Jag vill vara älskad, om än för en liten, liten, stund! Jag vill vara älskvärda, triumfera med andras vackra läckra ord, kommentarer, beskrivningar och meningar om… Älska mig!

Vaknade tidigt. Klockan var inte ens halv fem.
Drack mitt kaffe på golvet, i vardagsrummet och hade teven påslagen som sällskap. Det är en märklig trygghetsfaktor, surret från teven. Det surrar inte bara från teven! Det sprakar bra i huvudet också…

Jag har tänkt en del kring min och andras personligheter och självutlämnande på sociala-medier. Egoismen. Snasket. Självcentreringen. Jaget! Dubbelmoral och självhyckleri! Bilden av oss själva! Det vackraste jaget!

En bild. Ytterligare en bild och en till, på mig själv…
Jag, jag jag och mer av… Mig själv…
Självupptagenhet, egenkärlek, självcentrering och egoism.
Selfie, självporträtt och ytterligare en bild, kanske en till… Av mig själv! Se mig, hör mig, låt mig få ta plats!
Jag vill vara… vara läcker, ouppnåelig och eggande distanserande… De bästa och de finaste bilderna, hamnar på display och för alla att se och beundra!

Grubblar och tänker, känner att jag kört fast.
Jag är oerhört trött på karusellen av mående. Jag är fullständigt slutkörd, av mitt sinnes upp och nedgångar. Jag är så ledsen. Jag är trött. Jag är ovillig och jag orkar inte.
Jag känner mig oälskad och felplacerad. Jag frågar mig ständigt; Hur blev jag sådan här? När?