I nedstämdhet och depression, tappar man självförtroende och självkänslan mjölkas ur av orättvisa, självdestruktiva och nedvärderande tankar. Man duger inget till. Man är värdelös.

20190111_103225Jag försöker att vara positiv, tro det eller ej.
Jag försöker att se på saker och ting med olika ögon och på olika sätt, men av någon anledning blir det ofta till sorg och tunga funderingar.
Jag kör fast i tankeloopar som är oerhört färgade av hur jag mår och hur jag ser på mig själv och min omvärld.

Jag har försökt att läsa mig till, och ta reda på, hur det fungerar med sinnet, kroppen och själen i depressioner och nedstämdhet.
Jag har själv skrivit, begrundat och beskrivit vad jag känner i kroppen och hur jag tänker och vad jag filosoferar över.
Jag har försökt att skriva om, vad som ibland kan verka vara ett absurt beteende och oförnuftiga tankar, hur livet kompliceras av att ständigt arbeta med sig själv i motvind.
Jag försöker, och har försökt, att bena upp och dissekera flödet av tankar och beteende, processen kring vardagens vardagligheter, så precist jag kan och för att du som läser ska förstå situationen och livet som jag försöker att leva. Jag försöker att med så målande ord som möjligt, ge en klar och tydlig bild av hur det är att leva i ständig nedstämdhet.
Och detta handlar inte endast om mig, det är många därute i verkligheten som lider och bebos av Psykisk Ohälsa. Jag är inte ensam…

20190111_103311Jag vill dela med mig, jag vill berätta och förklara och ibland… ibland blir det nattsvart, hopplöst och förtvivlat.
Jag vill förmedla förståelse. Jag vill att andra ska förstå. Jag vill att andra ska våga läsa och ta in, hur det är att andas luften, jag andas.

Jag vill att andra ska se, lära och våga prata om hur det är att befinna sig i en själslig lågkonjunktur och djup nedstämdhet.
Jag är drabbad av Dystymi. Kronisk depression. Jag lever i ständig nedstämdhet. Somliga dagar är det total hopplös förtvivlan. En del dagar börjar jag gråta när jag ordnar med mitt morgonkaffe och tömmer kattlådan.
Andra dagar är ganska okej dagar, det nöter och sliter av skuld, ångest och sorg i bröstet, men det är dagar som fungerar och som känns överkomliga.
Det okej dagarna, är överlevardagarna. De är dagarna som räknas och som är de där dagarna då jag överlevt de där andra dagarna; Hopplöst-sorgfyllda-förtvivlans-somna-om-dagarna.
De sistnämnda dagarna är sammanfogade i sällskap av döden.
De sistnämnda dagarna är de där dagarna som jag inte så gärna vill prata om. Jag vill inte samtala om dem och jag har svårt att sätta ord på dem, i tal.
Men jag kan skriva om dem. Jag kan formulera mig bättre i skrift. Jag får tid att välja mina ord, smaka på dem, och jag kan enklare beskriva mina förhållanden, mitt tillstånd och mina situationer.

I nedstämdhet och depression, tappar man självförtroende och självkänslan mjölkas ur av orättvisa, självdestruktiva och nedvärderande tankar.
Man duger inget till. Man är värdelös. Man är ingen och ingenting.
Jag är värdelös… Jag räknas inte längre…

20190111_103341Och man är i vägen! Man vill inte synas, höras eller känna sig betittad. Nedstämdheten gör att man smyger. Man vill göra sig osynlig och inte väcka uppmärksamhet hos sina medmänniskor och man blir smygande och försiktig.
Man krymper sig själv, till det fysiska yttre och man minimerar sig själv, inombords och psykiskt. Det blir svårt och energikrävande att åka buss, gå och handla och åka tunnelbana. Därmed blir man undvikande, ”svävande” och kringgående.

När man är ledsen, trött och sorglig, vill man inte umgås med vänner och man vill ogärna vara tillsammans med andra. Höga ljud, starka ljus och färgstarka intryck, skär i huvudet och dränerar på energi och lusta.
Det blir arbetsamt att befinna sig i flersamhet. Till följd därav, blir man ensam och får själv ta hand om sina tårar och sina rädslor.

I ett vemod och nedslagenhet, tillkommer grubblerierna kring livets meningslöshet, innehållslöshet och man ifrågasätter sin egen existens.
Man ifrågasätter livet, Universum och Gud, om nu Gud överhuvudtaget är existerande.
Humöret svänger och man har oerhört svårt att kontrollera sig själv. Tvära kast mellan gråt, skratt och ilska. Ilskan tar överhanden med tiden, för livet är orättvist, Gud finns inte och hela den förbannande tillvaron är i kaos, i oordning och i fullständig oreda.
Allra värst, och mest skrämmande, är tankarna kring döden, att dö och grubbla över livets komplexiteter.
Och med detta ska man leva och man ska försöka att stå upprätt, vara människa och en god medmänniska.
Med detta skrapande och klösande i kroppen, ska man försöka att vara tillmötesgående, snäll, god, vänlig och dessutom hålla sig hel, ren och någorlunda snygg. All markservice måste ju på något sätt fortgå och ansträngningssträckan blir oroväckande lång och svårhanterlig. Allting tar tid! Ibland är känslan att det tar evigheter och eoner att genomföra de enklaste sysslorna i vardagen. I alla göranden bor olusten, oviljan och ett kraftigt motstånd, för varför? Varför skall allt detta göras?
Och man försöker att leva, vara vid liv och andas…
Jag försöker att leva, andas och hålla mig vid liv…
Livets enorma betydelselöshet drabbar en, fullständigt, och döden drabbar en och man ska stå ut, fortsätta hoppas att det blir bättre och man ska fortsätta hålla hoppet i handen och ha tillförsikten att det blir bättre; Det kommer en förändring och livet kommer att vända. Det måste finnas ett ljus därborta i livets mörkaste villervalla.

bananenMen…jag försöker att vara positiv. Jag gör det, verkligen!
Jag försöker att se på saker och ting med olika ögon och på olika sätt.
Dessvärre kör jag fast i tankeloopar som är oerhört färgade av hur jag mår och hur jag ser på mig själv och min omvärld.
Men jag står upprätt. Jag försöker att leva och vara levande… för det märkliga är att hoppet och tron på det bättre, fortfarande bor hos mig! Jag har ännu inte tappat hoppet, tro mig… Jag ska överleva detta! Jag tänker inte bli ett streck i statistiken! Detta måste gå!
Jag är en överlevare!

Tack för din uppmärksamhet! På återläsande! Tack!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s