Det har varit en oerhört tuff vecka och jag ångar på och försöker och ”låtsas som om” och så håller jag inte…

Tro inte alltid på allt du ser! Det stämmer inte överens med innehållet alla gånger…

Jag förstår uppriktigt inte hur människor orkar med livets stress. Jag gör det inte längre!
Det har varit en oerhört tuff vecka och jag ångar på och försöker och ”låtsas som om” och så håller jag inte…
Jag blev lite trasig igår. Mycket sömn och vila, och det förstör min vardag…
Jag mäktar inte med vardagstumultet längre! Förbannat sorgligt!

Tänker ibland på de där med positivt tänkande och ”New Age”-köret, som jag arbetade mig igenom som riktigt ung och hur det förstör för mig idag…
Att göra ”aktiva val”, varje morgon, och ”Du är vad du tänker”, eller ”Med en positiv attitydförändring, så föds ”flow och medvind”…
Med detta i åtanke, eftersom jag grottade ner mig ganska bra i hela den världsbilden när jag var yngre, så har jag en obehaglig förmåga att skuldbelägga mig själv för hur livet far fram med mig… Det är min attityd som orsaker mitt mående! Lite skrämmande faktiskt, hur indoktrinerad jag är! Jag vet med mitt sunda förnuft att min psykiska ohälsa inte är orsakad av mig, men kroppens inre säger något helt annat! Två åsikter i en och samma boning!
Så… ibland kör jag på och gör mängder med saker, för med ”En positiv attityd och med ett aktivt val”, så torde det fungera! Det gör inte det! Inte alls!
Oavsett vad jag vill och vad jag tycker att jag borde klara av, så går jag sönder… Det föder frustration, ilska och självömkan, för varför går det inte? Varför får inte jag till det? Hur kommer det sig att det inte blir bättre?
Jag äter bra kost! Jag tränar och jag lyckas till och med att jogga några kilometer, men ändå…
JAG får inte ihop det! Inte alls…

Under dagen idag har jag gjort aktiva val och tagit bort störande moment!
Jag har sovit och jag har bara försökt att ”bara vara”… Och mina val att ta bort somliga saker och göranden, gav i sin tur ångest och skuld, för jag tänker för mycket på om jag sårar någon och om någon blir besviken…
Jag blev arg, på mig själv!
Jag blev irriterad, för att jag inte kan tänka om och tänka på bara mitt väl och mående!
Jag blev oerhört ledsen, för jag känner mig sårbar, tömd och fullständigt orkeslös!
Och jag blev vansinnig när jag somnade på soffan, av mental utmattning, vilket inte har hänt på över ett halvår och då fick det vara nog! Jag är så stressad och energidränerad! Jag blir så jä*la arg!
Så…
Jag tog en promenad. Jag tränade och lekte lite och gjorde min yoga, lyssnade på bra glädjefylld musik och då gav maktlösheten och frustrationen med sig och det kändes bättre…
Jag satte mig ner och skrev, skrev och skrev… ”Orden fick leta sig ner från huvudet, ut från armarna och ner över tangentbordet”! Det är boten ibland, för trötta själar! Att skriva!

Ett varmt bad! En kopp te och lite väldoftande oljor, ska få utgöra min kväll…
Jag har beställt en gul stor badanka! Onödigt kan tyckas, men jag vill ha en gul badanka i badkaret! Det ger MIG glädje!
Sedan ska jag smeka en varm kattmage och äta min sallad framför teven och jag bestämmer mig för att det inte för något om jag sedan somnar på soffan!
I morgon finns inget som stör!
Jag har fått nog, av mig själv!

Ta hand om dig, där ute i verkligheten och vardagsdjungeln, jag gör mitt yttersta på mitt håll i världen!
/ Arthur

Inlägget finns även i en kortare version på Instagram; ringvalljanne

Varför sa ingen någonting om vad som händer med kroppen av medicinering? Varför varnade inte psykiatrin för alla dessa förbannade biverkningar?

Jag fann en bild! En riktigt dålig bild, men ändå! Den säger en del!

Sensommaren 2016 hade jag tappat formen totalt! Trots promenader, powerwalk och styrketräning på parkbänkar och relativt schysst kost, så gick jag upp över 30kg.
Så, vad hände?
Antidepressiva mediciner hände! Eftersom inga mediciner biter på den här mannen, så har jag förmodligen geggat mig igenom alla medicinska preparat på marknaden OCH i olika kombinationer!
Det jag fick var biverkningarna; Viktuppgång, svår tandlossning, håravfall, trötthet, muskel- och ledvärk! Inga som helst positiva effekter! Och ändå fortsatte jag att medicineras!
Två gånger, på tre år, gick jag upp och ner 30kg!
Psykiatrin fortsatte att uppmuntra och pusha på för att jag skulle fortsätta medicinera! Lite till! Lite mer!
Jag avslutade all medicinering 2017, började styrketräna regelbundet och gick ner de där kilona under något år! Jag har dock gått upp ungefär 10kg, men det är ren muskelmassa numer!
Jag lider fortfarande av ”kvarstående” biverkningar, som trötthet, muskel- och ledvärk, men somligt ordnade sig dock på vägen! Jag har nya tänder, munnen är fylld av implantat, och jag har fått håret tillbaka OCH jag kan knyta skorna själv!
OCH jag mår inte sämre, och inte heller bättre, av att inte medicineras! Status quo!
Men, jag håller mig flytande med kost, träning och motion!
Det får vara gott nog just nu!
.
Så, vad vill jag ha sagt?
Jo, döm aldrig någon som bär på övervikt, för du har ingen aning om vad som är de bakomliggande orsakerna!
Jag vill också tillägga, bittert som f*n; Varför sa ingen någonting om vad som händer med kroppen av medicinering?
Varför varnade inte psykiatrin för alla dessa förbannade biverkningar?
Varför har ingen berättat att somliga medicinska ”skador” blir bestående?
Och… Vet vi, helt sanningsenligt, vad medicinerna egentligen gör med våra kroppar?
Jag fick ingenting positivt av de medicinska erfarenheterna! Det blev så fel och jag frågar mig; VEM bär ansvaret för det här? Vem?
Jag har ETT krig att slutföra: JAG- Psykiatrin!

Tack för din uppmärksamheten och på återläsande!
Väl mött / Arthur
(Foto; Arthur)

 

När man försöker, verkligen försöker, att bortse från livets alla måsten och tillåter sig att göra bra och fina saker, då händer det att själspusslet finner en bit som passar in i helheten ganska bra.

När man försöker, verkligen försöker, att bortse från livets alla måsten och tillåter sig att göra bra och fina saker, då händer det att själspusslet finner en bit som passar in i helheten ganska bra.
Jag lever ensam och har därför en bättre förutsättning att göra lite som jag vill, än väldigt många andra!
Jag förstår inte, helt ärligt, hur kvinnor och män med familj och barn, hinner och orkar med vardagens alla måsten. Det är ett mindre företag att få ihop sin familj och alla fixanden och göranden… Jag har fullt upp med mig själv och bara tanken på att ständigt vara på gång, för att bistå sin familj med hjälp och stöd, får mig att fundera över hur människor orkar med att pyssla och pussla samman sina vardagar. Det måste bli enorm energiåtgång, att alltid vara startklar och redo att ta hand om sin familj och sina barn, tänker jag.
I mitt liv är det ju bara jag.
Det är en fördel emellanåt.
Det kan vara bra att vara ensam ibland och kunna göra lite som man vill. Förutsättningarna blir en helt annan, när det kommer till att ta hand om sig själv… Det är liksom bara jag, i den här vrån av världen! Det är bra ibland!

Gårdagen blev en ganska bra dag!
Jag tränade, fixade med mat, tog en promenad och såg på teve.
Filmtittandet kom av sig, eftersom min vän inte mådde så bra och hellre ville vara hemma och vila. Det är okej för mig. Alltid!
Det mesta i min värld är okej, när det kommer till umgänge och samvaro med vänner och bekanta! Åtaganden lämnas alltid lite öppna, så att jag, och mina få vänner som behöver, har en nödutgång att ta sig ut igenom om orken, lusten och viljan inte finns där. Det är alltid okej!
Jag vet aldrig hur min dagsform är och blir, och jag kan aldrig förutse hur jag mår och vad jag mäktar med och då har jag alltid en brasklapp att tillägga; ”Kan vi lämna det öppet”?
Och jag kräver inte mer och inte mindre av dem jag har omkring mig!
Om människor inte har orken eller lusten att umgås, så får även jag möta det med förståelse och att det ”är helt okej”…
Så… det blev mest teve, jag och katten. Tog ett varmt bad och tryckte i mig sallad framför teven.

Jag vill ha en badanka. En gul.
Badsaltet, med örter och olja, tog slut.
Jag älskar mitt badkar! Trötta muskler smälter i varma bad. Själen tystnar och stillar sig något. Välgörande.

Ta hand om dig därute i vardagsdjungeln och Cyberspace!
Själv ska jag försöka mig på en joggingtur och handla mer sallad och grönsaker… Ibland är det bra att vara ensam. Jag kan äta hur mycket sallad jag vill! 
Jag ska köpa en badanka också. En gul.
På återläsande och tack för din uppmärksamhet!
Väl mött / Arthur
(Foto; Arthur) 

Inlägget finns även på Instagram; ringvalljanne