…jag ”håller inte på” och jag grubblar över människors sätt att vara och bete sig… Jag är inte det minsta förolämpad eller ”kränkt”. Jag skiter faktiskt i det! Det blev väldigt konstigt och mycket märkligt… Och avsnoppat, på något sätt!

20190126_122804”Hur har du det”? Jag svarar inte.
Upprepning; ”Hur är det med dig”?
”Jag brukar inte svara längre”, säger jag, ”dels för att det alltid är en artighetsfras och dels för att människor egentligen inte är intresserad av hur jag mår och hur jag har det. Vem orkar lyssna på skit? Men nu när du frågar så… Det regnar”!

Det regnar där jag befinner mig…

Det kommer dagar som är bättre.
Det finns dagar då jag inte tänker; Jag orkar inte mer nu.
Det finns ytterligare dagar då jag funderar över vad som finns därborta i framtiden. Tänk om allt detta leder till någonting?
Jag grubblar över varför mitt liv blev så här och hur det kommer sig att just jag sjönk så djupt i självförebråelse och självförakt.
Och varför inte? Varför skulle inte just jag? Varför skulle just jag undkomma dessa svårigheter..? Och varför skulle inte just jag vara den ”utvalde”, som bebos av sorg, skuld, skam, nedstämdhet och gråt?
Alla människor har sina sorgepaket och sitt bagage att släpa runt på! Fast somliga har fått mer att bära på, än vad de egentligen mäktar med…
En del människor får mer att släpa på, än vad kroppen är skapt för… Kroppen orkar inte alltid! Fortsätt läsa