Jag slutade med de nya medicinerna. Jag har tagit dem dagligen sedan i början av December. De är gula. De är ganska små piller. De gör mig inget gott! De är giftigt gulaktiga.

10155823_1419822041608606_822470188_nJag gråter en del, nu för tiden.
Gråter för nästan allting… gråter som en sårad, söndrig och tragisk man. 

Det är ganska skönt.

Jag slutade med de nya medicinerna.
Jag har tagit dem dagligen sedan i början av December.
De är gula. De är ganska små piller. De gör mig inget gott! De är giftigt gulaktiga. De är förmodligen gift, eftersom kroppen skriker; ”NEJ”!

Häromdagen fick jag nog!
Kroppen orkade inte med dem!
Mitt psyk har inte funnit glädje och har inte heller blivit till det bättre, av de gula små satarna. Inga positiva resultat, utan mer av sorten; ”Jag-orkar-inte-med-det-här-jävla-helvetet-längre”!

Jag har fått väldigt mycket eksem. Överallt på kroppen. Röda små ilskna öar av klåda, lite varstans på kroppen. Sexigt som fan… Inte alls, kan jag avslöja!
Magen har varit i uppror i drygt åtta veckor nu. Sedan dag ETT! Jag måste hela tiden ha koll på toaletterna, när jag väl gör mig ärenden på stan.
Mardrömmar, muskelsvaghet, grymma svettningar och migrän.
Så vansinnigt sjukt mycket huvudvärk. Det har gått åt väldigt mycket mediciner för min migrän. Hortons huvudvärk. Jag har dock inte behövt uppsöka akutsjukvård, för smärtorna i huvudet, men värken är obeskrivlig! Jag har potenta läkemedel för detta numer! Effektiva sprutor fyllda med smärtlindring! Men, det är inte så bra att pumpa kroppen full med smärtstillande! Jag blir trött av dem och så sover jag. Om det nu är möjligt att jag kan sova mer under ett dygn, än vad jag redan gör?

till facebookOch allt detta sammantaget, har fått mig att ge upp! Jag skiter i det! Jag struntar i dem! De gula fula och giftiga…
För om alla de utlovade positiva resultaten uteblir, ja’ då får det faktiskt vara!
Jag kan stå ut med mycket, om glädje och lusta visar sig i mitt geggiga vemod, men gör det inte ens det, utan att kroppen vrålar; ”Nej och försvinn! Vill inte ha! Orkar inte mer nu”, ja’ då kvittar det ju…

Dessutom har jag gått upp i vikt! Inte alls mycket den här gången, men ändå…
Den här kroppen har under de senaste fyra åren gått upp och ner i vikt flera tiotal kilon, både upp och ner och hit och dit, och jag tänker inte göra det igen! Vem orkar!? Orkar kroppen en sväng till? Hur mycket orkar en fysisk kropp? Egentligen..?
För övrigt har det varit svårt att träna och röra på sig, när kroppen och musklerna gör ont och smärtar som i feberfrossa.
Det kan inte vara meningen att kroppen ska svara på en medicin med så många fysiska sidoeffekter! Som sagt, jag kan stå ut med mycket om jag får positiva gensvar, men om det uteblir…

Det finns ingen bot, uppenbarligen, utan jag får själv fortsätta att finna olika lösningar på mitt förbannade mående! Problemet är bara att min uppfinningsrikedom börjar att sina…
Jag gråter en del, nu för tiden… Sa jag det?

Ta mig med på en utflykt,
upp och bort, bakom alla molnen och alla regn.
Ta mig med till ordens flyktighet, orden om aldrig igen!
Vi reser oss upp, dansar mot solen, dess guldgula värme.
Med dig bor livet, att leva, få finnas till!
Jag vill skrika! Jag vill vråla! Jag vill älska, gå sönder, älskas!
Låt världen få veta, att jag vill att du ska rasa,
rasa som en våldsam, otyglad, ursinnig okontrollerbar brand.

Jag plockar upp kristallerna, lappar samman mitt utseende,
min kropp och mitt andliga själsliv.
Så se på mig. Detta blev jag! Det här är jag! Jag är…
Sorglig, gripande, dyster, bedrövlig…
Hjärtslitande, hjärtskärande, skakande,
bitter, tung, svår, nedstämd, ledsen…

Mina ögon matas, av reflektionen av ditt ljus…

img_4114Jag berättade för min psykolog att jag är trött på livet, att jag är mätt på bitterheten och beskan.
Det var länge sedan jag grät så mycket, inför en annan människa.
Och jag uttryckte min ilska och min sorg över att livet rinner på och bort ifrån mig, och att jag inget kan göra! Det spelar ingen roll vad jag gör, för att finna målet… Allt jag gör i mitt liv och i min nuvarande tillvaro, gör jag för att det skall ge avkastning i form av ett bättre liv och ett bättre mående.
Jag vill nå dit, bortom kladdet och tarvligheterna, och jag vill nå fram till en morgon när livet känns okej och det är skönt att kliva upp på morgonen och dessutom kunna få njuta av mitt nattsvarta mörkrostade kaffe med förnöjsamhet.
Det är över fyra år sedan nu. Fyra år sedan, som den känslan infann sig på min sängkant om morgonen…
Jag grät mycket. Hos psykologen. Inför honom. Det var skönt.

Jag gråter mycket numer, sa jag det? Nu när jag är ensam och inte behöver ta hänsyn till andra och försöka att skydda dem jag har omkring mig från mina känslor, då vågar jag gråta. Jag är rädd för att skrämma mina närmaste.
Jag är rädd för att visa dem som finns närmare än närmast, att jag faller samman och går sönder… Det är fult. Det är skrämmande. Det är en styggelse… Det är en skam! Jag tillskriver mig detta, som den rättmätiga ägaren. Jag äger skammen!
Jag gråter mycket, sa jag det?

20181217_081314Jag kan göra som jag vill, numer, när jag är ensam.
Jag vågar göra som jag vill.
Jag behöver inte längre känna att jag måste skydda, beskydda och vara hänsynsfull, inför andra människor och i deras sällskap!
I ensamhet behöver jag inte skydda någon från mitt mörker och mina svarta tankar, och jag kan göra precis som jag vill…
Ibland blir jag rädd för mig själv. Jag kan inte skydda mig själv, från det.

Och det gör inget att jag sover de flesta timmarna på dygnet, för jag är ensam. Det kan vara skönt!
Och jag gråter mycket, sa jag det?
Jag kan gråta så våldsamt, att det gör ont i magen och långt ut i fingertopparna.

Jag är ganska tom inuti och jag ska bara stå ut och fortsätta hoppas. Jag frågar mig; ”Är detta verkligen livet? Ska det verkligen vara så här”? Sedan skrattar jag som en galen! Tänk så tokigt det blev!
Inte ens ett gult fult förbannat giftigt piller, tycks undsätta min sorg och mitt vemod…
Inte ens det kan jag få… Gud jävel!

Jag gråter en del, nu för tiden.
Gråter för nästan allting… gråter som en sårad, söndrig och tragisk man. 

Det är ganska skönt.

/ Arthur
(foto; Arthur)

 

2 tankar på “Jag slutade med de nya medicinerna. Jag har tagit dem dagligen sedan i början av December. De är gula. De är ganska små piller. De gör mig inget gott! De är giftigt gulaktiga.

  1. Så ledsen att läsa … Men tycker du gjorde rätt med att strunta i medicinerna som inte fungerar alls. Önskar dig ljusare dagar!
    Hälsningar, Andrea

    Gilla

  2. Och jag blir så glad och tacksam för att någon bryr sig om…
    Det är så viktigt för mig, att någon ser och känner och vill läsa och…
    Tusen tack för din uppmärksamhet!
    / Arthur

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s