…jag ”håller inte på” och jag grubblar över människors sätt att vara och bete sig… Jag är inte det minsta förolämpad eller ”kränkt”. Jag skiter faktiskt i det! Det blev väldigt konstigt och mycket märkligt… Och avsnoppat, på något sätt!

20190126_122804”Hur har du det”? Jag svarar inte.
Upprepning; ”Hur är det med dig”?
”Jag brukar inte svara längre”, säger jag, ”dels för att det alltid är en artighetsfras och dels för att människor egentligen inte är intresserad av hur jag mår och hur jag har det. Vem orkar lyssna på skit? Men nu när du frågar så… Det regnar”!

Det regnar där jag befinner mig…

Det kommer dagar som är bättre.
Det finns dagar då jag inte tänker; Jag orkar inte mer nu.
Det finns ytterligare dagar då jag funderar över vad som finns därborta i framtiden. Tänk om allt detta leder till någonting?
Jag grubblar över varför mitt liv blev så här och hur det kommer sig att just jag sjönk så djupt i självförebråelse och självförakt.
Och varför inte? Varför skulle inte just jag? Varför skulle just jag undkomma dessa svårigheter..? Och varför skulle inte just jag vara den ”utvalde”, som bebos av sorg, skuld, skam, nedstämdhet och gråt?
Alla människor har sina sorgepaket och sitt bagage att släpa runt på! Fast somliga har fått mer att bära på, än vad de egentligen mäktar med…
En del människor får mer att släpa på, än vad kroppen är skapt för… Kroppen orkar inte alltid!

20181217_092154Apropå, inget alls…
Tänderna är ett helvete.

Mina medicintänder. De få som är kvar…
Tandläkaren har att göra och jag… maktlöshet.
Det blir dyrt. Det är inte många tänder kvar. Jag är orkeslös inför det!
Och jag skäms så kolossalt, att jag grusas sönder invärtes. Mina tänder och min mun, som jag alltid…
Jag som alltid varit mån om mina tänder. Jag som alltid tagit hand om min munhygien! Till och med under mitt allra värsta missbruk, var jag noga med tänderna och även min hud, eftersom jag är fjolligt fåfäng, och så blir det så här efter några år av pillertrillande och medicinerings-experimenterande.
”Det är ju allmänt känt att Antidepressiva mediciner förstör tänderna och munhygienen”, sa min Boendestödjare.
”Jaha”, sa jag, ”hur kommer det sig att jag inte nåtts av den informationen? Varför är det aldrig någon som berättar om biverkningarna av alla dessa förbannade preparat? Varför berättar inte läkare och psykologer om viktuppgång, tandlossning, håravfall och muskelsvaghet? Allmänt känt!? Ja, jag hade inte vetskapen”…
Jag är arg! Jag är bitter! Jag är frustrerad!
Och jag skäms…

Från det ena till det andra…
Jag svarar, skriftligen, på psykiatrins svar på min patientanmälan hos Patientnämnden.
Återigen sitter jag med skrivelser, journaler och dokumentation över min situation och hur jag upplever vården och psykiatrin.
Jag skriver, skriver om. Jag letar bland alla mina papper och söker igen.
Hur det än är med den här saken, anmälningar, ilskna vrål på papper, all energi för att finna orden och kunna framföra det jag vill få sagt, så blir det sällan mer än ”ursäkta och förlåt” från psykiatrins sida.20190103_084858 (2)
Dessutom understryker de alltid sin egen förnöjsamhet över välutfört arbete.
De delar inte min åsikt! De känner inte att de gör ett mindre bra arbete!
Det spelar egentligen ingen roll vad jag sätter på pränt eller vad jag försöker framlägga, för de är duktiga på att framföra sina nöjda åsikter om sin förträfflighet! De behöver ingen förändring!20190103_084930 (2)
De flesta medmänniskorna i min omgivning, vet att psykiatrin och dess besuttna belästa erfarna personal, inte fungerar! De inte är särskilt lyhörda inför sina patienter eller sin omgivning, och all deras förstoppade prestige sätter P för förändring och mottaglighet!20190103_084955 (2)
”Varför hålla på”, frågade en god vän, ”varför krigar du mot dessa prestigefyllda chefer och nonchalanta ansvariga läkare, när det inte ger någon som helst förändring! Det ger absolut ingenting”!
Och svaret är; Varför inte? Varför kan inte just jag bli och vara en start till förändring? Om alla gör ingenting, så kan ingenting heller förändras…
Varför inte jag?
Varför skulle inte just jag?
Ingenting förändras, om ingenting förändras! ”If nothing changes, nothing changes”…
Att inte göra någonting alls, är ett tyst erkännande om acceptans.

Apropå, någonting helt annat… 
Jag var bjuden på date.
En man via min Blogg, frågade om vi inte kunde ses, prata lite och lära känna varann.
Han hade läst min Blogg och han hade läst mina ord och meningar.
Han var helt införstådd med hela min situation och hur jag lever.
Han var helt införstådd med min röra och mitt livskaos.
Han förstod att hela mitt jag är lite kantstött och trasigt.
Han ville ändå träffas. Vad är det för fel på den här killen då’, tänkte jag!
Vi mejlade och vi skickade meddelanden via Messenger på Facebook, till varandra.
Det var seriöst. Det var uppriktigt och sakligt.
Och jag tänkte att; Om han vill ses, dåren, trots att jag mår för jävligt emellanåt, inte kommer ur sängen och in i duschen somliga dagar och att jag är helt utslagen av trötthet ibland… och om han dessutom vet att jag har problem med tänderna, känner till mitt tidigare missbruk och min avsaknad av självkänsla, så… Varför inte!? 
För om hela min oro kring allt det där som jag ständigt bär med mig, all skam jag känner och hela det bagaget som ständigt hindrar mig, om hela det paketet är avlägsnat och borta, ja’ då finns det ju inget som hindrar att vi tar en promenad och en kopp kaffe. Jag kommer att slippa blottlägga allt det där och skämmas igen!
Så, tänkte jag och så kände jag…

Dock uppstod problem, när har inte var helt ärlig.
Inte ärlig om sin ålder och dessutom hade den goda smaken att sända mig bilder på sin kuk på min telefon och fråga om jag var villig och kåt… Då gick det bort.
Han slog ut sig själv! Fia med knuff… Det är inte min grej direkt!
Jag uppskattade modet, från hans sida, för det saknar jag i alla avseenden, men det blir för mycket för mig…
Missförstå mig inte, jag uppskattar sex, men just det här kändes så tryggt i ett helt annat avseende! Det var ju så bra och angenämt, halva det skamliga och genanta jobbet var ju redan gjort, så att säga… Och så, samma dag som vi ska ses… en stor balle i telefonen… Nej tack!

Jag skrattade mest och insåg att världen är fylld av idioter på flera plan, på fler livsvåningar än mitt eget livsplan. Världen är lite galen och det är bara att åka med, försöka att leva lite, med sin egen galenskap!
Och det får vara okej!
Det får vara som det är och av någon anledning geggar jag inte runt i det. Jag dissekerar det inte och jag ”håller inte på” och jag grubblar över människors sätt att vara och bete sig… Jag är inte det minsta förolämpad eller ”kränkt”. Jag skiter faktiskt i det!
Det blev väldigt konstigt och mycket märkligt… Och avsnoppat, på något sätt!
Men…jag fick en härlig kopp kaffe tillsammans med min allra bästa vän istället och samtalet handlade inte om ”dick-pics” och märkliga män…
Vi har betydligt viktigare saker att prata om när vi ses! Vi har stora världsproblem att lösa, och då hamnar minderåriga date’er och erigerade kukar på undantag och i marginalerna.

För övrigt; Jag fullständigt avskyr, och är väldigt trött på, trenden kring kränkthet och lättkränkta människor! Inte ens jag orkar med det… För om du skulle lägga en fjärt vid busshållplatsen, när du väntar på bussen, så nog sjutton är det alltid någon som blir kränkt… Vem orkar?

janne och yoda23Livet går vidare.
Jag hänger sällan med, numer… Jag är för trött och ledsen…
Men jag tar hand om mig. Jag tränar när jag orkar och kan, och jag äter ganska bra mat och…
Jag tar min filt, min kudde och min sura gnälliga katt och lägger mig framför teven och bara är, och försöker att vara fullständigt njutbar…
Ibland är meningen med en hel dag, att jag orkar tömma kattlådan.
Ibland, är meningen med livet, en kudde, en filt och mjuk vila framför teven, på soffan, ensam, men tillsammans med en mjuk varm kattmage…
Ibland är meningen med livet, en kopp kaffe med en god vän som förstår och håller en i handen när man pratar…

Tack för din uppmärksamhet och väl mött / Arthur
(Bilder; Arthur)

Älskade tuss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s