Jag vill vara älskad, om än för en liten, liten, stund! Jag vill vara älskvärda, triumfera med andras vackra läckra ord, kommentarer, beskrivningar och meningar om… Älska mig!

20190724_055608Vaknade tidigt. Klockan var inte ens halv fem.
Drack mitt kaffe på golvet, i vardagsrummet och hade teven påslagen som sällskap. Det är en märklig trygghetsfaktor, surret från teven. Det surrar inte bara från teven! Det sprakar bra i huvudet också…

Jag har tänkt en del kring min och andras personligheter och självutlämnande på sociala-medier. Egoismen. Snasket. Självcentreringen. Jaget! Dubbelmoral och självhyckleri! Bilden av oss själva! Det vackraste jaget!

En bild. Ytterligare en bild och en till, på mig själv…
Jag, jag jag och mer av… Mig själv…
Självupptagenhet, egenkärlek, självcentrering och egoism.
Selfie, självporträtt och ytterligare en bild, kanske en till… Av mig själv! Se mig, hör mig, låt mig få ta plats!
Jag vill vara… vara läcker, ouppnåelig och eggande distanserande… De bästa och de finaste bilderna, hamnar på display och för alla att se och beundra!

Grubblar och tänker, känner att jag kört fast.
Jag är oerhört trött på karusellen av mående. Jag är fullständigt slutkörd, av mitt sinnes upp och nedgångar. Jag är så ledsen. Jag är trött. Jag är ovillig och jag orkar inte.
Jag känner mig oälskad och felplacerad. Jag frågar mig ständigt; Hur blev jag sådan här? När?

20190723_112945Jag vill vara älskad, om än för en liten, liten, stund!
Jag vill vara älskvärda, triumfera med andras vackra läckra ord, kommentarer, beskrivningar och meningar om… Min kropp, mitt utseende och allt det vackraste pråliga yttre… Fan vad jag är snygg!

Jag har plockat fram block, färger och penslar. De väntar på mig i köket. Det blir inte riktigt av. Jag har ingen lusta. Jag saknar lusten.
Jag tänkte att det skulle vara bra för mig, att måla och kladda lite. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna krama ur mig frustrationer och sorger, om jag sätter mig ner och ritar, målar och kladdar på, men jag kommer mig inte för. Det blir inte av. Det får dock ligga kvar på köksbordet, för jag tänker; Vilken eftermiddag som helst nu, sätter jag mig ner och målar.
Det är bra för psyket. Det är bra för själen. Det är bra med färg, form och kreativa uttryck, när själen är vemodig och dyster!
Jag skriver desto mer. Skriver sittandes på golvet! Skriver på min fina dator och vill förmedla det jag upplever, det jag känner och det jag tycker är svårhanterligt och, ibland, övermäktigt. Jag skriver om döden! Jag skriver om ondskan och rädslan i sällskap med döden och jag berättar om självhatet!
Tillvaron blir ibland maktlös och jag kan bara åka med och låta livet fara fram med mig som en våt strumpa. Jag frågar mig återigen; Hur blev jag sådan här?

20190724_074953Tankar egot. Mer bränsle till det tömda tomma jaget!
Fyller på med mer egocentrisk bensin, för självförtroendets brinnande längtan; Se på mig! Betrakta mig och beskåda mitt vackraste läckraste och tillrättalagda jag…
Beskåda mig, iaktta mitt yttre och bekräfta mig!
Vill ha uppskattning, känna mig älskad, vara aptitlig för ögat och en liten läckerbit för andra att betrakta! Läcker, vacker och en hårdnackad pudding…

När förljugenhet blottläggs och när andras villfarelser varit en del av tillvaron…
Sanningarna kryper alltid fram i tillvarons små, små, sprickor.

Realiteten kommer alltid ifatt, även då man försöker att dölja och gömma undan.
Sådant man tror att man vet och känner till, visar sig inte alltid stämma med verkligheten. Desillusioner, besvikelse och frustration.
Jag har tillitsbrist numer, med all rätt!
Jag vet att sanningar inte alltid är sanningar och att döljande och förljugenhet, blir till ett sidospår i andra människors liv.
Allt behöver inte alla veta. Allting är inte alltid vad det ser ut att vara. Man kan leva ett liv lite på sidan om och låtsas att man inte förstår och inte hänger med, när sanningarna sipprar igenom revorna i det verkliga livet…
Skenhelighet, falskhet, hycklande och dubbelmoral…

20190715_183911 (2)Och med Luther på ena axeln och Jante på den andra; ”Vem fan tror du att du är”, fortsätter självcentreringens framfart och brinnande längtan!
Och svettiga kroppar, vältränade egon och halvnakna vilsna jag…
Läckra bringor och mer muskler och ytterligare reduceringar, retuschering och redigeringar av ansiktets form, skavanker, fåror och linjer…
Vill ha plats, önskar en plats och jag vill synas, vill märkas och få vara med… Selfie, bilder på mig och mitt vackraste jag, jag, JAG…
Alla dessa miljontals bilder, där jaget är ett centrum och alla andra är bortanför och utanför periferin!
Jag, jag, JAG! Vem är vi bakom all dessa bilder? Vilka blir vi? Vem är jag?
Styggt och förmätet!

På nytt har jag haft dagar med tyngd och svärta.
Jag orkar inte skriva om det en gång till. Jag orkar inte sätta det på pränt. Jag är svulten på nya och förklarande ord. Ordlös!
Jag är fullständigt utbränd och mörklagd. Jag vill inte, jag kan inte och; Fan, nu räcker det!
Jag skriver inte om det en gång till… Det blir mest upprepningar och ett evigt tuggande av samma ord, fraser och meningar…

Ego, min personlighet, jaget och individen…
Min identitet, självet, själen och… En bild till, ytterligare en! Mer och fler… Allt vi vill är att få bli äskade, uppskattade och att få synas, om än bara för en liten stund!
Se mig! Hör mig!
Men för helvete, kan någon bara…

Älska mig…

Väl Mött och på återläsande / Arthur
(Bilder/Foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s