”Jag vill gå in i drömmar i blått och rosa, få segla iväg på gröna moln och dansa med änglarna i solen. Att sova”…

Det jag beskriver och försöker att berätta är känslor och rädslor som huserar i huvudet!
Det är inte en verklig påtaglighet! Det är förtärande känslor och tankar. Min egenondska som föder självhat och egensnusk. Det är destruktivitet och trötthet.

Jag vill få sova, för det är som att få dö en liten stund.
Jag vill gå in i drömmar i blått och rosa, få seIMG_20190903_111031gla iväg på gröna moln och dansa med änglarna i solen.
Att sova… Att få dö lite grann.

Jag är förbannat otrevlig, när jag mår som allra värst.
Det är uppochnervända världen. Jag är inte längre rar, god och ”fin”, för jag orkar bara inte. Jag orkar inte mer.
Jag klarar inte av, att inte få vara arg och ledsen, i sällskap med andra människor.
Jag får inte vara arg!
Jag får inte vara ledsen!
Jag får inte säga; ”Dra åt helvete”!
Jag ska inte koka över och jag ska inte gråta och jag ska åtminstone försöka ”bjuda till” och jag ska inte vara dum. Jag ska kamma till mig och ta mig i kragen… Inte idag bara! Låt mig vara! Fortsätt läsa