Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

Sommar, sommar, sommarTill en början skrev jag ett inlägg om att bli lämnad, att vara den som blivit bortvald, i en tvåsamhet.

Jag upplever att jag skrev inlägget utifrån mig själv, mina känslor och min upplevelse av hela den händelsen.
Jag beskrev situationen utifrån mig själv och jag lämnade inte ut en annan människa. Jag nämnde inga namn, inga platser, inga tidpunkter och jag bjöd inte heller på några talande blottande bilder…
Ett fåtal människor vet vem och vilka vi är och var, i den tvåsamheten.
Jag beskrev ett skeende som, för mig, kändes hopplöst brutalt och som jag försökte att beskriva och berätta om… Det är någonting som jag har försökt att leva med. Jag ville gå vidare med lätthet, låtsas som om allting är okej…
Det är det ju inte! Det nöter, skrapar och sliter, i min tankeverksamhet.
Det var min sanning och det var min känsla…
Som en god vän sa; Det är din berättelse, det är din historia och dina känslor att äga och ha…

20190710_121852Det var aldrig min avsikt att såra en annan människa!
Det var heller aldrig min intention att vara elak och otrevlig.
Jag känner fortfarande att jag inte var det!
Jag känner fortfarande att det var mina känslor, min ledsamhet och min sorg över hela situationen, som jag beskrev. Dock med en ton av beska och bitterhet!
Men… Det blir inte alltid som man har tänkt det.
Det faller inte alltid väl ut i ett gytter av tyckande, tänkande och andra människors åsikter och ställningstagande.
Hos en del människor bränner vissa ord och meningar fast på näthinnan, och det är bara det som blir gällande, i övrigt glöms resterande text-delar bort…
Jag tog bort det inlägget.
Jag förstod inte riktigt reaktionerna…
Men, jag är ju inte heller den skarpaste kniven i lådan… Man tänker en sak, genomför det och det blir inte alls som man har tänkt sig det.

Jag återpublicerar inlägget!
Dock har jag valt att ta bort, censurera, allt det som sårade, störde och upprörde andra. Jag ber uppriktigt om ursäkt för det! Jag kan inget annat göra…
Jag har dessutom valt att skriva om och lägga till flera delar i texten, så att det är en ny text, en ny beskrivelse och ett nytt sätt att se på situationen och känslorna kring ensamheten, övergivenheten och en ensam mans sårbarhet…
Jag ville bara få uttrycka det som brinner, glöder, och det jag förtärs och förtärdes av… Jag ville endast få det ur min kropp och mitt sinne. Punktera hela skeendet och avlägsna bitterheten.

Jag vill bara få dela med mig.
/ Arthur

20190529_174322Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

Det är ett jävla gnäll.
Det är beskt och det är bittert! Jag är förvirrad. Identitetskris.
Det gnisslar om hela mig. Hela mitt jag, är osmort och krånglande.
Det bor en hel del bitterhet och ilska inom mig och jag vill verkligen inte ha de där känslorna. Försöker att avlägsna dem! Vill bränna ut bitterheten och undanröja allt det som smakar surt…
Det stressar mig. Det blir till tanke-loopar, som inte vill ge med sig. Ett ältande.

Jag har dagar som är helt okej. Det är de där dagarna som jag faktiskt står ut med, överlevande… Och sedan har jag de där andra dygnen, som är… Jag har inte ord eller ett namn att etikettera de dagarna med…

Min känslighet. Mitt lite söndriga jag… Sårbarheten.
Att bli lämnad och undanstoppad till förvaring, gör ont! Det värker i hela kroppen att vara den som, vars pusselbit inte passar in i ett sammanhang längre, blir förkastad och själsligen amputerad…
Jag vet, egoism… Jag, jag, jag… Men det gör ont. Det bränner och svider. Avund och pessimism. Varför och hur kommer det sig..?
Jag vet att jag är överkänslig och självcentrerad…
Men jag gick sönder där! Jag föll till bitar, fullständigt krossad, för jag var ju den som blev lämnad.
Det gjorde förbannat ont, att bli lämnad till den icke självvalda ensamheten…
Och någonstans ska man hitta tillbaka till sig själv igen, den man var innan tvåsamheten och det blir konstigt, tomt, och det skapar en identitetskris.
Det tar tid. Lång tid. Mycket tid, för mig, att komma vidare…
Man kan försöka vara stöddig och stolt, ”låtsas som om”, men sanningen hinner alltid ifatt en människa.

Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

mmmmmmAtt vara en nedstämd och ledsen människa, gör att människor tröttnar och inte står ut längre. De orkar bara inte med… Jag har, helt ärligt, full förståelse för det.
Jag fattar,  jag är inte dum…
Hur ska andra orka med, när jag knappt gör det själv? Detta är inte en ny mening och inte nyvalda ord, du har läst dem tidigare… Men dock…
Det blir till svärta och urholkade håligheter i en människa, att bli lämnad ensam och veta att man är en del av problemet! Bortvald! Bortprioriterad! Undanstoppad till förvaring. Identitetskris.
Jag var inte inkluderande. Jag isolerade, både mig och min kärlekskamrat, och blev en människa som inte, på något sätt, ville dela med mig av mitt mörkaste jag och den jag var somliga dagar.
Det är svårt att veta var gränsen går någonstans. Vad man ska prata om, vad man ska dela med sig av och vad man ska bjuda in till, när man lever i en tvåsamhet… Jag gör inte om det…
Som jag skrivit tidigare; Det skrivna ordet är enklare att få ur sig, än de talande…

Jag kunde ha gjort annorlunda, naturligtvis! Det kunde han också! Jag kunde ha varit mer inbjudande till samtal och berättat och förklarat och varit mer närvarande…
Och det är väl det som är läxan och lärdomen av den där separationen och plötsliga kärlekslösheten; Gör annorlunda nästa gång… Gör om och gör rätt!
Ta lärdom och ta med dig facit! Om det nu blir fler kärlekar i livet? Om det kommer någon mer tvåsamhet…
Jag har givit upp! Livet är för komplex och komplicerat, för mig… Jag orkar bara inte!
Livet är svårt… Livet är en snårskog och en djungel och det är svårt att hitta rätt och finna vägen hem igen…

20190714_060307Men ändå… Tänk om… Kärlek är vackert!
Nästa gång ska jag vara mer inkluderande och jag ska älska mer och jag ska älskas ännu mer och jag ska vara älskad, kärleksfull och mer inbjudande!
Nästa gång ska jag dansa mer, sjunga högt som fan, och jag ska anstränga mig ytterligare och slösa med ord och ömhetsbetygelser och vara härlig, ärlig, läcker, vacker och så satans förstående…

Alla tolkar allting på sitt eget sätt. Till sin egen fördel…
Alla människor tolkar situationer och missförstår gärna det som sägs, människor emellan, med de förflugna förhastade orden! Somligt fäster vid, emedan annat självcensureras och faller bort.
Sanningen ligger väl någonstans där emellan…
En sanning kan ha många sidor.
Jag ska begrava det där och jag ska gå vidare, men visst svider det!
Det svider som fan! Fortfarande! Livserfarenheter.

Att bli lämnad ensam efter flera år, är som att dö en aning.
Att vara den som blir bortvald och utanför, är som att möta döden lite grann.
På Sophia Hemmet, efter min tidigare partners död, berättade en läkare för mig att en undersökning visat att skilsmässor och separationer kan likställas med en nära närståendes död.
Han berättade för mig att det fanns vetenskapliga grunder för hans påstående. Det är lika uppslitande, lika svårbearbetat och det kan vara minst lika traumatiskt, allra helst om man levt i en relation i flera år, att bli lämnad och plötsligt behöva vara ensam…
Det är förmodligen det jag upplever och har upplevt…
Det är förmodligen det jag genomlever och har svårt att komma över… Sorgen, rädslan och otryggheten att vara ensam… Tvåsamhet är skönt. Tvåsamhet kan vara vackert.
Jag älskade en annan människa så fullständigt själsligen genomgripande och alldeles genuint sårbart, så att vara och bli ensam, skapar svårigheter och nöd. Längtan…

Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

Och antingen blir jag bitter och fortsätter att grubbla och vara sårad, eller så betraktar jag det så som man kanske bör; Jag lärde mig det här, och detta tar jag med mig ut i livet, och det där ska jag inte göra om!
Med facit i handen kan man alltid gör om och göra rätt! Göra annorlunda!
Man kan ”ta in” och lära sig något, trots allt… Betrakta sina erfarenheter med andra ögon och med objektivitet. Det är inte enkelt, men man måste ju försöka!

Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

20190710_122516Tillvaron är, som alltid, väldigt svajig.
Det är en bergochdalbana av mående och det tröttar ut och det ger blessyrer och blåmärken, långt in i hjärtat och kroppen.
Jag är så trött.
Men, det måste ju gå och det måste ju fortgå; Livet…
Och det är just det som är så bra med mig, envisheten och en fortsatt tro på att det blir bra i slutändan.
Det kommer att ordna sig och livet kommer att bli mjukare och följsammare…
Jag tror fortfarande och jag hoppas! Det tycks bara ta tid! Ja’ flera år faktiskt!
Livet kommer att belöna mig för all denna ork, allt detta mod, all denna väntan och all min överlevnadsinstinkt!

Jag är en bra människa och man.
Jag är en modig själ och jag är outtröttligt hårdnackad!
I det stora hela är jag en schysst och fin man, med sunda åsikter och kunskaper om vad livet ger och vad andra tar… Jag är bara lite kantstött, trött och ännu sökande! Det är inte alltid somliga saker faller i god jord. Det är inte alltid en tanke och handling, tolkas korrekt av andra! Fel och brister hos en annan människa är ganska enkelt att sila fram, ur det som är bra. Det bra egenskaperna glöms gärna bort, när en tvåsamhet blir till en ensamhet.
Jag fixar det här och jag blir bara större, modigare och starkare! Insiktsfull och glasklar.

Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

Det är över nu…

Väl Mött / Arthur
(Bilder/Foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s