De skrivna orden är bra. De skrivna orden är mitt utmärkta sätt att leva och beskriva livet för oss och mig som försöker hantera Psykisk Ohälsa. Jag delar med mig av det skrivna orden och hoppas att det tas emot med tanken; Jag är inte ensam och vi måste våga tala om det!

I'm on myJag mår inte så bra. Igen.
Eller… ja’, fortfarande!
Min raksträcka av nedstämdhet, blir ibland till nedåtgående vemod och dysterhet. Sorg…
Det gör oerhört ont i själen och jag mäktar inte riktigt med smärtan jag upplever i mina innersta rum.
Jag är trött på mig själv och jag är trött på att aldrig kunna vara trygg i mitt mående och i min person. Jag upptäcker hela tiden nya ”brister” hos mig själv och jag blir så jävla nedslagen…

Jag är inne på det femte året nu och frågan jag ställer mig allt oftare; Hur mycket ska en människa stå ut med?

Jag känner att det alltid är bra och nyttigt för mig att ”lätta på trycket” i huvudet och hjärtat, genom att skriva.
De skrivna orden är bra. De skrivna orden är mitt utmärkta sätt att leva och beskriva livet för oss och mig som försöker hantera Psykisk Ohälsa.
Jag skriver om hur jag upplever tillvaron.
Jag skriver ner och ventilerar hur det känns och vad som händer i livet och vardagen. Jag delar med mig av det skrivna orden och hoppas att det tas emot med tanken; Jag är inte ensam och vi måste våga tala om det!
Denna röra, som kallas livet.
Detta eviga grötiga, som är existens och att vara människa.
Hur står människor ut med vardagens alla göranden och all den stress som det innebär att vara människa av idag?
Det grubblar jag över… Hur orkar människor med?
Jag klarar inte av det längre!

Janne tre gånger.2Att finna sysselsättning och ny kamratskap, visade sig vara knepigare och svårare än vad jag hade tänkt.
Jag har givit Foutainhouse fyra veckor snart och jag upplever mest kaos och ökad trötthet i och med det. Hjärntrötthet och en ogenomtränglig hjärndimma. Högst obehagligt faktiskt! Det kopplar inte i huvudet…
Jag känner att det är för mycket störande ljud, för mig, och att det är väldigt mycket människor i rörelse i det där vackra huset på Södermalm i Stockholm.
Jag, med mina ”tillkortakommanden”, har svårt att filtrera det som sker omkring mig och jag har svårt för att inte ”ta åt mig” av människors attityder, sagda ord och handlingar!
Jag blir mest sårad och ledsen när jag inte förstår vad andra säger, gör eller hur de agerar, och jag hänger inte alltid med i det som diskuteras och det som frivilligt åläggs alla att göra under en ”arbetsdag” eller under de timmar som man vistas i huset…
Jag är inte dum i huvudet och jag är inte korkad, jag är ganska smart faktiskt, men jag är väldigt känslig och tar in alla intryck som sker omkring mig. Jag kan inte alltid processa omgivningen korrekt och jag kan inte alltid filtrera bort det som inte har med mig att göra!
Dessutom har jag svårt att ta plats och saknar viljan att vilja synas och höras… Det sistnämnda leder till utanförskap och bortanförskap.

20190611_054608Jag är överkänslig. Jag är ”högsensitiv”.
Jag saknar ofta ett filter som utestänger allt det som egentligen inte rör mig och min person! Jag tar åt mig av det andra säger och gör.
Jag blir nedslagen när jag hör och tar del av förflugna ord och jag blir ledsen när jag inte riktigt hänger med i diskussioner och samtal i grupp… På detta tillkommer alla syn och hörselintryck, som passerar gå, innan jag ens hunnit tänka till!
Det blir oerhört rörigt i mitt huvud! Kaos och oordning!
Jag blir så förbannat arg och ledsen på mig själv och det blir till en negativ spiral av negativa tankar och självklander! Det är inte meningen och det är inte hur jag har tänkt att det ska fungera i min skalle, men det sker på automatik och det händer innan jag ens har hunnit reflektera över mina egna tankar och min egen inre dialog! Jag stressar! Jag hamnar i ett psykiskt stresstillstånd och med det ökar även smärtorna i kroppen. Den psykosomatiska värken…
Och det märkliga är att jag vet att det inte handlar om mig, inte egentligen, och att jag borde kunna censurera sådant som inte angår mig och min person!
20190611_054423Jag har ett fullt fungerande intellekt och ett, i mitt tycke, schysst och sunt förnuft, men somligt går rakt in i kroppen och jag förlorar förmågan att tänka klart och sortera bort sådant som inte är viktigt.
Hjärta och hjärna samarbetar inte!
Hjärnan vet en sak och kan med sunt förnuft reda ut vad som är viktigt och väsentligt, emedan hjärtat, eller om det är själen, vill något helt annat och tolkar allting fel och inkorrekt! Självkänslan är totalt fucked-up!
Jag blir väldigt ledsen och jag blir störd av omgivningen och alla intryck runtomkring mig! Och det som skall vara en bra, nyttig och positiv upplevelse för mig, blir således till en besvärlighet och en stor klump i magen… En svulst av obehagligheter.
Jag vill påpeka att det här egentligen inte är något nytt. Jag har alltid fungerat på det här sättet, det har bara blivit mer påtagligt, mer synbart och mer ohanterligt med åren och dessutom ”självmedicinerar” jag inte längre…
Jag kommer inte undan! Det är fullständigt blottlagt!

20190610_112638Och jag vill ju ha tillhörighet!
Jag söker gemenskap och vill kunna vara en del av ett sammanhang.
Jag vill vara en av många andra och jag vill också få vara deltagande och bli omhändertagen och vara omhändertagande.
Jag fungerar inte så längre. Ju äldre jag blir, desto svårare är det för mig att anpassa mig och att ”sila snacket”…
Jag vill känna ”normalitet” och jag vill ha mening och mål i livet.
Det sistnämnda saknar jag fullständigt just nu… Vad vill jag?

Kanske att det inte passar mig?
Kanske att jag skall söka andra alternativ?
Jag har framfört den här röran för mitt Boendestöd, läkaren på Psykiatrin och för assistenten på Social Psykiatri och det finns andra lösningar! Det går att ordna och fixa på annat sätt! Det är inte jordens undergång! Det går att styra upp på andra sätt! Men det blir till en besvärlighet för mig och det blir till dåligt samvete, eftersom jag inte får saker och ting att fungera längre och för att andra människor måste ta sig ann mig och mitt ”ärende” igen, eftersom jag uppenbarligen inte fungerar tillsammans med andra människor med olika ”sjukdomstillstånd”.
Hur det än är, så måste jag bryta min ensamhet och min isolering på något smidigt och enkelt sätt, utan att det ska påverka mitt psykiska mående så mycket. Det är väldigt ansträngande att försöka att ta en del av livskakan, när man hela tiden tar in precis allt som sker omkring en.
Jag får leta vidare och jag får lov att ta det lugnt och försöka att lita på att det finns lösningar för allting…

20190610_112615Det som är bra, dock, är att jag fortsätter, så gott det nu går, att ta hand om mig och se till att göra det jag måste för att underlätta min Psykiska Ohälsa.
Jag äter bra, Keto-Dieten fortsätter, jag tränar och jag tar långa promenader. Jag vilar mycket och ser till att jag får återhämtning och tid till reflektioner och kontemplation. Jag skriver.
Jag tar del av föreläsningar via Youtube om Psykisk Ohälsa och positivt tänkande och jag gör min Yoga och försöker att plantera bra och fina tankar i mitt röriga huvud.
Men oavsett alla mina bra ansträngningar så blir det ingen ordning och med det föds maktlöshet, sorg, ensamhet och uppgivenhet…
Och jag gör lite till. Provar nya saker hela tiden! Jag säger sällan nej till olika förslag som erbjuds och olika vägar att gå för att hitta ett bättre mående, men så här långt har jag inte uppnått ett bra och tillfredsställande resultat och jag faller…
Jag faller och trillar ner i det där mörka otillgängliga och orkar inte riktigt mer…
Jag ger upp och jag vill verkligen inte… Jag orkar inte… Somnar om!
Men, så kommer en ny dag, en ny morgon och en ny början med nya möjligheter (hoppas jag alltid) och så börjar jag om…
Jag är inne på det femte året nu och frågan jag ställer mig allt oftare; Hur mycket ska en människa stå ut med?

Ta hand om dig därute i verkligheten och i världen!
Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid… På återläsande!
Väl Mött / Arthur

(Bilder/foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s