En människa behöver inte alltid dela med sig av allt. En människa behöver inte alltid bjuda in till livets bakgårdar och trånga gränder. Det går utmärkt att vara en del av tystnaden och skådespelet ”Låtsas som om” och uppföljaren ”Allting är helt okej”. Och ja… Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag skäms som fan!

Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag har inte fått välja, den här gången! Men… Jag skäms som fan!

Att tiga och vara tyst kring hur livet far fram med några av oss, är ett alternativ. Att tyst, tyst och viskande, vara undvikande, är alltid en bra nödutgång om man inte vill berätta… om man inte längre vågar!
Att tigande, ensam, genomlida livets svårigheter och dela det med utomstående och professionella inom psykiatrin, istället för att söla ner alla andra med livets alla olägenheter, är alltid en annan väg att gå och ytterligare en möjlighet om man inte vill berätta hur det egentligen ligger till.
Av rädslor kan man välja den enkla vägen; Att vara tyst!
En människa behöver inte alltid dela med sig av allt, helt sant! En människa behöver inte alltid bjuda in till livets bakgårdar och trånga gränder. Helt korrekt! Alla behöver inte veta allting!
Det går utmärkt att vara en del av tystnaden och skådespelet; ”Låtsas som om” och uppföljaren ”Allting är helt okej”.

Och ja… Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag skäms som fan! Jag är sjuk och dessutom skriver och pratar jag om det! Sårbart för mig, obehagligt för dem omkring mig! ”Kan han inte bara tiga och hålla igen det där kakhålet någon gång”?

En äldre text jag funnit bland alla mina inlägg på Bloggen! Jag har publicerat den upprepade gånger…Det handlar om missbrukets jävlighet och mänsklighetens botten; ”Var är mina skor? De röda? Beroendet”.

Var är mina skor? De röda?
Beroendet. Ensamhet. Sorg. Rädsla. Döden. Dö. Självisk.
Jakten, på mer och mer och mer…
Härbärgen, soffan hos en vän och gata upp och gata ner.
T-centralen, lorten, smutsen och lukten. Stanken och borde duscha.
Mer och mer och mer… Låt mig få dö!
Saknar någon att dela detta helvete med. Var är alla? Vänner? Familj? Ensam…

Vandrar och går över hela staden. Fötterna värker.
Duschar. Ont i fötterna. Ont i kroppen. Skavsår!
Mer och mer och mer… Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.
Mer tabletter. Mer, för att försvinna och få lindring. Mer av allt! Extra allt!
Om någon kunde rädda mig. Ta mig härifrån. Hjälp mig!

Det klär inte en enda människa att göra sig korkad. Det klär ingen att utmåla sig själv som rent dum och blåst… Jo, möjligen Marilyn Monroe och Anna Nicole Smith, men det tjänade grova pengar på det och det hade en helt annan agenda, än vad vi andra vanliga dödliga har…

Det är lite trögt. Svårt.
Jag är väl trög som fan, men dum är jag inte…
Gör dig inte dum… Jag ser dig!

Mycket av de dumheter jag hör, ser och observerar, låter jag passera, för jag orkar inte uppmärksamma det människor säger, gör eller sysslar med.
Inte ens mina närmastes små felsteg bryr jag mig om längre.
Människor kan stå och blåljuga, helt övertygade om att jag köper riktigheten i det som berättas och framställs, men jag låter det bara vara! Fastän jag vet att de ljuger mig rakt upp i ansiktet, så orkar jag inte…
Det får passera! Ja´numer, bör jag tillägga!
Jag låter det bara fara igenom mig och sedan struntar jag i det! Eller… Jag försöker att låta det passera, för i ärlighetens namn är det inte alltid riktigt så enkelt!
Nackdelen, för mig, blir att människor tror att jag är dum och korkad och går på det mesta. Sicken enfaldig jävel…
Jag erkänner villigt att jag är lättlurad och att jag ibland är lite naiv, men rena lögner och människors skenhelighet ser jag igenom… Det är viss skillnad.

Sanningarna kryper alltid fram, i verklighetens små krackeleringar och läckage.
Verklighetens fakta och korrekthet smyger alltid fram, förr eller senare, i dagsljuset och jag kan lugnt luta mig tillbaka och bara låta det vara… Det finns ingen anledning till dramatik och krigsförberedelser! Jag kan vara ganska bra på det annars, att förbereda personliga krig!