Och jag tog en långpromenad. Vandrande långt, i mina röda tennisskor. I flera timmar gick jag och landade på Södermalm och vid Årstaviken. En parkbänk, en stor svart kaffe från Seven Eleven och musik i öronen! Jag hade dock ingen att dela den där dagen med… ”Med ögon känsliga för grönt”…

Härom dagen hade jag en av det finaste och bästa dagarna, på flera år.
Det var en märklig känsla av välmående, sinnesklarhet och andningslättnad. Jag har tappat bort den där känslan; Att vara levande!
Avsaknad av trycket över bröstet; Ångesten.
Frånvaro av det oformligt tunga och maktlösa i magen; Min rädsla och oro.
Det var enkelt att röra sig och det var smidigt att bo i den här kroppen.
Levande, vid liv, i livet… Överlevande!
Färgstark, målande, färgrik… Klar, ren och ljus.
Klar himmel, ljusa höga moln…
Och jag… lätt, lysande och befriande! Solen i ansiktet och ljuset i ögonen. Levande, levande, levande… Äntligen!

Och jag tog en långpromenad. Vandrande långt, i mina röda tennisskor. I flera timmar gick jag och landade på Södermalm och vid Årstaviken.
En parkbänk, en stor svart kaffe från Seven Eleven och musik i öronen!
”Ja! Levande! Jag lever”…

Jag hade dock ingen att dela den där dagen med…
”Med ögon känsliga för grönt”…