Var är mina skor? De röda?
Beroendet. Ensamhet. Sorg. Rädsla. Döden. Dö. Självisk.
Jakten, på mer och mer och mer…
Härbärgen, soffan hos en vän och gata upp och gata ner.
T-centralen, lorten, smutsen och lukten. Stanken och borde duscha.
Mer och mer och mer… Låt mig få dö!
Saknar någon att dela detta helvete med. Var är alla? Vänner? Familj? Ensam…
Vandrar och går över hela staden. Fötterna värker.
Duschar. Ont i fötterna. Ont i kroppen. Skavsår!
Mer och mer och mer… Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.
Mer tabletter. Mer, för att försvinna och få lindring. Mer av allt! Extra allt!
Om någon kunde rädda mig. Ta mig härifrån. Hjälp mig!
Polisen, avgiftning, utskriven, tar upp missbruket igen. Skorna? De röda?
Måste stå ut! Måste orka med. Mina skor bär mig ändå framåt…
Har sex med någon, några, för sprit och tabletter.
Mer och mer och bekräftelse. Mer lort och kom igen, jag bryr mig inte längre!
Älska mig! Hjälp mig, hjälp och jag dör! Mer berusning och mer sex…
Det blir inte snyggare än så. Det blir inte bättre. Det här är min sanning!
Förnedring, snusk och jag avskyr det här. Hatar mig själv! Hatar mitt liv! Kan jag få dö nu?
Självdestruktiv. Söker bekräftelse, söker ett liv hos de levande.
Mer berusning. Tabletter, sprit och kokain. Bussen runt staden. Tunnelbanan runt förorten. Pendeltåget, till bortanför, utanför…
Var är mina skor? De röda?
Gata upp och gata ner. God morgon, i Maria Parken.
Polisen, avgiftning, utskriven och jakten på mer!
Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit. Mer självdestruktivitet och mer bekräftelse! Fan, kan ingen bara älska mig!
Kan någon annan ta över och älska mig, när jag själv inte vill eller orkar!
Jag går sönder. Krackelerar. Dör sakta, sakta… Missbruket har mig i sitt våld! Fullständigt kidnappad! Om någon bara kunde älska mig lite, lite… Då kanske jag vågade komma till sans.
Tappar mina saker. Kläderna är borta. Saknar en väska. Saknar mina skor.
Årstaviken, blir erbjuden Heroin. Tackar nej. Nej! Nej!
Mer och mer och mer… Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.
Jag vill dö. Jag tänker dö, döda mig… Jag orkar inte mer!
Mer sex med någon, några, för spriten, morfin och något okänt, i grönt.
Pigg och glad, en stund. Ett ögonblick av lindring. Levande…
Sover. Somnar! Vaknar i Hagaparken. Minns ingenting!
Jag tappar bort mig själv. Mitt minnet är diffust! Vet inte längre vem jag är! Hur blev jag så här? Fina, lyckosamma, framgångsrika och lyckade jag!
Skitsamma, jag är en loser och förlorad…
Minnesbilderna är ett hopkok av skuggiga fragment och lösryckta delar. Minnet är överallt och ingenstans.
Gata upp och gatan ner. Södermalm, Östermalm och en sväng till Solna.
Mer fylla, mer förnedring. Mötet med en missbrukande vän!
Åter på Söder och söders höjder. Hemma där. Mina gator och mina kvarter.
Somnar på en bänk. Somnar under ett träd. Vaknar upp och…
Jag ber! Rädd mig undan mig själv! Hjälp mig! Snälla någon…
Låt mig sova och låt mig komma till sans.
Var fan är mina skor!? Kan jag få dö nu?
Det blir inte snyggare än så. Det blir inte bättre. Detta är en del av mig.
Jag blir inte bättre! Jag blir inte mer, än min senaste passerade nyktra dag.
Och trappuppgångarna på Söder. Vitabergsparken och Årstaviken. Sover här och somnar där…
Mina skor försvinner. Tappar skorna! Igen…
Var är mina skor? De röda?
Allt detta för att komma undan, allt för att lyckas komma bort, komma undan mig själv!
Mer och mer och mer… Jakten på mycket mer! Jag orkar inte med mig själv längre!
Det här är jag! Delar av min person och mitt liv.
Och du, det blir inte vackrare än så här!
Jag måste leva med denna historia. Jag måste leva med detta…
Och jag… Jag är ju värd så mycket mer, än missbruket och flykten!
Det tog lite tid att komma hit!
Det tog lite tid att inse… Jag är värd att älskas!
Slutligen. Slutet.
Polisen. Avgiftning, inte utskriven, omhändertagen, vuxenheten på Socialförvaltningen. Beroendecentrum, beroendemottagningen, behandlare, kuratorer, psykologer, utredningar och diagnoser… Jag var ju sjuk hela tiden…
På väg…
Den här gången ska det gå! Den här gången ser det annorlunda ut…
Och se där! Där är skorna, de röda…
Välkommen.
Vardagliga Anteckningar... 