Det blir svårt att tillgodose sig behandlingar, samtal och bearbetning av Psykisk Ohälsa, när man inte alls mår bra.
Det är svårt att ta till sig positiva ord, välmenande meningar och ren omtänksamhet, när själen är trasig och på helt fel spår. Det blir som regndroppar på ett paraply; regnet når inte fram! Förnuftet är inte nåbart och tillgängligt, så länge måendet är på tomgång och befinner sig i ett lågvatten.
Att lyssna till dem som ger goda råd, kommer med egenhändigt hopsnickrade lösningar och rekommendationer, blir väldigt svårt och dessutom irriterande, när man är överrumplad av mörker, tankar kring svärta och befinner sig i nedstämdhet och dessutom inte riktigt orkar med…
Det fungerar inte alltid att tänka positivt och ”ta sig i kragen”, när livet är en raksträcka av nedstämdhet och vemod. Det är inte riktigt så enkelt! Det kan vara så att hjärnan är helt ”felkablad” och behöver få hjälp att gå andra vägar och banor, med sina små kemiska sammansättningar. Så KAN det också vara…
Medicinering kan vara bra.
För somliga fungerar det och för andra blir det mindre bra.
I mitt fall har mediciner och piller inte fungerat. Inte alls!
En del patienter är fullständigt oemottagliga för mediciners verkningar och får endast del av svåra biverkningar och otrevliga icke önskvärda verkningar.
Jag själv har endast erfarit biverkningar vid medicinering, så som viktuppgång, tandlossning, muskel- och ledvärk och uttorkning med eksem som följd.
Läkaren på Rosenlunds Psykiatriska Mottagning i Stockholm, som jag besöker frekvent, berättade för mig att det finns en handfull patienter som inte är påverkbara i användningen av olika medicinska preparat och i de fallen blir det ännu viktigare med bra kost, motion, frisk luft, träning och socialsysselsättning.
Jag tillhör den där kategorin, naturligtvis, eftersom jag alltid ska vara så speciell, som inte påverkas det minsta av piller och rosa små ”göra-mig-glad-tabletter”, utan endast får gräsliga biverkningar. Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 