Ibland går man ned för räkning. Ibland finns det inte syre nog, att göra sin dag och ordna med sina göranden.

20191116_003411Ibland går man ned för räkning.
Ibland finns det inte syre nog, att göra sin dag och ordna med sina göranden.
Man måste vila då! Göra det som är viktigast! En sak i taget!
Ibland blir man tvungen att skala ner, skala bort och avfärda allting annat, det som är mindre viktigt, för att kunna simma igenom sin dag.
Ibland blir en av dessa svårsimmade dagar, flera i rad och ibland ett helt pärlband av dagar… Det är viktigt att lyssna in, acceptera och inse att man inte orkar, inte kan eller ens vill göra allt det där som man kanske vill göra, längtar efter att få göra och önskar att få dela med andra…
Man blir bara tvungen att lyssna till den där inre rösten; ”Nej, nej, nej! Vila, vila och återhämtning”!
Det blir mycket som går bort!
Det är mycket som prioriteras om!
Somliga saker får faktiskt vänta!
Sociala medier går bort! Jag är viktigare!
Socialt umgänge får vänta! Det blir för mycket energidränage!
Skrivande, personliga krig med myndigheter, vården och före detta kärlekar får vapenvila, för det går åt alldeles för mycket kraft och ork…
Ibland kan livskvalité vara att ta ett varmt bad, tömma kattlådan, ge katten mat och själv tröstäta glass till middag…
Det får duga! Det får vara nog och tillräckligt, ibland… Jag är en utmärkt människa ändå!
Jag räknas i alla fall!
Jag finns och besitter mod och ett jävlar anamma… Bara inte idag! Jag är på paus!
Acceptans och inkännande…
Ta hand om dig därute i vardagsbruset och verkligheten!
Väl mött / Arthur

Fri dikt/prosa; Det finns dagar, numer, när hjärtat nynnar…

IMG_20191111_183810_889Det finns dagar,
numer,
när hjärtat nynnar,
lite grann…
Och det finns nätter,

numer,
när drömmar är fyllda,
av rosa elefanter
och gröna moln.
Det finns tillfällen,
numer,
när sången ofrivilligt lyfter
ur strupen
och stiger mellan väggarna
och når sovrummets vita spruckna tak.
Och det finns stunder,
numer,
när själen vill skrika och vråla,
om kärlek,
att älska och vara älskad.
Älska mig!

Är jag levande nu?
Är det detta som är livet?
Jag har glömt… numer.

/ Arthur
(Bild; Arthur)

Idag är det är tretton år sedan allting i mitt liv vände på ett litet frimärke….

20191110_225940Idag är det är tretton år sedan allting i mitt liv vände på ett litet frimärke.

Det är tretton år sedan jag fann honom död, hemma, i vår säng och det är tretton år sedan hans ”vänner” sålde ut honom och tillät struntprat göra ner honom och hans person. Ni vet vilka ni är! Hoppas att ni skäms idag! Det gör inte så mycket längre.

Och det är snart tretton år sedan, som stora delar av min egen familj vände mig ryggen, inte orkade med… Ingen av dem deltog på hans Minnesstund. Jo, det är fortfarande bittert, men är det viktigt?
Det gör inte så mycket längre!

IMG_20191111_054729_348.jpgDet är, uppskattningsvis, nio år sedan jag förlorade alla mina pengar, mitt hem, mina tillhörigheter och mina husdjur, till följd av mitt eget moraliska förfall och det förvirrade valet att fortsätta mitt missbruk.
Förlåt mig för det! MEN, jag sörjde honom! Mitt livs följeslagare! Jag kunde inte hantera det!

Det är, uppskattningsvis, åtta år sedan jag fick veta att delar av mig familj önskade att jag skulle försvinna, för alltid; ”Det vore väl bäst så, för alla”!
Ingen av dem hörde av sig! Jag var ensam… Det gör ingenting längre…

Och det är snart sex år sedan, som jag blev drogfri, upplockad från gatan och påbörjade min resa för att på nytt skapa mig ett liv värt att leva, ett drogfritt liv, som inneburit envishet, insikter och målmedvetenhet.
Jag är en av dem som överlevt!
Jag är fanimej en överlevare!
Det är det viktigaste jag har gjort! DET är fortfarande viktigt!

Och det är fem år sedan som jag tillskrevs de diagnoser som förmodligen orskat min psykiska ohälsa sedan tonåren och som jag förmodligen levt med under årtionden, men det gör inte så mycket längre! Jag kan leva med det!

Såren och skadorna finns där, i själen och hjärtat, och jag förlåter naturligtvis, men jag glömmer inte!

Jag läste något väldigt vackert för en tid sedan. Några ord och meningar som jag tagit med mig den senaste tiden! Ord, som jag i skrivande stund, inte minns vem avsändaren var; ”Där de själsliga såren ännu gapar öppna, det är där ljuset kommer in och når själen och hjärtat! Ljuset når hjärtat, där själssåren ännu gapar vidöppna”…

/ Arthur
(Foto/Bilder; Arthur)