Från Bloggen den 20:e mars 2015; Han sitter där vid bordet, kutryggig och med en doft omkring sig av tvål och billigt rakvatten. Vi sitter där tysta, och våra bruna ögon möts.

Han sitter där mitt emot mig, på andra sidan bordet.
Hans händer, som nervöst vilar på bordskivan, är torra, spruckna och nariga.
De låter som sandpapper, när han gnider handflatorna mot varandra.
När han talar, spricker rösten som om han närsomhelst ska börja gråta.
Klangen i rösten befinner sig bland de lägre tonerna, i den musikaliska skalan.
Sprucken bas.

Kroppsspråket röjer och vittnar om osäkerhet, rädsla och nervositet.
Hans kropp är ihop sjunken, samlad på något märkligt sätt och hans tunna rygg har en framträdande S-kurva.