… Skillnaden den här gången, rent kemiskt i hjärnan, är att preparatet jag nu provar skall öka kontakten mellan receptorerna och sinnescellerna, istället för att öka mängden av signalsubstanser så som Serotonin, Dopamin och Noradrenalin i hjärnan. Och det kan fungera för mig!

20190923_154952Det blir svårt att tillgodose sig behandlingar, samtal och bearbetning av Psykisk Ohälsa, när man inte alls mår bra.
Det är svårt att ta till sig positiva ord, välmenande meningar och ren omtänksamhet, när själen är trasig och på helt fel spår. Det blir som regndroppar på ett paraply; regnet når inte fram! Förnuftet är inte nåbart och tillgängligt, så länge måendet är på tomgång och befinner sig i ett lågvatten.
Att lyssna till dem som ger goda råd, kommer med egenhändigt hopsnickrade lösningar och rekommendationer, blir väldigt svårt och dessutom irriterande, när man är överrumplad av mörker, tankar kring svärta och befinner sig i nedstämdhet och dessutom inte riktigt orkar med…
Det fungerar inte alltid att tänka positivt och ”ta sig i kragen”, när livet är en raksträcka av nedstämdhet och vemod. Det är inte riktigt så enkelt! Det kan vara så att hjärnan är helt ”felkablad” och behöver få hjälp att gå andra vägar och banor, med sina små kemiska sammansättningar. Så KAN det också vara…

20190810_063921Medicinering kan vara bra.
För somliga fungerar det och för andra blir det mindre bra.
I mitt fall har mediciner och piller inte fungerat. Inte alls!
En del patienter är fullständigt oemottagliga för mediciners verkningar och får endast del av svåra biverkningar och otrevliga icke önskvärda verkningar.
Jag själv har endast erfarit biverkningar vid medicinering, så som viktuppgång, tandlossning, muskel- och ledvärk och uttorkning med eksem som följd.
Läkaren på Rosenlunds Psykiatriska Mottagning i Stockholm, som jag besöker frekvent, berättade för mig att det finns en handfull patienter som inte är påverkbara i användningen av olika medicinska preparat och i de fallen blir det ännu viktigare med bra kost, motion, frisk luft, träning och socialsysselsättning.
Jag tillhör den där kategorin, naturligtvis, eftersom jag alltid ska vara så speciell, som inte påverkas det minsta av piller och rosa små ”göra-mig-glad-tabletter”, utan endast får gräsliga biverkningar.

20190920_224639Och jag har provat nästan alla medicinska preparat som finns på marknaden.
Jag har förmodligen testat större mängder av medikament än de flesta andra, vågar jag påstå.
Och jag har gått upp i vikt, över trettio kilo vid två olika tillfällen de senaste sex åren, och jag har tappat hår, förlorat munhälsan och även fått del av muskel- och ledsmärtor.
Det sistnämnda blev visst kvar i kroppen, som en extra liten bonus i tillvaron; Ledvärk! Congrats! 
Och jag har bitit ihop, provat mig fram och jag har alltid gjort som jag blivit tillsagd av läkare och psykologer, eftersom jag inte vet hur resultatet blir i slutändan, men det har inte fungerat alls! Det har bara blivit pannkaka och skit och jag har mått oerhört dåligt, fysiskt, av att medicinera! Läkarna har varit oförstående och haft önskemål om att jag ska prova än det ena och än det andra… Lite försökskanin, skulle man kunna säga! ”Vi provar det här och så lägger vi till det där och tar bort det där och provar med en sådan där och två sådana och så”… Nej! De positiva resultaten har uteblivit.
Men jag vill tillägga, helt ärligt, att OM medicineringen hade fungerat så hade jag kunnat stå ut med några extra kilon, torr hud och eksem, men när det inte ger det där ”lyftet” och ljusningen i humöret och psyket, då kan det lika gärna vara och så får man finna andra vägar att gå.
Och de där andra vägarna har för mig varit träning, motion och bra schysst mat. Dock har resultaten uteblivit även med min ”egenvård”, men jag känner att jag trivs bättre med allt jag gör för min psykiska OCH fysiska hälsa. Det får vara gott nog, just nu! Jag vet att jag tar hand om mig! Jag vårdar och sköter om mig! Jag gör vad jag kan för att åstadkomma ett bättre psykiskt mående och jag vet att jag gör det som står i min makt för att må bättre, bli piggare och gladare.
Som sagt, det har inte varit en räddning det heller; Egenvård! Dock vill jag påstå att jag förmodligen har en bra och stabil psykisk grund att stå på och att jag kanske skulle ha mått ännu sämre om jag inte varit så självomhändertagande. Kanske är det därför som jag ännu är vid liv; Jag har en cementerad och bra psykisk grund att stå på, trots allt!?
Just nu känner jag att jag får vara nöjd med det och att jag får se det positivt och som en möjlig väg att gå, för tänk om..?
Om inte annat, så har jag aldrig varit i bättre fysisk form som nu!

20190925_124537Och var vill jag komma med detta? Vad vill jag berätta och få sagt?
Jo, efter några år utan några kemiska preparat alls, så har jag återigen fått möjligheten att prova medicinering! Bra eller inte, återstår att se!
Skillnaden den här gången, rent kemiskt i hjärnan, är att preparatet jag nu provar skall öka kontakten mellan receptorerna och sinnescellerna, istället för att öka mängden av signalsubstanser så som Serotonin, Dopamin och Noradrenalin i hjärnan. Och det kan fungera för mig! Kanske har de äntligen funnit en medicin som kan ge just mig ett bättre mående? Tänk om det äntligen har hittat något som blir bra. För mig!
Dock har jag ”bara” ätit medicinen i sex veckor och med full dos de senaste fyra veckorna, så säkert är det ju inte, men det känns stabilare och det känns som om det är lättare att vara människa och vara vid liv. Jag står ut! Jag kan komma upp på morgonen och jag känner att det är okej att vara jag.
Men, det finns alltid ett men, mitt tungsinne och mina tunga grubblerier bor kvar hos mig och den där eviga nedstämdheten är fortfarande en del av mig, skillnaden är den att det är uthärdligt och att det finns en större acceptans hos mig; ”Det är så här det är”… Jag KAN stå ut! Jag KAN vara vid liv och jag KAN ordna med mina göranden och ordna med allt det som måste fixas med för att få livet att snurra på… Skillnaden är också den, att jag får mina åtaganden gjorda och fixade, utan att det känns maktlöst och oöverstigligt. DET är nytt just nu! Jag börjar inte gråta när jag måste diska eller duscha, för så jobbigt är det ibland, utan det är okej! Livet är okej!
Det känns bättre! Jag är bättre! Och det finns en acceptans hos mig att det förmodligen inte blir bättre än så här! Jag får lov att leva med denna bergochdalbana och jag får försöka att acceptera och känna; Jaha, det var så här det blev! Och att finna acceptans har varit svårt för mig, så jag känner mig mer mottaglig och mer påverkbar för positiva och bra intryck! Det är definitivt nytt!
Det kan tyckas märkligt och det är svårt att förklara, men med acceptans och en känsla av att ”det är okej”, i samklang med svärta, nedstämdhet och vemod, så finns det helt plötsligt ett godkännande av att livet kanske kan levas ändå, oavsett om nedstämdheten glider med parallellt i tillvaron… Jag får lov att acceptera att mitt liv blev så här och det GÅR att leva ändå! Jag är okej! Jag är uthärdlig att leva med!

20190925_124448Biverkningarna har naturligtvis inte uteblivit! De kommer alltid som ett mejl i inboxen! Torr hud, eksem, muntorrhet, dålig mage, sömnbrist och jag har oerhört torra slemhinnor i ögonen och även i näsan. Sömnbristen är nog värst just nu, men jag får stå ut med det och jag kan leva med det! Det kan dessutom hända att de där eländiga biverkningarna ebbar ut och att det blir stabilare fysiskt, men oavsett… OM detta skulle hjälpa mig så står jag ut! Självklart! Jag vill bara få en ljusare och mer upplyft tillvaro eller åtminstone känna att det är okej att kliva upp på morgonen, det är inte för mycket begärt känner jag, och är det så att kostnaden blir torr hud och torra slemhinnor, så får jag stå ut med det! Det är okej!

För somliga blir medicinering nödvändig, då hjärnan producerar mindre signalsubstanser, eller när sinnescellerna inte riktigt får kontakt med varandra. Och oavsett om det känns obehagligt, lite läskigt och olustigt att äta kemiska preparat, så är det bra att dessa mediciner finns och att det kan vara till hjälp för dem och oss, som lider av Psykisk Ohälsa! Det blir en bra krycka och ett smidigare sätt att tillgodose sig övriga behandlingar och terapeutiska samtal på, eftersom mörkret skingras något och man blir mer mottaglig! Man blir nåbar! Samtal når fram och får fäste, på något sätt…
Och även om man vet och har förmågan att ta hand om sig på bästa möjliga sätt, så kanske ett grönt eller blått litet piller kan vara det som avgör om man orkar med livet eller inte…
Jag tar mina nya mediciner, två gånger om dagen. Jag gör som läkaren och psykologen ber mig, för jag kan inte låta bli att hoppas och tro; ”Den här gången kanske det fungerar, ger lindring och lite bot, för en trött själ och människa”!
Tänk om just den här medicinen är min räddning och ett återtåg till yrkeslivet och en mer positiv och glädjefylld tillvaro!?

Ta hand om dig därute i världsalltet och cyberspace!
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!

Väl Mött / Arthur
(Bilder/foto; Arthur)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s