Och jag skriver och skriver och det blir till ”utkast” och skisser av dagboksanteckningar, numer på datorn och telefonen, och det blir till fragment av en mående-mosaik i olika färger och former.

20190430_131815De skrivna orden jag bjuder in till idag är en del förarbeten, skrivna ord på bussen och tunnelbanan och diverse skisser, som det aldrig blev något av.
Det blev liksom kvar på datorn och i min telefon, lite bortglömda och så…
Jo, jag vill bjuda på dem ändå! Det blir till ett litet lapptäcke och sammelsurium av tankar och funderingar…
Välkommen till ett inlägg med skrivna kladdar, idéer och förslag på inlägg!
Orden och bokstäverna, som liksom blev över… Det är ingen ordning!
Jag bör dock tillägga att texterna är omarbetade och reviderade, för att få ett finare flyt i det här inlägget…

Det blir väldigt kladdigt och slaskigt ibland. Livet.
Ibland blir det lite väl bittert och vemodigt.
Dessvärre skriver jag om det.
Jag bjuder in till skiten, för dig att läsa. Roligt va´?
Jag vill dela med mig av tillvaron och hur det är att vara en människa som lever och överlever en ständigt pågående fight med nedstämdhet och dystra funderingar.
Jag är en dysterkvist. Jag är uppenbart en människa med en hel del hopplöshet och tråkigheter. Medmänniskor tröttnar och mjölkas ur, känslomässigt, av det.
Men… min tillvaro innehåller mer än så faktiskt!
Det bor en hel del svart humor i mig, mycket torra elaka skratt och en hel del ironi! Det är förmodligen en överlevnadstaktik, att skämta och ironisera över tillvarons mörkare baksida. Det blir lite smidigare och enklare att vara människa och man, om man faktiskt kan skratta åt sorgen…
Att skratta åt eländet är trevligare, än att gråta åt situationen och det orättvisa i livet! Det skulle faktiskt kunna bli en rå och brutal stå-upp-komik av det hela!

20190425_204634Förövrigt är det oftast när det ”pyser över” av mindre bra mående, som jag skriver ner det och skriver om det. Och jag försöker att på mitt skrivande sätt ”sticka hål” på allt det som är skrämmande, mörkt och oroande.
Jag försöker att beskriva och skriva, på ett nyanserat sätt, för att få dig att förstå vad det är som händer hos en människa som ständigt lever på hoppet och på gränsen för vad en människa måste klara av och stå ut med.
Hur mycket ska man behöva magasinera hos sig själv av allt det där som skaver, blöder, smärtar, trasar sönder och förgör en människa?
Var går gränsen? När ger man upp?
Måttstocken är uppenbarligen förbannat lång och svår  att tyda…

Jag har en själslig kappsäck som jag bär med mig och jag vet inte alltid hur innehållet ska förvaltas och vad jag ska göra med allt det som luktar så förbannat illa i den där kappsäcken.
Att skriva är bra! Det är en utmärkt ventil för själslivet och för att bereda ordning på alla tankar, grubblerier och allt det som vrålar i skallen!
Jag tänkte faktiskt skriva att det susar i knoppen av grubblerierna, men det är en ordentlig underdrift, så ett vrål är mer beskrivande av vad som pågår i mitt lilla huvud…

Och jag skriver och skriver och det blir till ”utkast” och skisser av dagboksanteckningar, numer på datorn och telefonen, och det blir till fragment av en mående-mosaik i olika färger och former. Ibland försöker jag att sammanfoga dem till en helhet och då… då landar de oftast som ett förvirrat inlägg här på Bloggen…
Det har hänt att jag knappt begripit vad jag själv skrivit, men inläggen får ligga kvar och jag väljer oftast att låta det vara efteråt, även om det ger lite ångest.
Jo, jag vill peta och korrigera efteråt, för jag vill bjuda på bra och lättfattliga texter för dig att läsa! Men ibland… Det blir mest förvirring, oordning och lite kaosartat…

Det passar inte min person, av ordning och reda och kontroll.

20190401_092631Från det ena till det andra…
Apropå det där med skisser och förarbetade texter…
”Att vara modig och stark, kan vara att våga visa sin sårbarhet och dessutom våga erkänna den”!
Människor som gömmer sin rädsla, sin skam och sårbarhet, blir människor som kastar skit, pratar skit och använder sin egen dynga emot andra.
De är människor som är elaka, rädda och utövar härskarteknik mot sin omgivning.
Den Amerikanske forskaren och föreläsaren Brené Brown säger; ”När man inte erkänner sin sårbarhet, bearbetar man sin skit gentemot andra”.
Vidare säger hon; ”Människor som inte vill vara sårbara, är typen av människor som inte vågar vara den som först säger; ”Jag älskar dig”, i en ny och tilltagande kärlekshistoria”.
Jag kan med stolthet konstatera att jag är modig!
Att bli lämnad ensam, som jag själv, för att vänner, kärlekar och kamrater blir trötta och upplever att mitt liv och min person blir ohanterlig och tröttsam, är förmodligen människor som är rädda och inte själva orkar med att hämta hem kunskaper kring hur det är att leva i en ständigt pågående nedstämdhet.
Det är otäckt att veta och få inblick i sjukdomstillståndet!
Det är människor som inte vill, inte orkar eller vågar, ta till sig mer information och kunskap kring depression och nedstämdhet. Det är lite läskigt faktiskt.

Det får vara okej. Det måste vara okej det också!
Det är okej med människor som inte vill eller orkar vara delaktiga i en annan människas lite kantstötta liv!
Ska vi vara helt ärliga, oavsett om det sårar och gör förbannat ont att bli lämnad, så är det förmodligen människor som man ändå inte vill och inte bör omge sig med. De gallrar bort sig själva, på något sätt.
Dessutom bör tilläggas, så är vi, eller jag i det här fallet, också rädda, oroliga och skamfyllda, eftersom vi är sårbara och inte vill besvära, vålla obehag eller belasta någon annan med våra känslor och vårat mående. Vi vill inte ha en personlig avfallskvarn, att dumpa vår skit i!
Grattis till alla som är marinerade och inkluderade i situationerna av Psykisk Ohälsa, det blir liksom någon typ av Moment 22. Runt, runt och runt…
Massor med rädsla, oro och vånda hos alla inblandade och ingen vågar riktigt gå ”all in”.

20190426_113442Vidare fann jag dessa rader bland mina skrivna kladdiga kladdar;
Varför skäms jag så in i norden för min Psykiska Ohälsa?
Varför upplever jag mig själv som misslyckad, utkonkurrerad och ”fel”?
Varför ska jag alltid behöva stå upp för mig själv och bli förbannad, ledsen och lämna ut mig själv, inför psykiatrin och vården, när jag känner att de bara borde vara lyhörda, mer närvarande i realtid, och utgå ifrån att alla inte kan iklä sig deras kunskaper och teoretiska kunnande…
Människor är föränderliga och samhället likaså!
Ingenting är vad det ser ut att vara! Ingenting är som det verkar och ger sken av! Ingenting stämmer överens med allt som går att bevisa, se och ta på…
Psykisk Ohälsa är en gråzon och det är svårt att etikettera alla människor i ett teoretiskt forum.
Vem fan vill vara en mall och passa in i psykiatrins och vårdens boxar, prototyper och etiketter? Egentligen?
”Fan vad du ska vara svår och speciell jämt”!
”Ha! Jag vet”!

Från samma osammanhängande kladdiga kladd-skrivande fann jag detta;
Och jag skäms som fan, för att jag hamnat i den här situationen.

Jag är rädd för att jag utsätter mig själv för personliga övergrepp och att jag går för långt.
Och jag känner nog att jag kliver över gränser ibland, som kanske inte alltid är så bra för mig, för jag provar nästan allt som kommer i min väg! Ibland kanske jag skulle ha haft förmågan att avstå och säga nej! Det blir fel ibland och på bekostnad av mig själv!
Kanske..?
Hjärnan sväller över, jäser, av dessa funderingar.
Hjärntrött!

20190406_144718Ibland skriver jag för mycket om det mest privata! Kladdar och slaskar med mitt privata liv och mitt privata mående! Det är ju offentligt och alla kan ta del av mina texter och tankar!
Men å ena sidan känner jag att jag behöver få skriva om allt det här, psykiatrin, Socialförvaltningen, inblandade myndighetspersoner, Försäkringskassan, psykologer, Boendestödjare, svärtan, sorgen, nedstämdheten och alla förbannade läkare som jag mött.
Hjärntrött!

Och jag behöver få ventilera och dela med mig av mitt mående och hur jag har det, för jag känner mig ensam och upplever att jag får plöja igenom min tillvaro alldeles själv. Dock vet jag att jag inte är ensam och att vi är många därute som krigar i livet, så… Jag bjuder på det! Jag tror att en del av mina medmänniskor behöver det! 
Men å andra sidan blir det snaskigt utlämnande och lite väl extrovert ibland, för att vara jag och kanske är det just då, med de skrivna orden och uttrycken, som jag går över gränser och ”gör våld” på mig själv?
Det tål att tänka på! Var går gränsen, för mig? Har jag klivit över den redan?
Har även jag köpt det där med att vara utelämnande och bjuda in till någonting som man egentligen bör behålla för sig själv?
Hela samhället har ju blivit så utåtriktat och fnaskigt utbjudande, men ändå mer slutet och ogenomträngligt! De stora flertalet bjuder endast på livets vackra, fina och härliga uttryck, i form av ytliga och vackert tillrättalagda bilder, texter och Bloggar.
Det fula, jobbiga och det verkliga livet, bjuder väldigt få människor på faktiskt.
Jag kanske är en utmärkt motpol, till allt det ytliga och glassiga?
Jag kan grubbla på detta i det oändliga…
Ja… Jo… Hjärntrött!

För att runda av detta något märkliga inlägg;

Torrt BlåttAlla mina minnen, är bitarna från igår.
De är staplade på varann, till minuter,
timmar, dygn och dagar i en lång rad.
Jag vill inte krampaktigt,
sakna mig själv och livet.
Det finns saker att lära sig,
saker att veta och förstå.

Och jag är inte rädd…
Jag önskar att leva,
leva utan mina rädslor.

Den sista dagen, medvetenhet, orädd och stolt…
Låt mig skjuta upp alla dessa tvivel,
allt detta som värker sönder kroppar och själar,
all denna rädsla…
Låt mig skjuta upp allt detta, i den blå oändliga himlen,
för att sedan försvinna och förintas…
långt ut i Universums svarta oändliga.

Jag är inte rädd längre…

Väl Mött / Arthur
(Bilder; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s