar.
”Man ska alltid välja sina krig! Gör dig inte obekväm i onödan”…

IMG_1848Jag har startat ett krig mot Psykiatrin, ganska ensam faktiskt, och det är inte alls så att jag har stöd och sällskap i det kriget, utan jag sitter ensam och levererar skrivelser, yttranden och åsikter om vad jag anser är fel och hur Psykiatrin faktiskt behöver frisk luft och nytt syre i sin rigida och byråkratiska organisation.
Jag får svar och jag får yttranden och tyckanden om mina åsikter och anmälningar och det torde kanske vara gott nog, men det är alltid detsamma; ”Ursäkta oss, Vi beklagar, Vi gör vårt yttersta, Vi lyssnar till alla patienter och Vi är nöjda med vad vi åstadkommit”…
Men jag är ju inte nöjd! Jag har ju inte fått hjälp!
Och frågan jag sänder i retur är vad de konkret tänker göra, hur det tänker göra det och hur de tänker kring att Psykiatrin inte fungerar? För, det gör den ju inte… Det slutar vid vetenskap och evidensbaserad medicinering. Sedan är det stopp! Det finns ingenting annat att tillgå, som är vetenskapligt och har sin grund i de systematiserade kunskaperna, och därmed är det slut.
Jag grubblar över vad de behöver för att förnya sig själva och vad som skulle behövas för att underlätta för patienter som inte svarar på mediciner och på ”vetenskapliga” kunskaper och läkekonster?
Psykiatrin lutar sig fullständigt, har absolut tillit till, vetenskap och vetenskapligt arbete. Det som inte går att konkret ta på och bevisa, det finns således inte!
Och även i den respons och i de svar jag får från Chefsöverläkare och de besuttna inom Psykiatrin, så är det just vetenskapen de tryggt lutar sig emot och fungerar inte det, det vill säga medicinering, då finns ingen annan bot att få.
Och det allra värsta av allt är att de anser fortfarande att det gjort ett gott arbete och att de är fullt nöjda med vad de åstadkommit.
I mitt fall; ingenting alls!
Så… Jag krigar på. Jag bjuder dem på förslag, tankar och funderingar till vad de skulle kunna göra. Jag har till och med bett dem att tjuvkika lite på Beroendemottagningarna, som är bra på att blanda Västerländsk Vetenskap med Österländska Kunskaper och erfarenheter.
Psykiatrin har inget som helst Holistiskt tänkande och lämnar helt kroppens, själens och psykets samarbete i periferin; Det är inte vetenskap!
Det som inte går att bevisa och bota med ett piller, det finns således inte!

20181119_121946Jag försöker att göra rätt och riktigt och jag anstränger mig för att inte ”starta krig” i onödan och jag har lärt mig att skala bort sådant som stör min vardag och min sinnesstämning.
Och jag väljer bort människor som stör mina tankebanor på ett negativt sätt och som jag känner förstör för mig. Och med det blir man ensam. Och med detta blir man en stor självcentrerad skitstövel, som bara tänker och grubblar kring sig själv och sitt mående.
Och det stämmer tyvärr.
Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg på Bloggen, men mitt mående och min situation handlar oftast om vad jag orkar, vad jag kan hantera, hur mycket jag kan hantera och hur min dagsform är. Jag planerar och jag försöker att inte undergräva mitt mående och jag ser till mig själv och hur jag ska orka med vardagen och med detta blir således summan; Egoist!
Det är egoistiskt att vara ”sjuk”. Det är självcentrerat att lida av Psykisk Ohälsa. Det är ett pågående krig för att överleva och för att vinna andras förståelse och för att övervinna fördomar och få andra, att åtminstone något lite, att känna empati för hur svårt det är för somliga av oss att hantera livet.
Och med detta blir man ensam och medmänniskor tröttnar på att höra; ”Jag orkar inte, jag kan inte, jag vågar inte, jag saknar lusten och modet och jag behöver vila och jag”… Jag, jag och jag…
”En annan gång kanske. Jag måste få tid till återhämtning”…
Och när man sagt Nej för många gånger och när man helt ogenerat, som jag, skriver och berättar om Psykisk Ohälsa och hur det ter sig, så slutar människor att fråga om man ska hänga med på en fika eller en promenad och dessutom är Psykisk Ohälsa fortfarande tabubelagt och stigmatiserat… Människor vill inte och kan inte prata om det, i vardagens vardagligheter.
Ingen frågar längre och jag har få vänner, numer, och de orkar inte alltid…

Så… Jag tränar vidare, tar mina ensamma promenader, lyssnar till upplyftande musik, gör min Yoga och äter någorlunda schysst! Och jag väntar på bot och ett piggare och gladare jag och medan jag väntar, krigar jag mot Psykiatrin och dess rigida och prestigefyllda chefer och överläkare och upplever att jag är mest arg och cynisk och bitter och besk och…
Förbannat ensam…

Ta hand om dig där ute i verkligheten!
Tack för uppmärksamheten!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

2 tankar på “Jag har blivit oerhört bitter. Jag har blivit till en cyniker och känner att hela min person kokats ner till en illusionslös karaktär. Och jag är väldigt ensam numer…

  1. Önskar dig allt gott och bara det bästa för det nya året!
    Och nej, det finns inte ett dugg av en holistik ansats inom svensk vård, det gäller tyvärr inte bara psykiatrin. Själv är jag cancersjuk, samma där tyvärr.
    Hälsningar, Andrea

    Gilla

    • Jag önskar även dig allt gott…
      Det gör mig ont att du är sjuk, fysiskt, och att du, som jag själv, får uppleva de fundamentala bristera i vården! Det är så sorgligt och svårt och så ska vi ensamma göra oss hörda och förstådda… Jag önskar dig allt gott, verkligen, och var rädd om dig! Arthur

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s