Maj 2017 publicerade jag följande inlägg på Bloggen; För några år sedan, tog jag ofta till alkohol och sex som bedövningsmedel, när ångesten och självkänslan kördes i botten. Naturligtvis blev det inte bättre av spriten. Inte av att ha sex heller…

20190514_204853För några år sedan, tog jag till alkohol och sex som bedövningsmedel, när ångesten och självkänslan kördes i botten.
Naturligtvis blev det inte bättre av spriten. Inte av att ha sex heller…
Naturligtvis blev det bara värre och kroppen och psyket krävde mer och mer, för att få till den där tystnaden i huvudet och för att få någon typ av livskraft och livsspänning.

Självmedicinering, för att få sova. För att få vila från de destruktiva och elaka tankarna. För att jag behövde en fristad och för att våga leva.
Självmedicinering, för att få tillgång till tystnaden i huvudet. Lugn och ro…
Självmedicinering, för att våga ta plats, för att bli större, modigare och för att våga…
För att kunna älska mig själv och uppbringa någon typ av självförtroende, drogade jag ner mig och sökte livet, men även döden.
Alkohol är en drog. Jag missbrukade.
Jag ville dö. Jag var rädd för att leva.

20190519_204247Det är över nu. Tack Gode Gud för det!
Men jag blev lovad ett enklare och lättare liv.
Jag blev lovad att, om jag ansträngde mig och om jag gjorde som jag blev ombedd och om jag försökte att ta hand om mig, vara rädd om och ”se om mitt hus”, så skulle bitarna falla på plats och livet skulle bli enklare…
Jag skulle bli enklare och livet skulle bli smidigare! Kanske till och med njutbart! Det uppstod andra ”problem” på vägen i nykterheten; Erkännanden, accepterande och psykisk ohälsa. Depressioner och vemod. Sorg.

Jag är inte ett dugg förvånad att jag blev missbrukare! Faktiskt inte!
Och jag erkänner att jag ibland saknar den snabba bedövningen och livsmodet som spriten gav mig.
Jag måste erkänna att jag ibland romantiserar kring fyllan, storslagenheten och det mod som infann sig i min rädda och oroliga kropp.
Jag kan längta efter bedövningen, inte drogen Alkohol!
Men jag vet ju… Jag har facit… Ett obehagligt resultat, av missbruket!
Jag äger kunskaperna och jag vet! Jag vet konsekvenserna…
Det är inte alls aktuellt idag, spriten och andra droger, för detta vet jag; Det finns andra vägar att gå, om bara någon hjälper till, är vägledande och lyssnar, så torde det gå vägen! Jag vill ju bara få leva, vara gladare och känna lugn och ro!
Och jag försöker att finna vägar för att kunna överleva och vara mindre rädd! Jag hoppas ännu på att en räddning, för mig, som ska ta mig upp och ut ur detta förbannade livsvakuum jag befinner mig i… Jag är så trött!

20190519_204217Förlåt för mitt missbruk!
Förlåt mig för att jag förstörde för så många människor.
Förlåt mig för att jag inte orkar, inte kan och inte vill, vara delaktig i livsrytmen.
Jag lider av psykisk ohälsa och jag försöker att finna acceptans för detta gyttriga och svarta. Jag försöker att finna lösningar tillsammans med dem som kan och vet sin sak, och samtidigt som jag inte orkar längre och är rädd för livet, så vill jag finna balans, acceptans och njutning. Det är väl positivt ändå?

Att vara sjuk påverkar alla dem som står en närmast.
Att vara sjuk fysiskt. Att vara sjuk psykiskt. Det frestar på, både för mig och de få som är en del av min ”familj” och mina vänner, att behöva ta hänsyn, att vara försiktig och inkännande.

Jag är falsk. Jag ljuger och jag döljer.
Jag berättar inte vad som pågår i min kropp och i mina funderingar.
Allt behöver inte komma upp i ljuset och allting som sker i den psykiska och fysiska kroppen, behöver det inte alltid pratas om, inte med dem som står en närmast i vilket fall. Det är därför som det finns professionella människor som lånar ut sina öron och sitt intellekt till dem och oss som behöver det, för att skona dem som står oss närmast.
För vem orkar lyssna… Vem har modet att lyssna till de tyngsta, svartaste och mörkaste grubblerierna, som tumlar runt i psyket?
Inte sjutton berättar jag dagligen för min kärlek, eller min bästa väninna, att jag faktiskt redan givit upp och att det varje förbannade morgon är ett mindre helvete att kliva upp ur sängen!
Inte talar jag om, till morgonkaffet eller lunchen, hur skuld, ångest och dåligt samvete äter på mitt inre och att det ibland är så överväldigande, att jag tappar andan, blir yr och illamående!
Jag kräks ibland.
Jag kan stå vid handfatet och gråta och hulka, i väntan på att ångesten ska komma upp ur magen och lämna kroppen via munnen… Befriande!
Inte säger jag när de frågar mig, mina ”anhöriga”, hur det egentligen är och hur nätterna skrämmer mig numer och att när morgonen väl kommer, så är jag så livstrött och nervös, att jag bara vill somna om och inte vakna mer!

20190519_202428Jag är trött på relationer!
Jag är livstrött och svulten på kärlek, beröring och ömhet.
Jag går framåt, varje dag, på rent jävlaranamma och på ren rädsla för att dö, eller vara vid liv!
Rädd för att leva! Rädd för att dö!

Jag gör min till åtlöje och jag fullständigt omöjlig och ohanterlig att leva med… Jag tror att jag är ett besvär! Jag känner att jag skapar maktlöshet och oreda!
Jag göder andras rädslor! Jag gödslar med min livsorolighet och min osäkerhet!
Och hur länge orkar en människa ”låtsas som om”, innan människan faller igenom och blir oåterkalleligt galen?
Jag är på gränsen! Balanserar på en skör tråd! Och under mig väntar galenskap och ångest, med sina kala, kalla och tröstlösa famnar, för att krama det allra sista livet ur mig.

Jag tog till alkohol och sex som bedövningsmedel, för många år sedan nu, när ångesten och självkänslan kördes i botten.
Naturligtvis blev det inte bättre av spriten. Nej! Bedövning för en stund och sedan tillbaka till verkligheten och livlösheten!
Naturligtvis blev det bara värre och kroppen och psyket krävde mer och mer, för att få till den där tystnaden i huvudet och för att få någon typ av livskraft och livsspänning.

Jag är bara trött. Det blir bättre. Det kommer bättre dagar.
Jag lever, alltså finns jag…
Miraklet är, trots allt; Jag lever och jag kliver upp ur sängen varje morgon!
Det är positivt ändå! 

/ Arthur
(Foto; Arthur Maj 2019)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s