Att få finnas till och vara en del av någonting. Att överleva och finnas kvar. Vara njutbar och njuta av livet. Jag vill ha min tillvaro, äga mitt liv, mitt bo, och få höra hemma någonstans. Höra hemma i livet. Älska mig ändå, även när det är svårt att leva…

20190605_131711Osäkerhet och rädslor.
Tryggheten och ensamheten. Den självvalda enskildheten.
Jag går med rak rygg och stolt hållning.
Jag försöker att vara levande och leva. Jag vill vara med och jag måste se framåt och uppåt.
Lyft blicken. Se på molnen, ljuset och solen.

Att vara vid liv. Att existera… Att få finnas till och vara en del av någonting.
Att överleva och finnas kvar. Vara njutbar och njuta av livet.
Jag vill ha min tillvaro, äga mitt liv, mitt bo, och få höra hemma någonstans.
Höra hemma i livet.
Älska mig ändå, även när det är svårt att leva…

De senaste veckan har varit jobbig. Oerhört påfrestande.
Jag har varit så trasig och sönderriven, enda in i själen.
Det har varit svårt att leva och det har varit oerhört arbetsamt att vara människa.
Jag klarar inte av att leva och jag klarar inte av att vara människa.
Varför ska det vara så svårt och varför ska det vara så sörjigt att existera? Varför gör jag det så komplicerat?
Känslan har varit total uppgivenhet och att tillvaron är oöverstiglig och oöverkomlig.
Jag får inte grepp om mig själv och jag får inte grepp om vardagen. 

20190605_122511Stundom har jag haft en märklig känsla av att vara utanför mig själv, vara en betraktare, emedan jag genomför min dag.
Jag har gjort mina åtaganden och mina ”måsten” och samtidigt inte känt mig mentalt närvarande. Jag har bara gjort…

Jag har bara fixat och varit med, men inte i min kropp och knappt varit medveten. Hjärndimma!
Förstår du vad jag menar? Förstår du hur jag menar?
Som en robot har jag levt mina dagar. Som en marionett, styrd av någon annan, än av mig själv.
Det är som om, de där värsta dagarna, att någon annan eller någonting annat tar över och styr, ordnar och genomför mitt liv, utan att jag egentligen är medverkande och deltagande.
Det är nästan som om en annan energi tar över, som om yttre krafter ger mig modet och energin att leva mina dagar. Gud, kanske?

En ytterst märklig känsla. Det är en konstig situation.
Och det märkligaste av allt är att jag glömmer bort vad jag lyckats med att åstadkomma under dagen! Jag blir tvungen att verkligen tänka till, fundera igenom min dag, för att minnas vad jag gjort och vad jag lyckats med att slutföra och fått ur händerna.
Minnet är dimmigt. Jag är dimmig. Min hjärna fungerar inte. Jag är stressad och psyket hänger inte med. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer…
Psykiskt trött. Hjärnan kopplar bort och kroppen ”bara gör ändå”.

20190605_122356Det har varit lite för mycket för mig, den senaste veckan. Jag måste erkänna det, även om det hugger i magen. Jag kan inte leva. Jag klarar inte av att leva som ”alla andra” gör!
Hur orkar människor med? Hur fixar andra människor sina dagar? Jag pallar inte med livsbruset! Jag behöver bo i en stuga i skogen. Ensam. Med min katt…
Det blir för mycket, för mig, med mitt åtagande på Fountain House somliga dagar. Jag tvivlar starkt på om det verkligen är för mig, men fortsätter att gå dit ändå!
Tid! Jag behöver tid. Mycket mer tid!

Det blir för mycket för mig när jag försöker hinna med mina egna önskningar och vad jag själv vill med min tid.
Det är rörigt och det överväldigande… Det är störande, med nya göranden och nya ”måsten”. Flera göranden mal sönder min värld och jag tappar kontrollen på min tillvaro och mitt eget lilla kungarike…
Det är somligt jag bara måste få göra…

Jag vill hinna med att träna min kropp, för det bor en längtan hos mig att få göra det. Träna kroppen!
Och jag måste hinna med att laga mat, jag måste ju äta, och jag måste få städa, diska och ha det fint omkring mig.
Det sistnämnda kan jag inte bara lämna och låta vara, för det skapar ångest om det blir för rörigt. Hemma hos mig vill jag ha det fint och smakfullt.
Tvångstankar, förstås.

Jag vet vad du tänker; Det är väl bara att låta det vara och strunta i det, det ger mer tid! Men det är inte riktigt så enkelt…
Det handlar om att ha kontroll i viss mån.
Det handlar om att fortfarande känna sig som människa och vara levande.
Det är fortfarande ett sätt att kunna känna sig hel, ren och sammansatt, på något märkligt sätt. Som en levande varelse. En själ, med ett schysst skal och en fin tillvaro.
Att få vardagen att fungera någorlunda är ändå ett tecken på att vara en del, av alla levande människor. Det är ett tecken på, för mig, att inte vara i uppgivenheten.
Tvångstankar, förstås.

20190528_123042Jag vill gärna att mina dagar ser ungefär likadana ut. Ungefär…
Jag vill gärna att mina veckor förlöper i stort sett likadant.
Jag vill ha tvättstugan på måndag och psykologen på fredagen.
Jag vill laga mat vid fyratiden och äta den framför teven vid sextiden, framför nyheterna.
Jag vill ha min dagliga träning och motion vid lunchtid och jag vill få utrymme att plocka och ordna med mitt privata krypin, mellan träning och matlagning.
Tvångstankar, förstås.
Däremellan måste jag få tid till återhämtning, och bara Gud vet när jag återuppstår ifrån en stunds vila! Det kan vara allt ifrån någon timme, till både två och tre timmar…

På morgonen vill jag skriva, lyssna på musik och försöka att meditera. Låt min understryka; Försöka att meditera!
Dagen börjar dock alltid med kaffe och att jag ”väcker” min värkande kropp till liv, med enkla yogaövningar. På köksgolvet. Varje morgon!
Jag vill ha morgon-teve och nyheter och jag måste pyssla om katten och se till att hennes dag börjar lika bra som min egen. Hon vill ha smeksamma strykningar på magen…

Och när det blir nya rutiner, nya människor och nya intryck, faller allting och jag faller med det. Faller djupt och hårt. Jag blir till glaskross. Som pärlor och kristaller, som faller till golvet, ur ett trasigt halsband. Orkar inte! Vill inte! Kan inte förmå mig… Motstånd!
Jag får ingen ordning på alla mina tankar och jag får ingen ordning på min värld. Jag orkar inte. Jag kan inte. Jag ger upp. Jag hinner inte. Jag vill inte mer… Kaos!
Men om jag bara får planera och ha framförhållning för saker och ting, då kan det fungera. Om jag bara har ”koll på läget”, så kan jag få en bra rullning på mina dagar…
Men ibland får man lov att bara göra och genomföra sina dagar, oavsett hur det känns och oavsett om det finns motstånd i kroppen eller inte.
Och det är somliga av de där dagarna, när jag bara måste göra mina göranden, som den märkliga känslan infinner sig, att jag är utanför mig själv och att det är någonting eller någon annan som tar över i tillvaron. En annan kraft, på något sätt…
Gud, kanske? Konstigt är det. Märkligt!

20190605_131642Jag känner mig så stressad.
Det finns göranden som hänger över mig och det finns saker att göra, som påkallar min uppmärksamhet.
Jag måste putsa fönster och jag vill ställa i ordning balkongen. Jag vill plantera blommor och se till att det blir tryggt för katten där ute…
Herregud, hur viktigt är det? Men jag vill bara få det gjort! Jag måste få det gjort!
Tvångstankar, förstås.

Jag vill städa min garderob och jag skulle önska tid till att städa mina skåp i köket.
Jag vill få ordning på min skrubb i hallen och jag behöver rensa ur linneskåpet och rensa ur mina kläder. Jag har saker att slänga, eller ge bort, och jag behöver städa ur mitt förråd i källaren.
Jag vill, jag vill och jag vill…
Tvångstankar, förstås.

Det är världsliga ting, jag vet, och det finns ingen nödvändighet i att genomföra allt det där, inte egentligen, men jag vill, jag vill, jag vill…
Jag vill ha ordning och jag vill ha saker och ting, i mitt hem, på mitt sätt och jag vill ha struktur, jag vill ha mitt fungerande system…
Jag vill, jag vill och jag måste.
Det är bara tvångstankar, förstås.

En läkare, på Beroendemottagningen för många år sedan, skrev i en utredning att jag hade drag av autism eller Asperger. Jag börjar tro på det, att det skulle kunna vara så… ”Drag av”, stod det i utredningen.
”Du kan lätt bli stressad om du behöver göra något som är nytt och ovant för dig. Ibland hamnar du i beteenden och rutiner som känns svåra att bryta.
Dina sinnesintryck tycks starkare än andras, som till exempel lukter och smaker. Du upplever kanske att kläderna skaver eller att vissa ljud är mycket störande eller obehagliga. Det kan också upplevas som jobbigt att fatta beslut eller välja mellan olika alternativ, eftersom det kan vara svårt att föreställa sig vad valen innebär”.
Så står det, bland annat, om man söker och läser sig till vad det skulle kunna innebära… Det är ”mitt på”, för mig! 
Fast jag behöver inte fler diagnoser nu…

20190605_131540Det har varit en svår vecka. Det har varit tuffa dagar och jag har tappat greppet och varit så oerhört söndrig, känslig och ledsen.
Jag orkar bara inte! Jag vill inte mer… Jag ger fanimej upp nu… Jag är så oerhört trött. Jag är stressad!
Men… jag tar mig samman och jag försöker och jag anstränger mig och värken i kroppen bli bara värre och jag har ett enormt stressrelaterat tryck över bröstet och jag får ångest och jag är fullständig ensam…
Förresten är det en jävla tur att jag är ensam, för hur sjutton skulle någon stå ut med mina konstiga beteenden? Dessutom skulle jag bli irriterad om någon ruckade på mina dagar och mina rutiner! Jag vill ha det på mitt sätt! Mina rutiner och mitt fungerande system! Jag vill, jag vill, jag vill!

Det blir bättre dagar. Det blir en bättre tillvaro, när jag väl får ordning och reda på alla nya rutiner, alla nya människor och alla nya intryck! Just nu är det bara för överväldigande och övermäktigt!
Det kommer att bli bättre, jag vet det! Det kommer att falla väl ut, när jag väl vant mig vid hur min nya värld ser ut!
Det kommer att ge mig energi och mod att våga vara mer levande och mer människa… Jag måste bara ge det lite tid och lite mer utrymme att få slå rot inom mig och i min slutna tillvaro.
Framåt. Uppåt. Mot solen och sommaren…
Jag vill ha min tillvaro, äga mitt liv, mitt bo, och få höra hemma någonstans.

Höra hemma i livet.
Älska mig ändå, även då det är svårt att leva…

Tack för din uppmärksamhet och tack för att du tog dig tid.
Väl Mött och på återläsande / Arthur

(Bilder; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s