Här, på en sliten avdelning, med sönderskavda möbler och slitna golv, ska människor återhämta sig och bli ”folk igen”. Här, på en låst avdelning, buntas människor ihop, lite hursomhelst, alla under samma kategori av människor; Utkonkurrerade och söndriga!

IMG_20190903_113838Ett besök i verkligheten…

Det tog slut där, mellan fula slitna vita väggar och kala kalla korridorer.
Det var över, fullkomlig kapitulation, och kvar av det personliga världskriget var endast tårar, trötthet, uppgivenhet, avgrundsvrål och otröstlig gråt.
Han gav liksom upp och kröp på bara värkande sönderskavda knän, mot räddning och omhändertagande.

Maten levereras i vagnar. Blå.
Blå värmeskåp på hjul. Slitna skavda rasslande vagnar.
De skramlar om dem, när de kommer upp till avdelningen.
Matleverantören, den stackars unge mannen som kör ut maten till sjukhusen, lämnar avdelningen fort som blixten. Psykisk Ohälsa och psykisk sjukdom kan ju eventuellt, kanske, smitta. De bor rädsla i hans ögon.
Stora tråg av plast, fyllda av mindre bra mat, lyfts ur värmeskåpen. Sönderkokta grönsaker, dåligt kokt potatis och ugnsbakad torsk i någon märklig osmaklig gråaktig sås, ska serveras till middagen. Såsen till fisken liknar diskvatten med dill. Det är, helt ärligt, osmakligt och fullständigt motbjudande. Det doftar unket om maten! Det ser mer ut som hundmat, än någonting man vill servera sjuka människor, som är i stort behov av näringsrik kost för att tillfriskna. Det sparas pengar… Budgeten håller inte, blir patienterna som klagar informerade om.
Maten räcker inte. De som vill ha påfyllning får äta sig mätta på knäckebröd. Dåligt beräknat! De yngre grabbarna, som behöver ordentlig mat, blir inte mätta och belåtna på den undermåliga födan. Ja, eller hundmaten… Fortsätt läsa